Jag kämpar på med mina rundor och försöker tänka att det snart kommer vända. Men det är inte kul alltså, jag får slita för varje steg. En sak som är klar är att det inte går att vila sig i form. Jag får kämpa på pass för pass och vila i att det blir bättre om jag håller i. Jag hade nog tänkt att slarva med träningen idag med men så har jag en Rickard som puttar på mig. Det är bra det för utan honom hade jag blivit en soffpotatis för länge sedan. Fyra lufsiga kilometer blev det i värmen. Jag sprang spåret åt ”fel håll” och det kändes ju jättekonstigt.
Jag tänker också att den här väntan på feedback tar på energin med, jag kommer ju ingenvart. Rickard peppade mig i att det kanske dröjer för att jag faktiskt inte behöver göra så mycket mer. Jag är mer tveksam. Om en vecka börjar examensveckan och jag står och stampar. Positivt, Hanna!
Allt blir så lättare då man ser resultat, och det helst innan man börjar 🙂 Känner samma sak med träningen, men sista veckan har jag kommit igång igen. Psykiskt mår jag så mycket bättre av det.
Hehe, jag vill också ha resultat direkt. Helst igår…..
Så bra att du har en man som pushar på dig. Det är nämligen så himla lätt att bli en latmask. Det går på en vecka. Men som tur är har du ju ditt jobb som domare. Men även där kan du ju inte stå still direkt. Du är så duktig! Kämpa på!
Ja utan honom hade jag slutat träna för länge sedan….