Idag åkte vi hem till mamma och pappa för att käka lunch. Marcus kom också. Den här gången var inte Kevin med och han var saknad. Mamma bjöd på potatissallad och kallskuret. Till efterrätt åt vi glass. Har du testat Triumphs nya gräddglass med smultronsmak? Den smakar som glass ska göra och inte något ärtproteinbaserat trams a la Bigpack…. Jag passade på att klä mig lite fint i min rosa kjol och vita spetstopp. På fötterna hade jag mina nya PUMA-sneakers.
Mammas paletter växer så det knakar. Det roliga är att hon har fått skott av mig och nu är hennes paletter mycket finare än mina. Jag skulle tagit med ett par skott hem men vi båda glömde bort det.
När vi kom hem satt jag en stund i soffan och sedan tog jag tag i mig själv och joggade sedan en runda i skogen. Jag tog varken med klocka eller musik och det var så mysigt att springa i regnet. Benen var riktigt pigga. Det är jag inte så van vid längre. Fast jag skrämde kanske upp mig lite genom att tänka på filmen ”fredagen den trettonde”. Att inbilla sig att Jason (mördaren i filmen) lurar bland träden var väldigt effektivt för farten i benen. Sen mot slutet av rundan fick jag ont i magen så då kunde jag inte springa längre. Men jag var så nöjd. Det där uttryckssättet att man aldrig ångrar ett pass stämmer väldigt väl.
Jag är verkligen ingen springa ute-person. Jag velade länge och väl om jag skulle ta mig ut i värmen eller springa inomhus. Till slut föll valet på att springa på löpbandet. Mest för att det är enkelt att ha vattnet nära till hands. Men jag konstaterade att det snabbt blir väldigt varmt även inomhus. Det enda jag slapp var det direkta solljuset. Egentligen var målet att springa tidigt på morgonen men eftersom jag sov till halv tio så sprack den planen. Hur skönt som helst att få en sådan sovmorgon. Det var verkligen välbehövligt.
Traditionsenligt så brukar jag och Rickard försöka få till iallafall en löprunda längs med havet och kärleksstigen. Vi började med att jogga tillsammans men efter dryga två kilometer sprang Rickard iväg i sitt tempo och jag fortsatte i min lufs. Fick lite ont i en häl men det var ju perfekt för då kunde jag stanna med gott samvete och fota lite under vägen. Man får inte vara dum. 😛
När det var dryga kilometern kvar så var det som att springa in i en vägg. Mina ben blev så tunga och tröga så jag gick några meter här och där. Totalt blev det en runda på sju kilometer så jag är jättenöjd!
Förra veckan dömde jag fyra matcher vilket gjorde att det inte fanns utrymme för så mycket annan träning än just matcherna. Det tänkte jag ta igen den här veckan så idag värmde jag upp i dryga kilometern på löpbandet och sedan fick det bli ett gäng styrkeövningar. Det fick bli 30 sekunder aktiv tid och 30 sekunder vila. Vi får se hur glada mina höfter blir men de är minst lika ledsna av stillasittande så då känner jag att det bara är att fokusera på att bygga styrka. Så kanske det på sikt leder till att jag blir smärtfri. Har du tränat något idag?
Jag kämpar på med mina rundor och försöker tänka att det snart kommer vända. Men det är inte kul alltså, jag får slita för varje steg. En sak som är klar är att det inte går att vila sig i form. Jag får kämpa på pass för pass och vila i att det blir bättre om jag håller i. Jag hade nog tänkt att slarva med träningen idag med men så har jag en Rickard som puttar på mig. Det är bra det för utan honom hade jag blivit en soffpotatis för länge sedan. Fyra lufsiga kilometer blev det i värmen. Jag sprang spåret åt ”fel håll” och det kändes ju jättekonstigt.
Jag tänker också att den här väntan på feedback tar på energin med, jag kommer ju ingenvart. Rickard peppade mig i att det kanske dröjer för att jag faktiskt inte behöver göra så mycket mer. Jag är mer tveksam. Om en vecka börjar examensveckan och jag står och stampar. Positivt, Hanna!
Jag dividerade med mig själv bra länge innan jag till slut kom ut för min löprunda/lufs. Tänkte springa på löpbandet men då visste jag att det skulle bli svårt att vara med på Åkes ”hoppa på tåget” som den här veckan handlar om vårblommor. Förutom tussilago så är vitsippor det ultimata vårtecknet. Att fota vitsippor gav mig några vilopauser och hade jag sprungit på löpbandet hade jag inte fått någon sol på nosen. Man får inte vara dum inte.
Jag längtar tillbaka till den Hanna som inte behövde kämpa så dant på en ”lufsig” runda i skogen. Jag ska inte vara hård mot mig själv just idag eftersom jag precis varit sjuk. Men längta kan man alltid göra. Jag är stolt över mig själv att latmasken till slut inte gick segrande ur den här kampen. Det blev fyra lufsiga kilometer och så gick jag sista biten hem. Det var riktigt varmt ute, kändes verkligen som sommar.
Fler vitsippor! I skogen blev det lite mer än ett varv och sedan tog jag vägen genom fårhagen. Har bott i området i tolv år men aldrig gått genom fårhagen….
Och där kom jag! I min typ tio år gamla outfit från HM. Nej här slängs inga träningskläder så länge de inte gått sönder vill säga.
Mer fårhage, årets första gullviva och någon blå blomma som påminner om blåsippa men det tror jag inte att det är.
Sist men inte minst så står vårt körsbärsträd i full blom. Äter aldrig körsbären men jag njuter varje år av blomstrerna.
Idag hade jag admintid på jobbet så passade på att gå igenom materialet inför HLR-utbildningen som jag ska gå i början på maj. I slutet på maj är det dags för den årliga HLR-utbildningen och den här gången är det jag (och några till) som ska hålla i utbildningen.
Efter allt plugg känns det lite som att jag inte kan trycka in mer kunskap i huvudet. Eller så var det bara idag. Funderar helt seriöst på att inte läsa något mer till tentan. Å andra sidan vill jag inte riskera att kugga. Ikväll får böckerna vila!
Ikväll åkte jag och Rickard för att springa med domarklubben. Vi var dock ensamma men väntade ett tag uti i fall att. Precis när Rickard värmt upp för att springa kom det en domare. Jag försökte springa jag med men det var på extremt sega ben. Så medan grabbarna sprang sina intervaller gick jag flera varv på banan. Det var ju bra det med. Jag vet att jag inte ska jämföra mig men i den skaran kände jag mig verkligen långsammare än någonsin. Men jag var i alla fall där och gjorde ett försök. Jag vill bli stark och snabb! Tänker ganska ofta att jag börjar bli för gammal för att komma i riktigt bra form igen…..
Jag satt med studier hela dagen igår och på eftermiddagen när Rickard skulle ut och träna tänkte jag att jag också ville ut i skogen. Bäst att passa på tänkte jag när lusten till att springa fanns. Till och med dagen efter löptest. Att jag ska ut och springa med domarklubben ikväll valde jag att strunta i.
Konstigt nog så hade jag pigga ben. Ända tills jag tyckte det var för varmt och tog av mig tjocktröjan vill säga. Då var det lite segare att komma igång igen. Tror det var bra för träningsvärken men det var inte lätt att komma upp ur sängen imorse. Både onda höfter och träningsvärk, det är ingen bra kombination…..
Jag ogillar starkt att jobba rak vecka men efter dessa fem dagpass på rad kan jag konstatera att det finns klara fördelar. Torsdag och fredag var jag samordnare (på andra avdelningar kallas det för koordinator), lördag och söndag hade jag vårdlag och idag var jag samordnare igen. Att ha den rollen efter helgjobb var helt klart en stor fördel. Jag hade nämligen hjärnkoll på alla patienter.
Idag utmanar Klimakteriehäxan och ställer politiska frågor. Det är ett träsk som jag inte är rädd för att ge mig in i men jag väljer starkt vilka områden som jag väljer att diskutera offentligt. Privat är jag friare. Jag är ändå ganska stillsam här på bloggen. 😛
1. Har du någonsin varit inne på att satsa på en karriär i politiken? Nej, verkligen inte, men det betyder inte att jag inte har starka åsikter ändå.
2. Vilken aktuell fråga kan få in dig i en politisk diskussion? Vaccinpass och satsningarna, eller snarare de för små satsningar på vård och omsorg som görs. Att ge bidrag till Ukraina mot Ryssland är också en het potatis. Dock en het potatis som jag inte tänker gå djupare in i dag. Hur yttrandefriheten begränsades under pandemin är en ännu hetare potatis. Funderar fortfarande på hur vi egentligen blev mot varandra.
3. Har du lätt att bestämma vilket parti du ska rösta på när det blir val? Nej det är som att välja mellan pest eller kolera.
4. Läser du tidningarnas ledarsidor? Om det är något ämne som intresserar mig men jag söker inte aktivt upp ledarsidorna.
5. Kan du nämna en politiker, död eller levande, som du saknar i dagens debatt? Nopp.
6. Kommer du att rösta i valet till EU-parlamentet som hålls 9 juni?På parti eller person? Jag vet knappt vad jag ska rösta på i Sveriges val. Det lovas förändring och guld och gröna skogar men det händer inte särskilt mycket.
Så löptestet då? Jo, jag är godkänd men i år kändes det verkligen i kroppen att jag varit lite för mycket stillasittande med mina skolarbeten. Jag gillar inte att känna mig som en långsam lufs, (det är absolut inget fel i det, men jag måste ju kunna springa på fotbollsplan). Jag nådde inte mitt mål om att få gå i team igen men jag är godkänd och det är huvudsaken.
Jag kanske behöver förklara lite hur testet går till. Man börjar alltid med att sprinta 6*40 meter. Det är dom här sträckorna som alltid varit min akilleshäl. ”Mojängerna” på den första bilden ovan är digital tidtagning. Det är så smidigt för då vet man exakt tid och man kan inte fuska. Samtidigt är det till nackdel om man är lite, lite på gränsen. När man sprintat 6 gånger så är det dags för de långa intervallerna. Då springer man 75 meter på 20 sekunder och går 25 meter på 25 sekunder. Ju högre upp i systemet man kommer, desto snabbare måste man vara på både de långa sträckorna och sprinten. De allsvenska domarna på herrsidan springer på tiderna 15/17. Det behöver gå undan om man säger så och eftersom man sprintar först så suger det i benen efter ett gäng intervaller. Jag har nämligen inte berättat att man ska springa 44 intervaller. De långa sträckorna blir alltså 4,4 kilometer totalt. Sen beroende på nivå går det såklart olika fort. I vårt tempo idag tog det 33 minuter.
Oj vad det har blåst idag. Vinden har vint (hur böjer man ”vinden viner runt knutarna?) runt knutarna och jag har helt seriöst tänkt att huset kommer ramla ihop. 20 meter/sekund i byarna enligt SMHI. Det satt långt inne att ge mig ut på löparbanan i detta väder. Jag dividerade bra länge med mig själv. Det som fick mig att ta tag i mig själv är att det kommer bli ett ruskigt bra träningspass att springa i motvinden. Egentligen oavsett vilket tempo det går i.
Vi skulle ju mötas upp löparbanan och åtta tappra personer var vi som ville springa. Men det var kallt, hade helst haft både mössa och vantar. Istället var jag viking men det var alla andra också så var inte ensam. Rickard hade bestämt träningspass och vi skulle springa 10*200 meter. De snabbaste fick jogga tillbaka och möta den som var långsammast. Idag var det jag. Det gick inte fort i motvinden och vid ett tillfälle tog vinden tag i mig så jag flög åt sidan och trampade snett på kuppen. Jag tänkte nöja mig med att springa 5 intervaller men passet är snabbt avklarat så sprang allihopa vilket jag är väldigt nöjd med. På måndag är det planerat för löptest och jag hoppas verkligen att det inte är samma ”härliga” vind som idag…Det kommer bli en utmaning.
