Igår tog jag vilodag från träningen men kände lite att jag inte vill vila två dagar på rad. Bäst att passa på när motivationen till att springa finns och när jag inte behöver övertala mig själv till att träna. Jag valde att springa på löpbandet då jag tänkte springa längre backintervaller som inte finns möjlighet till här i närheten. Fjället bakom huset är bra men just idag tyckte jag inte att det passade.
Jag värmde upp och valde sedan att springa 10*200 meter i backe och även vilan fick bli i samma lutning. Jag är grymt nöjd då jag orkade fler än sist jag sprang just det här passet. Även om det inte känns så, så gör mitt slit verkligen nytta och jag blir bättre. Hur peppande är inte det? Det är precis såna här pass jag behöver för att få lite endorfiner och motivation till att fortsätta träna och kämpa!
Helt klart mer stretch och rörlighet och jag behöver också min älskade pilates. Jag har tänkt att mina ryggproblem är nytt men så läste jag bakåt i mitt arkiv här på bloggen och såg att jag redan 2018 skrev om att jag har ont och att pilates verkligen gör skillnad. Smärtan var bättre redan då när jag aktivt tränade pilates. Tänk att det ska vara så svårt att ta tag i mig själv och göra det kroppen behöver. Ikväll kan jag dock vara glad över att jag fick till lite stretch efter löpningen.
Löpträningen satt verkligen långt inne men jag tror inte att jag blir piggare av att inte anstränga kroppen fysiskt. Så på eftermiddagen sov jag två timmar och efter jag vaknat till så valde jag att springa intervaller. Det blev nog över min kapacitet då jag mådde galet illa. Ibland mår jag illa när jag springer över min kapacitet. Jobbigaste är när det händer på tävlingar och jag är bland en massa folk. Eftersom jag började må illa sprang jag ”bara” 15 intervaller i tre olika farter: 4min/km, 3,45min/km och 3,30min/km. Ja, när jag ser siffrorna så här är det ju inte konstigt att jag mådde illa…. 3,30min/km är ett tempo som det var länge sedan som jag var i form för att springa i. Jag ska verkligen vara nöjd med dagens pass, även om det blev ett litet snöpligt avslut.
Fake it ti´l you make it…. Så här kändes inte stretchen kan jag säga…..
Efter passet stretchade jag kroppen, mycket baksida lår och stretch för kroppen. Kände mig så stel så först fick Rickard hjälpa mig att stretcha baksida lår. Jag har blivit som ett kylskåp i kroppen. Stel och dann. Men det känns skönt nu efteråt.
Upptäckte nu att jag kan AI-generera bilder här på bloggen. Det jag ville att AI skulle göra var detta: Gör en meme av en pilatesövning och skriv en peppande text. Vad fick jag: en kvinna med ett ben och vad gör de med sina händer? Nej här har AI en hel del att jobba på…. Jag föredrar helt klart mina egna bilder.
Det börjar mörkna nu när jag sitter och skriver om mitt träningspass. Det kan man inte tro att dessa bilder faktiskt är från mitten av september. Det ser mer ut som en härlig sommarkväll. Ärligt talat tänkte jag först springa backintervaller på löpbandet. Men sen när jag tittade ut så ångrade jag mig. Snart kommer det vara mörkt, kallt och ruggigt så bäst att passa på. Jag värmde upp en kilometer runt fjället, det gick undan, fem minuter och trettiofyra sekunder tog det att värma upp. Haha, det behöver ju inte gå riktigt så fort. Tänkte först springa uppför kullen men tyckte det var alldeles för mycket gräs så valde istället att springa uppför den andra backen där det var en nertrampad stig.
Jag sprang 10 gånger snabbt, valde kort och brant. Därefter sprang jag fyra vändor totalt mellan de båda ”fjällen”. Bästa träningsbacken finns helt klart bakom huset. Det här var inte ett dugg skönt eller härligt träningspass. Det var bara jobbigt. Men som jag njöt av vädret. Hur ofta är det sommarväder i september? Känns som det var väldigt länge sedan sist.
När jag skrev mitt examensarbete så fördjupade jag mig i vad som händer i kroppen vid svår sjukdom och immobilisering (att man inte kan röra på sig av olika anledningar). För den svårt sjuka kroppen har immobilisering stora konsekvenser för det fortsatta måendet och livskvalitet på lång sikt. Men ska man hårddra det så gäller det definitivt den friska kroppen också. Vi alla behöver och måste röra på våra kroppar, oavsett om vi vill eller inte. Här nedan finns råden för åldrarna 18-64 år:
Var skulle jag sätta mig själv då? Tja, jag lever definitivt inte upp till råden. Om jag har jag två matcher på en vecka så får jag till 180 minuters fysisk aktivitet. Men jag styrketränar ingenting. Här tänker jag att jag också hittar anledningen till mina onda höfter. Jag behöver verkligen komma igång med styrketräning igen då jag känner mig svag i hela kroppen. Jag behöver också rörlighetsträningen som jag får i pilatesträningen.
Jag har funderat en hel del över vilka träningsmål jag vill ha under hösten och nu har jag en plan klar. Det jag framförallt vill är relaterat till fotbollsdömandet. Trots gårdagens match där jag ville blåsa av matchen i förtid så har jag fortfarande ambitioner med mitt dömande. Jag vill få gå i team igen, det är det jag saknar mest. Så i höst/vinter ska jag jobba stenhårt för att kunna springa snabbt som vinden (nåja) på löptestet. Det svåra är inte att veta hur eller vad jag ska träna. Det svåra är disciplinen. Särskilt de här veckorna när jag sover urdåligt och varje tanke på att träna tufft möts av ett mentalt motstånd. Men jag måste försöka, jag ska försöka! Fast inte idag, för idag är jag hemma från jobbet
Idag har jag varit ute och dömt fotboll, höstsäsongens första match blev en match i pojkar 15. Det har hänt mycket vid den här planen sen sist jag var här och dömde. Nu har klubben fått en alldeles ny konstgräsmatta som inte är officiellt invigd än. Jag gillar verkligen att springa på konstgräs, det är jämt och jag riskerar inte att snubbla. För några år sedan var det dock en kille som bara skulle passa bollen till en lagkamrat och på något sätt fastnade med foten i mattan och då också bröt den. Fattade först inte varför han reagerade som han gjorde men när jag kom närmare fattade jag varför. Funderar ibland på om han kom tillbaka till fotbollen eller inte. Otäckt värre. Hur som helst, innan jag åkte iväg funderade jag över om sommarens träning gett det resultat jag vill: bättre kondition och snabbare fötter. Just idag får jag nog säga nja. Det där att springa i värme är inte min grej. I halvtidsvilan kom jag inte ner i flås och i början på andra halvlek så hängde lungorna inte alls med. När det känns så här funderar jag faktiskt över om jag har någon form av ansträngningsastma.
Så mina tankar i punktform då:
jag springer hellre utan musik
jag behöver springa mycket mer i värme för att vänja kroppen vid ansträngning
det är rätt så mysigt att springa i skogen i regn
jag springer helst i så lite kläder som möjligt
det är för det mesta inget fel på flåset
jag vill fortsätta springa och träna för att bli både uthålligare, starkare och snabbare. Just snabbheten tycker jag är svårast att träna upp.
Ikväll var ett åttiotal domare kallade för mittsäsongsträff. Vi var inte så många som kom, kanske ett tjugotal. Som vanligt när vi har mittsäsongsträff så regnar det. Det slår aldrig fel konstigt nog. Vi skulle springa vårt fyspass på löparbana men vi körde istället på fotbollsplan. Det var ganska högt gräs, lägg till att regnet vräkte ner så det blev en utmaning. Vi värmde upp och så körde vi en löptestvariant: springa mellan straffområdeslinjerna och gå mellan straffområdeslinjen och kortlinjen. Vi skulle springa på ungefär 80% av vår kapacitet. Av förklarliga skäl var jag inte lika snabb som grabbarna men jag är riktigt nöjd då det blev ett riktigt tufft pass i det tunga gräset. Jag tror att jag kommer ha rejäl träningsvärk i morgon. Det var skoj att träffa domarna. Det är många nya ansikten men instruktörerna är de samma och några av domarna har jag dömt med. I det här sammanhanget är jag ensam tjej och en av instruktörerna (B) säger alltid ”Hanna och grabbar”. Brukar då skoja och säga att jag kan vara grabb, samtidigt känns det bra att B faktiskt inte buntar ihop mig med grabbarna.
Förra veckan delade Klimakteriehäxan ett inlägg på saker hon säger nej till. Jag hängde på, det inlägget kan du läsa HÄR. Hon har fortsatt på temat även den här veckan och jag hänger på igen. Den här gången lägger jag till saker som jag säger ja till.
Nej säger jag till långärmat och långbyxor. Trots att det bara är 14 grader på morgnarna. I morse hade jag korta tights och kortärmad topp på mig. Visst var det kallt men det är fortfarande sommar!
Nej säger jag till att fråga om någon är gravid. Vi har stora magar i generna på min mammas sida så det är ju bara att gilla läget. Särskilt eftersom jag gillar att äta. Men frågan är inte kul att få. Fråga aldrig om någon är gravid, låt personen berätta det själv om så är fallet.
Nej säger jag till ogräs. Jag har inga förebilder men så här ser det ut vid stenplattorna. Rickard har gjort ett hästjobb. Det blev så fint. Nu ser ju till och med rabatterna presentabla ut. I alla fall på bild….
Så, mina ja då…
Ja säger jag till att åka vår stora vita bil igen. Efter två månader på bilverkstad är den hemma igen. Trodde jag var neutral när det kommer till den bilen men icke. Jag har saknat den.
Ja säger jag till att fortsätta använda mina klänningar. Igår tog jag också på mig mitt ansikte och såg ut så här:
Ja säger jag till mina nya skor. Snacka om snabb leverans, beställde ju i förrgår kväll. Sprang 10*200 meter på löpbandet för att känna på skorna. Jag ska inte döma skorna efter en dag som idag: när jag kom hem från jobbet hade jag gått dryga 12000 steg och direkt när jag kom hem blev det en sväng till badet. Vi har bästa badet väldigt nära. Det har fler upptäckt så de tider som vi tidigare varit relativt ensamma är det nu massor med folk. Men ikväll var det bra. Alexander motionssimmade, Rickard vaktade grejer och jag och Ida dök efter mina solglasögon. Kul lek!
Idag slog det mig att det snart är augusti. Det innebär att det bara är fyra månader kvar på året. Men jag kanske inte ska tänka så mycket på det utan mer bara vara. Jag tycker det är så svårt att vara här och nu. Längtar alltid framåt, nästa lediga dag, nästa roliga grej och så vidare. Nu har jag varit hemma en stund från jobbet och har laddat om inför att springa en runda och också lufsat en runda. Har känt mig orimligt trött på eftermiddagen trots att jag somnade tidigt igår och hade alla förutsättningar för att vakna pigg. Det är inte säkert att jag känner mig piggare imorgon så behövde få till ett träningspass.
Jag tänkte mig ett pass helt utan krav och utan några särskilda målsättningar. Visst fick jag till en runda i skogen men någon angenäm runda blev det inte. Jag fick ont i min högra fot, tänkte att det skulle bli bättre av att jag gick istället men hade fortsatt ont en bra bit. Blir naturligtvis orolig direkt med tanke på min skadehistorik. Rickard sprang samtidigt och gick med mig sista biten hem. Jag var nog inget vidare sällskap. Gnällde över skorna och att jag hade ont. Det första vi gjorde när vi kom hem var att googla på nya löparskor och det fick också bli ett köp. Hoppas bara att de passar. Jag chansade och beställde samma märke och jag tror det blev ungefär samma modell. Det luriga är storleken och jag har aldrig chansat och beställt just löparskor. Håll tummarna att det inte blev helknasigt.
Tänk att det ska vara så svårt att ta mig tiden att göra det som jag vet att jag mår bra av. Jag har en bra disciplin vad gäller min löpning. Idag sprang jag 4*500 meter där jag delade upp sträckan i 300 meter där jag sprang i fem minuter/kilometer och sista 200 meter i 4 minuter/ kilometer. Vilan mellan varje intervall blev ungefär 150 meter. Jag gjorde även något som jag inte gjort på evigheter: jag tränade fyrtio minuter pilates. Jag valde att träna ett pass på nybörjarnivå. Tekniken finns fortfarande kvar såklart men min styrka har fallerat helt. Det enklaste är en pina och inte nog med smärtan så känns det som att jag inte kan andas när jag ligger på rygg. Musklerna darrar av ansträngningen, blev helt deppad men vet att bara jag får lite rutin så kommer styrkan tillbaka precis som jag upplever att konditionen kommer tillbaka allt mer.
Men det finns ett litet men! När jag upplever att det minsta är så jobbigt blir steget så mycket större till att få till en bra kontinuitet. Jag vill gärna smita men det kommer jag inte bli starkare av. Precis som jag jobbar med det mentala varje dag för att må bra så behöver jag göra detsamma med det fysiska. Jag vill att kroppen ska hålla i många år. För att kroppen ska hålla behöver jag verkligen ge den kärlek i form av styrketräning och rörlighet.
I början av sommaren så skrev jag om att jag inte såg några humlor i min lavendel. När jag kom hem från jobbet idag blev jag så glad för i min basilika (som jag låter växa hur den vill) fanns det ett gäng humlor och ett gäng bin. Fotade med mobilkameran så det var svårt att fånga dom på bild men jag blev så glad.
Igår somnade jag tidigt så jag vaknade pigg. Jag hade även en lugn dag på jobbet. Det kändes som en perfekt dag för att springa ett riktigt tufft träningspass. Jag valde att springa på löpbandet eftersom jag ville kunna hålla rätt tempo hela tiden. Under intervallen sprang jag och tänkte hur man kan hålla det tempot i flera kilometer. Jag får liksom slita för mina 30 sekunder… Ja man ska inte jämföra sig. Jag är riktigt nöjd med att ha fått till ett tufft intervallpass, det blev en bra start på träningsveckan.
