Mitt liv, min vardag och allt däremellan
På vägen mellan Markaryd och Ljungby stannade vi på en mack. Så där mitt i natten tänkte jag att jag kunde ta handikapp/barn-toan och där fanns dessa roliga bilder. Antar det är landskapens landskapsdjur. Färgglatt och fint var det och jag blev glad över det färgglada. Kanske passar fint in på BP:s skyltsöndag.
Idag tog jag och Rickard och plockade ner alla julsaker. Nu är det så luftigt igen här hemma. Julen tar mycket plats utan att man tänker på det. ”Dammade” av min farmors fina ljusstakar vilka är perfekt just nu. Vi har inte kommit på något bra sätt att förvara julgranen på så just nu står den i Samuels rum med ett lakan över sig. För mina tankar till de svarta ryttarna i sagan om ringen och jag tror att jag kommer bli livrädd när jag ser den i mörker…..
I eftermiddags så åkte vi hem till mina föräldrar för att fira Alexanders 18-årsdag tilllsammans med Marcus och Kevin. Mamma hade gjort sådan god tårta. Det var väldigt trevligt att ses men det blev inte så lång stund. Barnen var trötta efter gårdagen.
Och så var det ju det där med träning. Den satt långt inne men till slut valde jag att följa med Rickard och träna tillsammans med domarklubben. Det ångrar jag inte trots att det var lite problem att ens komma in. Taggen fungerade inte av någon anledning och så råkade larmet lösas ut när någon kände på en annan dörr. Så Securitas kom dit…. Men in kom vi och kunde till slut köra Rickards cirkelpass. Det är bara 16 minuter och fyra övningar, fyra varv men beroende på vad man gör det till så blir det galet jobbigt. Efter cirkeln körde vi en lite lugnare styrkeövning och avslutade med fotboll. Jag lyckades med bedriften att göra två målgivande passningar, Att jag också råkade orsaka ett mål säger vi inte…
Idag är ingen vanlig dag för idag fyller Alexander 18 år. Vi lämnade ett snökaosigt hemma och åkte söderut för att fira Alexander hemma hos Samuel. Först tänkte vi avstyra resan men efter att ha kollat smhi och trafikläget och konstaterat att det skulle vara värst hemma så valde vi att åka.
Ett tag hade vi plogbilen framför oss.
Och ju längre söderut vi kom, desto ”vårigare” blev det. Men låt dig icke luras av det soliga vädret. Det var svinkallt….
Vi åt tacos till lunch som Alex önskat, glassbuffe till efterrätt och eftermiddagen ägnades åt att spela yatzy och monopol. Middagen åts på en riktigt god hamburgerrestaurang. Slår strandgatan här i stan med hästlängder. Det blev en fin dag!
Eftersom jag var så trött i veckan frågade jag cheferna om jag kunde få ta en semesterdag och det gick att lösa. Så nu har jag tre dagars ledighet framför mig. Känns skönt att få vara lite extra ledig. Helgen blir inte direkt lugn eftersom Alex fyller 18 år så det ska såklart firas. Jag börjar bli trött på alla tomtar och julgrejer så i dagarna åker julen ner. Det är mysigt när julen kommer upp men förr eller senare är till och med jag trött på julpyntet.
Den här veckan vill Elisa veta lite om året 2024. Fem en fredag bjuder på en tillbakablick.
Jag gick och la mig tidigt igår, tog melatonin och stretchade 20 minuter i sängen så jag bara kunde lägga mig tillrätta och somna under avslappningsdelen. Låter kanske galet men jag kände att jag trots tröttheten behövde avslappningen som jag får i stretchen. Hittade en klass som hade just det som fokus: avslappning innan sänggåendet så det var inga fysiskt ansträngande positioner, alla gjordes liggande på rygg. Hur skönt som helst och jag somnade direkt, precis det som var tanken. Note-to-self är dock att stänga av den automatiska uppspelningen så jag inte vaknar av en annons som spelar hög musik. Premium är såklart ett alternativ men har ingen lust att betala för reklamfritt youtube.
”Det har jag aldrig gjort så det klarar jag säkert.” Sagt av Pippi.
Tänkte jag när jag i morse stod inför valet om huruvida jag skulle ha utbildning i hjärt- och lungräddning själv eller inte. Men jag ska erkänna att jag först kände mig helt gråtfärdig över faktumet att stå där själv. Men sen när jag läst på alla bitar och hunnit samla ihop mig kände jag mig ändå mest peppad. Ända tills det var dags vill säga. Det som jag var mest nervös över var att leda scenarion själv men det gick hur bra som helst. Jag fick sådan fin feedback av en av deltagarna efteråt som jag blev så glad över få höra. Det är alltid läskigt när man ska göra något själv för första gången. Jag är glad över att jag vågade!
Man säger ju att en bild säger mer än tusen ord. Men jag vet inte om det alltid stämmer. Jag menar, den här bilden tog jag på mig själv när jag kom hem från jobbet. Jag ser ju rätt pigg ut, eller hur? Pigg och glad men jag kan berätta att jag var allt annat än pigg.
Det den inte berättar om mitt nu-läge (och lite gårdagsläge) är att:
Det första jag gjorde när jag kom hem var att krypa ner under dubbla täcken. Kunde inte somna men det var skönt att vila i ett mörkt rum. Det känns som att något är fel. Håller jag ändå på att bli sjuk eller är det bara sviter från förra veckan? Ja, vi får se. Jag hoppas på det sistnämnda.
Hu, vilket väder det var att köra hem i igår. Det gäller att ta det försiktigt. En del tar det inte försiktigt och jag blir lika rädd varje gång. Folk är inte rädda om sina liv, jag fattar inte hur man törs. Dom som kör på det där sättet överskattar både sig själv, bilens köregenskaper och däcken…. Direkt när jag kom hem stretchade jag 20 minuter och därefter kröp jag ner i sängen och somnade direkt.
Jag har haft administrativ tid och planerat för HLR. Ett tag verkade det som att vi behövde ställa in alla kurser men två kommer bli av som det ser ut just nu. Jag har varit så trött och sliten idag, det var verkligen kämpigt. När jag gick till bilen mådde jag illa och kände mig helt kallsvettig. Jag vill verkligen inte bli sjuk nu. Ikväll blir det soffläge för hela slanten, en filt, en varm kopp te och så Maria Wern på tv:n. Tidigt sänggående är ett måste såklart. Mår du bra?
Godmorgon!
Då var det måndag igen och min lediga helg är till ända. Det är röd dag idag men jag är inte ledig för det. Jag jobbar kväll idag och ska få till ett träningspass innan jobbet. Måndagar är fokus på ben. Vet det kommer bli ett tufft pass men känner mig både pigg och motiverad.
Madeleines måndagsbubbel är lite som en sammanfattning av veckan som varit. Tycker det är trevligt att fundera över veckan som gått fast i lite andra rubriker än min söndagslista. Den här veckan bjuder jag även på en kort liten novell.
I den tysta verkstaden, belägen längst ut på en karg klippa vid havet, skapade Helena något som ingen annan vågade försöka. Hon blåste glasbubblor – inte vilka som helst, utan tunna, sköra sfärer som verkade sväva mellan verklighet och illusion. Varje bubbla hade en skiftning som fångade ljuset, som om den bar på en hemlighet.
Helena arbetade ensam, driven av ett behov hon inte kunde förklara. Hennes händer rörde sig vant över den glödande pipan, vridandes och blåst tills glaset gav efter och formades. Bubblorna var aldrig identiska; vissa skimrade som regnbågar, andra var nästan osynliga mot ljuset. Det gick rykten om att dessa bubblor kunde bära med sig minnen.
En kväll knackade en främling på dörren. En man i mörk kappa, med ögon som bar tyngden av ett liv han knappt kunde bära.
”Jag hörde att du kan fånga det som är förlorat,” sa han.Helena tittade på honom, på de spruckna händerna som krampaktigt höll något osynligt vid bröstet. Hon sa ingenting, bara tände elden och började arbeta. Bubblan hon skapade var annorlunda. Den skimrade inte som de andra, utan pulserade mjukt, som ett hjärtslag. När hon höll upp den mot mannen såg han något inuti – en kvinna som log, vars skratt tycktes vibrera genom rummet.
Mannen föll på knä, tårarna flödade fritt. ”Hur… hur kunde du?” viskade han.
”Jag fångar inget förlorat,” sa Helena tyst. ”Jag bara hjälper människor att se vad de redan bär inom sig.”
Han tog emot bubblan som om den vore gjord av luft, men när han gick därifrån höll han den som den tyngsta av skatter.
När dörren slog igen, satt Helena kvar i mörkret. Hon tittade på sina egna händer och undrade tyst om hon någonsin skulle våga blåsa en bubbla för sig själv.
Vi satt uppe sent och tittade på när Sverige mötte Finland i junior-VM. Tyvärr så förlorade Sverige i sudden. Efter matchen gick vi och la oss och jag somnade direkt. Blev väldigt glad över att jag inte vaknade så där okristligt tidigt som kroppen envisats med att göra. Sov ända till halv tio så idag känner jag mig betydligt piggare. Noterade att det var rimfrost ute så var bara tvungen att gå ut en sväng. Rimfrost, sol, snö och minusgrader gör mig alldeles prillig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om min fysiska form. Alltså jag tänker positivt nu. Den här veckan har varit helt galen vad gäller sömnbrist och samtidigt mycket jobb. Igår fick jag avbryta passet för att jag fick väldigt ont i mitt. Ändå kan jag ikväll springa 10*400 meter, 5 stycken i fem min/km och 5 i 4,48min/km med en minut vila mellan varje utan att bli helt slut. Det onda knät kände jag inget av och tidigare idag så gick jag och Rickard ut på en kort promenad. En liten parentes är att jag måste visa bilderna från promenaden. Se nedan:
Så tillbaka till mina tankar kring träningen. Är det nu jag får skörda frukterna av höstens fokuserade träning nåntro. Det är vad jag hoppas på! Jag är mycket glad över att veckan som började så knaggligt vad gäller träningen faktiskt istället blivit riktigt bra. Funderar över hur formen då skulle vara en dag med optimala förutsättningar. Löptestet om ett par veckor lär vara en bra värdemätare. Hoppas på att det jag gjort är tillräckligt. När jag tänker på löptestet så blir jag så nervös. Det är så mentalt jobbigt just med sprinten. Men det vill jag inte tänka på. Försöker istället att tänka att träningen jag fått till i höst kommer göra skillnad.