HANNAS KRYPIN

31 mars släpptes pandemilagen. Jag vet inte varför jag känner så men det känns som lugnet före stormen. Vågar man andas ut och chilla? Så därför tänker jag återpublicerat ett inlägg från min gamla blogg.

Det är lätt att tänka att nu när restriktionerna släpps från och med nästa vecka så är det lugnt. Jag behöver inte hålla på att skriva så mycket mer om pandemin. Så har mina tankar gått sedan beskedet kom att plocka bort resriktioner. Men så läste jag en grej, eller några grejer idag där jag kom fram till att det finns fortfarande mycket att prata om. Och då menar jag den här uppdelningen mellan ovaccinerade/vaccinerade i samhället. Hur den polarisering som våra folkvalda politiker bidragit med. Hur de ovaccinerade ses som fara i samhället, det är en katastrofal inställning för det är så långt ifrån vetenskap som man kan komma. De här senaste två månaders smittspridning måste ju ändå fått dom flesta att fatta att alla smittar som bär på viruset och det är oavsett om man är vaccinerad eller inte. Jag blir så ledsen när jag tänker på det här. Det är inte okej att göra skillnad på våra medmänniskor. Det är inte okej att se en grupp som sämre människor på grund av sitt aktiva val att inte vaccinera sig. Det är inte de ovaccinerades fel att smittspridningen ökar. Det är så virus naturligt fungerar, virus muterar och sprider sig. Det är inget konstigt med det. Så du kommer få fortsätta att läsa pandemikritiska inlägg här på min blogg. Så länge som dom här skillnaderna som människor gör fortsätter. Så länge som du accepterar att man gör den här skillnaden. Även om du inte sympatiserar med de här tankarna så är din tystnad ett tyst godkännande. Indirekt blir det så. Man brukar prata om att vara neutral men det går inte att var neutral. Jag väljer inte sida säger du men att vara tyst, att inte protestera. Det är samma sak som att hålla med. Även att man inte tänker så så blir det ändå så utåt. För din tystnad är ett indirekt godkännande. Vi måste alla börja våga stå upp för varandra. Våga visa varandra kärlek och acceptans, våga protestera mot orättvisorna. Jag vill inte ha det här samhället. Det är inte okej. Jag tror inte att det är det här samhället som du vill ha heller faktiskt. Jag tror inte på att du tycker det är okej att göra skillnad på människor. Så varför är det det i det här läget, när det handlar om ett vaccin? Ett vaccin som vi dessutom sett inte minskar smittspridningen utan den skyddar dig själv mot allvarlig sjukdom och död. Får man hoppas på iallafall. Det är ju det som är meningen…  Jag skrev en kommentar på en blogg och då skrev den skribenten att ”jag vaccinerar mig och om jag inte blir sjuk så minskar jag smittspridningen”. Men det är ju samma sak för mig som ovaccinerad. Om jag inte blir sjuk så bidrar inte jag heller till någon smittspridning. Blir jag inte sjuk så smittar inte jag heller någon. Det har inget med vaccinationsstatus att göra utan det har med bärarskap att göra. Bär man på viruset så smittar man. Alltså för mig är det så logiskt, jag vet inte hur… Jag förstår inte hur människor tänker. Jag har ju sen jag gick ut med att jag inte vill vaccinera mig så har jag hävdat bestämt att vaccinet skyddar den som är vaccinerad, inte alla runt omkring. Det är ungefär som att ”min cykelhjälm skyddar bara om du också har cykelhjälm” Du hör ju hur dumt det låter.För att sammanfatta: jag kommer fortsätta att skriva padnmiekritiska inlägg på min blogg. Jag kommer fortsätta att lyfta värderingar, lyfta hur vi ser på varandra och be att vi tänker oss för hur vi behandlar våra medmänniskor. Det är allt jag begär.

Mer kärlek åt folket!