1. Det är ett självklart vårtecken: Är det inte märkligt hur det så fort det blir soligt så åker shortsen fram på karlarna. Shorts och t-shirt när det ligger lite snö på backen och är minusgrader. Jag fryser när jag ser dom. Ett säkert vårtecken är när mina tulpaner letar sig upp. Typ nu alltså…
2. Den blomman är vårens mest efterlängtade: Pärlhyacinter och snödroppar.
3. Det plagget signalerar vår: När man kan slänga av strunmpbyxorna och få lite färg på benen, då är det vår.
4. Den texten om våren är en favorit: Hm, jag vet inte om jag har någon särskild favorittext om våren. Eller vet inte förresten, jag har ingen favorit.
5. Min syn på ”obligatorisk” vårstädning: Att det kanske borde göras men det är saker jag ”glömmer bort”.
6. Så låter våren i mina öron. Fågelkvitter och porlande vatten.
Det är redan dags för den elfte selfien. Jag snodde skamlöst Klimakteriehäxans presentation på dagens sex frågor.
När dök begreppet ”sociala medier” upp i vår värld? Troligen för ungefär 25 år sedan, men det varierar förstås från person till person. En dag fick vi i alla fall vidga våra vyer från papperstidningar, tablå-tv, mejl, prat i mobilen och ”vanliga” radioprogram. Alternativen poppade upp, ett efter ett. Och företeelsen ”sociala medier” var ett faktum.
Idag påtalas ofta problemen som uppstår i dess svallvågor. Ska man förbjuda personer under 15 år att öppna egna konton utan föräldrarnas godkännande? Ska barn ha begränsad skärmtid? Har satsningen på datorer i skolan gett bra resultat, används de till plugg eller enkom till förströelse? Det är framför allt Liberalerna som driver de här frågorna, och de aktualiserades i veckan bl a i den här DN-artikeln.
En intressant aspekt på utvecklingen är att ”gamla” sociala medier som Facebook numera har fler äldre användare än unga. Medan Tiktok svept som en stormvind över den yngre generationen, precis som Snapchat – ja jag har inte koll på alla varianter som finns, men de är många!
Nationalencyklopedin definierar begreppet så här: ”Sociala medier kan skiljas från massmedier genom att de bygger på ett innehåll som produceras av dem som använder dem.”
När vi denna vecka tar en ny ord-SELFIE ska det handla om vår närvaro i just den världen, den som vi är med och skapar själva. För nog är vi där, om än olika mycket och i olika former, eller hur? Ser fram emot att läsa era svar! Klimakteriehäxan
1. På vilka sociala medier är du aktiv? Bloggen Hannas krypin, mitt instagram Hannafialotta. Du kan även hitta min facebooksida Hannas Pilates och så min vanliga facebook. Twitter (eller X heter det väl nu) och Tiktok har aldrig varit min grej.
2. Är sociala medier något du har nytta av eller är det nöje? Både och. Under pandemin hittade jag många likasinnade. Det arbetades hårt för att censurera så mycket som möjligt men alternativa kanaler var möjligt att hitta. Utan alla personer som jag hittade då hade jag nog inte vågat stå upp på samma sätt som jag gjorde. Men mest är det nöje. Älskar att dela med mig av min vardag, tankar och funderingar och få inspirera till träning (någon gång då och då iallafall).
3. Är du en podd-lyssnare? Någon favorit i så fall? Jag gillar Ida Kjos podd och podden ”sekter”. Sekter har alltid fascinerat mig. En podd jag blev besviken på är Underbara Claras podd tillsammans med Malin Wollin. Tycker det svärs för mycket och då vill jag inte lyssna mer.
4. Går du in i något chattforum om särskilt ämne? Nej inte särskilt ofta.
5. Hur har sociala medier påverkat din konsumtion av andra massmedier? Hm, helt klart på så sätt att jag inte följer nyheter på samma sätt. Allt är ju redan serverat på ett eller annat sätt. Sociala medier har definitivt gjort mig mer öppen för att ifrågasätta och att inte svälja allt som sägs med hull och hår.
6. Om du ser tillbaka ett år eller två – har du ökat eller minskat din närvaro i sociala medier? I bloggvärlden har den definitivt ökat medan den på instagram har minskat. När jag startade mitt instagramkonto så uppdaterade jag kontot tre gånger om dagen. Nu uppdaterar jag någon gång i veckan. Bloggen är nämligen viktigast.
Bilden ovan är en av mina absoluta favoriter på temat djur. Har alltid varit svag för humlor, tycker de är så charmiga på något vis. Visst är det kul med listor! Om du inte gillar listor så scrolla vidare. Listan har jag snott av Ulrika.
NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR? Minns inte men det var inte länge sedan. Häromdagen höll jag nästan på att börja gråta igår när en kollega påminde mig om ett perspektiv i examensarbetet som jag som specialistundersköterska absolut inte får glömma bort.
TRE SAKER DU AVSKYR Jag avskyr inte, tycker det är ett alldeles för starkt ord för att beskriva saker man bara ogillar.
HUR VAR DU I SKOLAN? Jag var nog lite ”plugghästig” men det gjorde jag i smyg. Ville ju inte att folk skulle veta hur mycket jag läste. Jag var också ganska så ensam. Inte direkt mobbad men heller inte en i gänget.
VAD BLIR DU STRESSAD AV? Att inte ha koll på saker och ting.
TRE SAKER DU ÄLSKAR: 1. Träna pilates 2. Döma fotboll 3. Mitt jobb
HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG? Jag hoppas att jag uppfattas som en snäll person som ibland säger lite tokiga saker men ändå vill andra väl.
HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV? Envis men glad och snäll. En ledarperson när jag känner mig bekväm.
EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM: Att mina ord inte alltid hinner med i det jag tänker så det kommer ut något helt annat än det jag tänkte säga.
NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST? Efter ett träningspass när jag är nyduschad och rosig om kinderna.
VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT? Jag skrattar gärna högt och glatt och jag gör det dagligen. Kommer inte ihåg vad jag skrattade åt senast.
NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER? Hur vi med ett av världens högsta skattetryck kommit till den punkt där vi inte har råd till det mest basala. Behoven är stora och pengarna räcker inte till.
TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR: 1. Att bli uppsagd från jobbet. 2. Höga höjder. 3. Broar.
ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ: Advokat. Mardröm ju att försvara personer som man vet redan innan gjort ett hemsk brott och så ska man försöka få personens straff mildrat.
SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:
Det jag redan har, undersköterska med specialistkompetens. Men jag tror jag skulle bli en ruggigt bra sjuksköterska med. Bortsett från all tid som måste prioriteras framför en dator….
Den här listan har jag snott från Sardellen som i sin tur snott den från Flora.
HAR DU?
Folköl i kylen:
Absolut inte. Gillar verkligen inte öl. När jag var tonåring testade jag rysk ubåt. Det är ett glas öl med ett litet snapsglas whiskey i. Tyckte det var gott då, tror inte att jag uppskattat kombon idag.
Något husdjur:
Ja, vi har ödlor. Saga och Maja heter dom i sommar har vi haft dom i sju år. De börjar bli gamla nu.
En favoritsötsak?
Just nu är min stora last peacemärken med smak av jordgubbe och lakrits.
Puder på dig:
Nopp, däremot lite concealer under ögonen.
Några framtidsplaner:
Det närmsta är examen. Bli ännu bättre på mitt jobb.
Några MVG:n:
Ja, men jag kommer inte längre ihåg vilka ämnen jag fick MVG i. Inte var det matte iallafall…..
Nagellack:
Det är ingen idé med nagellack i mitt jobb. Har det inte ens på tånaglarna.
Någon vän som bor i ett annat land:
En gammal pilatesvän bor i Norge. Men vi har inte haft kontakt på några år nu.
VEM?
Avskyr du:
Jag avskyr inte. Det är ett alldeles för starkt ord då jag inte är den som hatar. Det krävs väldigt mycket för att jag ens ska börja ogilla personer.
Delar du mest minnen med:
Rickard! Vi har ändå hängt ihop hela mitt vuxna liv.
Längtar du mest efter:
Tjatar så mycket om att jag vill bli klar med skolan så det ska inte skriva här. Jag längtar efter semester, sommar, sol och bad och att få vara med familjen. Känner mig lite svältfödd på tid med familjen även om haft en del av den varan.
Stör du dig på:
Just idag ingenting. Hade jag fått frågan en annan dag hade jag säkert skrivit en lång lista. Jo, jag kom på en sak. Oresonlighet stör jag mig på.
Gosar du med:
Rickard.
Lagar mat:
Rickard lagar mat. Men vissa rätter som är mina specialiteter är det jag som lagar.
Diskar:
Diskmaskinen diskar åt oss. Jag är rätt bortskämd och har en man som gör det mest av hushållssysslorna.
VAD?
Gör du nu:
Är på jobbet.
Är bra med dig?
Jag är smart, envis och lojal.
Är dåligt med dig?
Jag är impulsiv och pratar först och tänker sen. Eller agerar först och tänker sen och så får jag backa.
Vill du arbeta med:
Exakt det jag gör, jag älskar mitt jobb. Men jag vill gärna ha mer pilates i mitt liv.
Är roligast just nu:
Hm skrattar gott åt lite vad som helst men inget särskilt jag kan komma på nu.
Har du på dig nu:
Arbetsbyxor, min blå klänning och en värmeväst. Det här inlägget är nämligen tidsinställt.
Äger du för skor:
Flera par gympaskor men det är bara två par som är hela. Jag har två par stövlar, ett par svarta med kilklack och ett bar bruna med klack. Jag har också ett gäng högklackade skor som jag aldrig använder eftersom jag vill klä mig bekvämt. De där mönstrade brallorna ångrar jag att jag sålde, de är ju hur coola som helst. Bilderna har jag letat fram från Hannafialotta och kategorin Hannas outfits.
Läser du för bok:
Det enda jag läser just nu är vetenskapliga artiklar. Längtar.efter.att.vara.klar
Ska du göra nu:
Inlägget är tidsinställt så i skrivande stund vet jag inte hur min dag kommer se ut.
Idag tänkte jag reflektera över en sak som jag tycker är lite konstigt. Och det (ja, jag vet att man inte ska börja meningar med och…) är det här med att inte vilja säga hej till folk. Är det inte märkligt hur rädda vi är för att säga hej till varandra. Ett hej skadar inte och kommer inte göra någon illa. Det konstigaste är när man träffar på de där personerna som man haft någon form av kontakt med och så vips så slutar de bara säga hej och låtsas som att de inte känner en. Jag fattar inte, jag tycker det är helt okej att inte gilla alla men just det där att helt plötsligt låtsas som att man inte känner en. Ännu märkligare blir det när det inte hänt något särskilt.
Det kanske är lite typiskt svenskt, vi är så rädda för att framstå som lite konstiga och stirrar därför hellre ner i backen än att vara lite trevlig mot någon som man inte känner. Det kanske skulle bli min nya grej, att säga hej till folk. Vad är det värsta som kan hända? Spelar det verkligen så stor roll om man någon gång framstår som lite konstig.
Stycket handlar om att människan inte kan förvänta sig att förstå precis allt och att man bara får stå ut med den insikten. Men jag läser det som om det vore mitt eget liv, att jag ofta tänker på människor som just nu, exakt nu, går omkring i mataffärer i Japan, New York och Paris och handlar till kvällens middag för dom BOR där. Att jag knappt står ut med det. Om man ändå kunde leva flera liv parallellt på samma gång. Jag hade älskat dom allihopa. I den här dimensionen kan man bara gör en sak åt gången, det är vårt största straff (och gåva, de bra dagarna).
Sandra Beijer skrev ett inlägg om att leva flera parallella liv. Att kunna vara på flera platser samtidigt. Jaf tolkar också in en önskan om att leva någon annanstans på en helt annan plats än där man är. Jag tänker att det inte handlar om att vara missnöjd utan bara om att drömma.
Jag funderade på det där och mitt parallella liv pågår helt klart på Gotland. Jag längtar dit varje år och just nu längtar jag dit mer än jag någonsin gjort. Funderar helt seriöst på att dra med mig familjen och flytta dit. Fast frågan är om jag verkligen hade trivts där på vintertid. Men vem vet, det är ju fortfarande Gotland…..
I mitt andra parallella liv så har jag en pilatesstudio någonstans i världen. Rickard jobbar som personlig tränare på heltid och vi lever och jobbar tillsammans. Kanske att min studio ligger i i en storstad i USA eller kanske en liten pittoresk stad i Europa. Frankrike känns kul måste jag säga. Eller Italien. Jag är en fullt certifierad pilatesinstruktör och lever min pilatesdröm. Barnen är vid det här laget utflugna och har skapat sina egna liv dit vingarna burit dom.
Jag har noterat att jag har fått nya prenumeranter och fler läsare har hittat hit. Så jag tänkte att jag ska presentera mig lite mer. Vem är bloggaren bakom Hannas krypin? Först lite personligt, jag är gift med Rickard sedan snart 19 år. Vi har tre barn, Samuel (20), Alexander (17) och Ida som är tolv år. Samuel har flyttat hemifrån. Tycker det är helt galet att tänka på att jag har så stora barn.
Jag började blogga i mars 2007. Då valde jag att blogga på blogg.se. Ända sedan dess har jag kallat min blogg för Hannas krypin och här på min egna domän finns nästan hela mitt arkiv från min gamla blogg. Den kan du läsa HÄR om du vill. För två år sedan valde jag att göra slag i saken och vara min egen. Då hade jag tröttnat på blogg.se som portal med allt strul och alla reklambanners som var överrallt och förfulade bloggen. Mitt namn Hannafialotta är så jag, så det var inte helt lätt att flytta ska jag villigt erkänna.
Från början var mitt fokus vardag och mode, sen ändrades det till att skriva om träning när jag började döma fotboll. Tipsa om träning och motivera till en hälsosam livsstil blev fokus. Sen kom det där lilla viruset som vi alla känner till så väl. Min blogg fick ett nytt fokus: pandemin, vaccinpass och all censur och ovilja att prata om hela myntet och inte bara ena sidan. Det tog ett tag innan jag vågade dela med mig av mina tankar. Klimatet var tufft på sociala medier och glåporden haglade. En i släkten blockade mig och jag har förlorat andra personer under resans gång. Men om mina tankar kring pandemin är så provocerande och hemskt så var dessa personer aldrig några riktiga vänner ändå.
Pilates är något som jag verkligen brinner för, just nu mest i teorin. Jag hoppas på att få fortsätta med min pilateskurs i Mjölby i höst. Brukar tänka att det kanske finns någon mening med att inte ha någon kurs just nu. Jag menar, jag har ju fullt upp som det är med jobb och plugg. Så där smidig som jag är på bilden ovan är jag inte nu. Tänk om det är så enkelt att smärtan i mina höfter är en protest för att kroppen inte får någon pilatesträning. Den meningen kommer nog få ett alldeles eget inlägg framöver.
Något jag gillar är att döma fotboll och jag har varit fotbollsdomare sedan 2007. När jag var som bäst så dömde jag herrar division fem och har även haft några matcher i damer division 1. Som assisterande gick jag i herrar division fyra. Nu dömer jag för att det är kul, är inte redo att sluta än även om kroppen inte alltid är med mig.
Annars då? Jag är utbildad undersköterska och har en specialistkompetens inom palliativ vård och avancerad omvårdnad. I snart fyra år har jag jobbat på lungmedicin på sjukhuset. Innan dess jobbade jag på Kvarnbacken, ett sjukhem här i stan. Där var jag tolv år och trivdes så bra men vissa grejer gjorde att jag till slut tog beslutet att söka annat jobb. Jag läser en specialistutbildning inom akutsjukvård och intensivvård. Jag är klar till sommaren och längtan är såklart stor att få vara klar med allt. Då ska jag fira!
Så skönt det är att jag får vara ledig idag. Precis som jag skrev igår när jag kom hem från praktiken så har det varit två dagar som inte känts så bra. Jag känner mig passiv och håller mig i bakgrunden. Min plan är att jag ska försöka bli mer aktiv, att våga mer. Så konstigt det där, jag känner inte igen mig själv. Men å andra sidan så visste jag att det skulle bli svårt för mig. Nog om det! 31 januari är det idag, årets första månad är slut och precis som alla andra månader så går det så fort. Tiden springer förbi.
Om du kunde äta bara en maträtt för resten av ditt liv, vad skulle det vara? Min nudel- och kycklingwok. Den är så god med soja, teriyakisås, lime, peppar och ingefära.
Vilken superkraft skulle du vilja ha och varför? Brukar alltid säga att jag skulle vilja vara en fluga på väggen och kunna tjuvlyssna på samtal. Men en sak som jag skulle värdesätta mer är att kunna gå tillbaka i tiden och ändra på saker som blivit mindre bra. Misstag jag gjort till exempel.
Vad är din favoritfilm genom tiderna? Sagan om ringen-trilogin. Det är de filmer som jag sett överlägset mest.
Om du kunde resa till vilken plats som helst i världen just nu, var skulle det vara? Då skulle jag åka till norra Sverige och Abisko. Det är en dröm jag har att få se norra Sverige. Älskar fjällvärlden och bilder jag sett därifrån är helt underbara.
Vad är det konstigaste du någonsin ätit? Jag har inte ätit så mycket konstigt. Gillar inte att testa obekant mat och är lite kinkig.
Vilken bok läste du senast och vad tyckte du om den? ”En evighet med dig” av Jenny Colgan. Jag tyckte att den började lite tradigt men ju längre jag läste, desto mer kom jag på mig själv med att sitta med ett fånigt leende på läpparna.
Om du fick träffa vem som helst, död eller levande, vem skulle det vara och varför? Freddie Mercury i ”Queen”. Hur häftigt hade det inte varit att få höra honom sjunga live. Han hade en röst som få manliga sångare kan mäta sig med.
Vilken är din go-to låt när du behöver lyfta humöret? ”rave machine” med italo brothers
Vad är det bästa rådet du någonsin har fått? Det jobbigaste men också det absolut bästa rådet är ”bit ihop”. Det bästa rådet vad gäller att tänka snälla tankar är frasen ”att mamma sig själv”. Ge sig själv en klapp på axeln när det är jobbigt eller när man har gjort något bra. Precis som en mamma skulle göra. Pepp och kärlek helt enkelt.
Om du hade en dag helt för dig själv utan några förpliktelser, vad skulle du göra? Jag skulle träna det jag vill, äta mina favoriträtter och bara vara här och nu.
PS: Bilden är för två år sedan, det är fem plusgrader ute så någon snö förgyller inte känslan av vinter. DS.
För något år sedan sa min chef en sak som jag tänkt på mellan varven sedan dess. Hon lyfte en tanke kring huruvida jag skapar mig min egen sårbarhet. När hon sa det gick jag i försvar. Vadå, vad menar hon. nu? Det är ju ”alla” andra som är dumma mot mig. Men ju mer jag funderat över saken, desto mer har jag kommit till insikt om att hon nog faktiskt hade rätt. Jag kan ofta tolka saker och ting lite knasigt och det gör mig då väldigt ledsen. Om någon annan varit i rummet och hört samma sak så förstår den personen inte alls vad jag menar när jag berättar om min reaktion. Det hände senast häromdagen faktiskt.
Det känns lite som att det ändå ligger en styrka i att inse att jag ibland skapar min egen sårbarhet. Inte alltid såklart men ofta lägger jag in en värdering eller tolkning i tonfall och hur andra pratar. En värdering som faktiskt inte överensstämmer med sanningen och som mest sätter griller i huvudet på mig själv.
Att tänka snälla tankar är en utmaning och något jag övar på varje dag. I min vardag känner jag faktiskt att det börjar göra skillnad. Jag vågar mer och mer lita på det jag kan och att det jag gör är bra nog. Lite har det såklart också hjälpt att faktiskt få höra att ett bra jobbat.
Självmedvetenhet: Börja med att bli medveten om dina egna tankar och inre dialog. Observera hur du pratar med dig själv och vilka typer av tankar som dominerar. Detta medvetande är det första steget mot förändring.
Utmana negativa tankemönster: När du upptäcker negativa tankar, försök att utmana dem. Fråga dig själv om dessa tankar verkligen är realistiska eller om de är resultatet av automatiska negativa reaktioner. Utmana dem genom att tänka på mer balanserade eller positiva perspektiv.
Fokusera på det positiva: Rikta uppmärksamheten mot det som är bra i ditt liv och det du är stolt över. Fokusera på dina prestationer och framsteg snarare än att fastna vid eventuella misstag eller brister.
Praktisera självmedkänsla: Var lika snäll mot dig själv som du skulle vara mot en nära vän. Om du stöter på svårigheter, ge dig själv samma förståelse och stöd som du skulle ge till någon annan i samma situation.
Skapa en positiv morgonrutin: Starta dagen med positiva tankar genom att inkludera några minuter av självreflektion. Detta kan sätta tonen för resten av dagen.
Omgiv dig med positivitet: Undvik negativa påverkningar och människor som drar ner dig. Omge dig istället med människor, aktiviteter och miljöer som inspirerar och stödjer din positiva utveckling.
Skriv dagbok: Skriv ner dina tankar och känslor regelbundet. Detta kan hjälpa dig att identifiera mönster och arbeta igenom negativa tankar. Samtidigt kan du också dokumentera positiva händelser och dina framsteg.
Var tålmodig med dig själv: Förändring tar tid, och det är normalt att stöta på motgångar. Var tålmodig med dig själv och erkänn att det är en process. Varje steg mot positiva tankar är en framsteg.
Sök professionell hjälp vid behov: Om du kämpar med att hantera negativa tankar eller om det påverkar din mentala hälsa allvarligt, överväg att söka professionell hjälp. En terapeut eller rådgivare kan ge stöd och verktyg för att hantera dessa utmaningar.
