Kategori: Personligt

När jag var 19 år blev jag gravid med Samuel. Jag hade inga bra förutsättningar, jag bodde hemma, jag hade inget jobb och förhållandet med Samuels biologiska pappa höll på att ta slut. Det tog flera veckor in i graviditeten innan jag vågade berätta för mina föräldrar. Jag var helt säker på att de skulle slänga ut mig och aldrig vilja prata med mig mer. När de väl fick reda på graviditeten så reagerade de med chock, sorg och besvikelse och grät i tre dagar. Men, när de var klara med det ställde de upp till 100% och ville verkligen vara morföräldrar även om de inte tänkt sig att det skulle gå till på det sättet. Mina föräldrar ställer alltid upp. De kanske inte säger det jag vill höra men någonstans vet jag att de ändå har rätt. Min mamma och pappa är bäst!

Jag tycker generellt inte illa om människor. Det ska mycket till för att jag ska göra det. Men något som jag verkligen ogillar är de här personerna som folk tycker är duktiga men som har har ett bemötande där de tror att de är mer förmer än andra. Näsan i vädret-människor slipper jag helst möta men det går inte att undvika överrallt. En person som är duktig på sitt jobb är trevlig och professionell mot alla oavsett ens personliga åsikt.

 

 

Jag minns fortfarande när jag började första klass. Med stolta steg gick jag uppför det lilla steget som ledde till mitt kapprum. Jag var stolt som en tupp och kände mig så stor. Den här tiden minns jag att jag tyckte det var roligt att gå i skolan. 

När jag skulle börja mellanstadiet hade vi bara bott i Linköping i ett år. Det här var 1994. Skolan där jag gick hade roligaste utomhusmiljön. Det fanns fyra olika skogsdungar där man kunde vara och leka och ändå höra skolklockan när den ringde. Jag klättrade på stenar, åkte på fötterna nerför en backe när det var isgata. Om jag minns rätt så druttade jag vid ett tillfälle och slog i huvudet i isen, mindre kul såklart. Men det hindrade mig inte från att fortsätta åka.

Jag var inte den starkaste på gymnastiken. Det är det ämne som jag minns som jobbigast då de andra tjejerna var väldigt aktiva på sin fritid men jag var inte det och därför rent naturligt inte så bra på sport. Pingis spelade jag dock på fritiden men det var ingenting som vi gjorde på lektionerna.

Något jag ångrar: Att jag var mer fokuserad på att vara dryg mot min mattelärare i gymnasiet istället för att försöka lära mig det han undervisade mig om. Mitt underkända mattebetyg har förföljt mig sen dess.

Något jag var bra på: rättstavning, där var jag alltid en av de bästa i klassen (vet att det ibland är stavfel i bloggen men det är inte för att jag inte kan stava utan för att jag snubblar på tangenterna. Märker det ofta när jag redan publicerat inlägget och går tillbaka och läser i efterhand.)

Mitt favoritämne i skolan: svenska. Det var så roligt att få skriva berättelser och arbeten. Just det, geografi också. Något jag tyckte mycket om var att få rita kartor på världens länder. Vi skulle märka ut huvudstäder, största floderna, sjöar och så vidare. Det skulle också vara med språk, valuta och folkmängd.

 

Är det inte lite så med semlan, antingen älskar man den eller så tycker man inte om den? Jag är inte så särskilt förtjust i mandelmassa så jag vill hellre äta med vaniljcreme i. Jag åt en semla i början på februari när jag var sjuk, efter det har det inte blivit någon mer. Jag kommer inte äta någon idag heller då det inte riktigt ingår i den ketogena kosten.

Det finns många nymodigheter på semlan. Tårta, wrap kanelbullesemla och så vidare. Den enda nymodigheten jag testat var chiasemlan för några år sedan. Det var chiafrön som fått svälla i mandelmjölk och sedan gjorde man egen mandelmassa genom att mixa mandel och såklart vispad grädde. Smakade helt okej, har dock inte gjort någon efter det.

Det här är dag fyra i Madeleines bloggutmaning. Häng med du också!

Jag var den i högstadiet som inte direkt var mobbad men jag var inte en i gänget heller. Det fortsatte när jag började på gymnasiet. Det har lett till en känsla av att vara utanför under många år. En känsla som tack och lov börjar försvinna. Men det tog ett bra tag!

Men åter till högstadiet. Jag var duktig i skolan och satsade på så bra betyg som helst. Minns ett par grabbar som hade högsta betyg i princip allt. Funderar ibland på hur det gick för dom.

Jag minns en tävlan och att man hela tiden jämförde resultat på prov. Stressande värre…. Jag läste franska som c-språk. Det var jag och två killar och så franskaläraren. Vilken förmån vi hade som kunde fråga läraren hela tiden om det var något vi undrade över.

Jag hade två kompisar som jag umgicks med, jag kommer ihåg översovningar. En gång så skulle vi titta på Seven med Brad Pitt i huvudrollen. En film som handlar om de sju dödssynderna och som kanske egentligen inte var något för mig och min vän. Men kul hade vi.

Den ena tjejen ”var okej men eftersom hon umgås med töntarna….” Töntarna var jag och min andra kompis och kommentaren kom från en av skolans coolaste tjejer.

Inser när jag läser mitt eget inlägg att jag kanske var lite mobbad ändå men någonstans vill jag inte se det så. Lever kanske lite i förnekelse. Undrar om det är därför som min barndom/tonår är en lite blurrig massa. Har svårt att komma ihåg händelser.

 

”Hanna, antingen älskar man dig eller så hatar man dig”. Enligt hen fanns det inget mellanting. Jag var precis som då rak men betydligt mindre finkänslig och kunde trampa på många tår. Kanske var därför som den här personen sa så där.

Det andra är något som en bekant sa till mig i ett samtal ”Hanna, du har en personlighet som är lätt att tycka om”. Jag trodde väl inte riktigt på den här personen då men allt eftersom åren går börjar jag alltmer tro på det. 

Jag är en person med många järn i elden och många undrar hur jag hinner med allt jag gör. Svaret är jag vet inte. Jag bara gör. Något som gör det möjligt är att mina barn är så stora och inte alls har så stor lust att umgås med mamma varje dag. Det frigör mycket tid. Sen jobbar jag ju inte heltid utan bara 75%.

Jag får alltid höra att jag är glad och sprider glädje omkring mig. En kompis sa just det till mig i höstas. ”Jag blir glad av att träffa dig”. Det är en förmåga som jag verkligen tar väl hand om.

Rickard beskriver mig som en snäll och glad tjej som inte har svårt att ta tag i saker och som är lätt att tycka om. Men jag kan även vara väldigt lättretad och kan bli sur över småsaker.

 

1. Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?
2. Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?
3. Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?
4. Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?
5. Känner du att du vet vem du är?

3. Mitt mobilanvändande. Jag skulle verkligen behöva använda mina sociala medier mindre. Samtidigt är sociala medier min chans att nå ut med min pilates. Så det är en väldigt svår balansgång. Det handlar väl kanske mer om vilka tillfällen jag väljer att använda min telefon.

Madeleine har skapat en utmaning för sin blogg så här i mars. Ett ämne för varje dag är tanken. Vill du också hänga på? HÄR (<<LÄNK) finns alla månadens ämnen.

Första mars idag och första ämnet är: Vem är jag med mina egna ord?

Jag är en 35-årig kvinna, fru och mamma. Tre barn är jag lyckligt lottad att få vara mamma till och jag är gift med Rickard. I april är det fjorton år sedan som vi gifte oss. Tiden går fort när man har roligt.

Jag jobbar som specialistundersköterska inom palliativ vård och håller på att utöka den kompetensen med att läsa till specialistundersköterska inom psykisk ohälsa också. Verkligen spännande område och det är en kompetens som behövs.

 

Godmorgon! Jag gick och la mig tidigt igår kväll och somnade i princip direkt. Studsade upp när klockan ringde vid fem så pannbiffarna är i ugnen, diskmaskinen är startad och jag ska bara skriva färdigt det här inläget så ska jag sätta mig en stund med mina studier.

Idag måndag är jag tacksam över:

– Att det gick så bra att jobba helg fast jag dippade rejält i lördags.

– Att min mage är glad.

– Mina pass som jag får hålla. Pilates på torsdagar och så corefusion på måndagar. Det gör mig glad. Var ju på vippen att ge upp flera gånger så det är jag väldigt glad att jag inte gjorde.

– Att jag får äta bacon och ägg till frukost idag. Haha, tycker det är så gott.

– Att mitt försök att göra hemgjord majonnäs igår gick bra och att det var så enkelt.

– plugga och förbereda inför morgondagens närträff. (Som dock kommer vara hemifrån, skönt att slippa åka iväg)

– jag och Rickard ska göra något. Att jag skriver något är för att jag faktiskt inte vet vad vi ska göra.Till alla hjärtans dag köpte Rickard ett kortspel. Man drar ett kort och det som står på kortet ska man göra. Överraska sin partner helt enkelt.

– Jag har mitt pass ikväll, core fusion så jag behöver planera lite för det.

– Jag och Rickard har också ett möte vi ska gå på lite senare.

Ja, det var min lediga dag det. Den blev visst inte så ledig, hehe. Önskar dig en härlig dag!

 

1. På vilket sätt är du äldre än vad du är?
2. På vilket sätt är du yngre än vad du är?
3. När var senast du kände dig ”gammal i gamet/gemet”?
4. Vad har du insett mer ju äldre du blivit?
5. Har du någon gång ljugit om din ålder?