Lördagsgrubblerier

 
 
Idag för ett år sedan så var det snö och isande kallt. Jag, Rickard och J körde även ett tufft träningspass tilsammans.
 
Jag skrev igårkväll att jag skulle cykla idag. Det blev inte så. Det första som mötte mig när jag slog upp smhi för att kolla vädret var en stor varningsskylt. Det varnades för storm. Inte direkt där jag bor men så kraftiga vindar tar sig en bit, som till exempel till mig. Dessutom regnade det. Jag hade alla ursäkter att slippa om man säger så…. Inte mig emot för det var väldigt skönt efter dagens pass att få sätta mig i en varm bil istället för att cykla i blåst och regn. Att jag får bra träning av att cykla i blåst kan inte motivera mig när det regnar. Fast ärligt talat är det mest bara en massa dåliga ursäkter. 🙃 Jag får träna något lite senare.
När man sticker ut näsan på det sätt jag gjort får man räkna med att människor försvinner. Det är inte populärt att stå upp för det man tror på. Idag gjorde jag även ett aktivt val att plocka bort bekanta från Facebook. Ärligt talat finns det egentligen ingen anledning att ha en massa ytliga bekanta bara för att. Personer som jag inte träffat på x antal år och inte har någon kontakt med alls över huvudet taget. Eller vara vän med de personer som behandlade mig illa i gymnasiet. Varför liksom? Jag vill ha kvar de personer i mitt liv som verkligen bryr sig om mig och som inte värderar. Som tycker om mig och värdesätter mig i sitt liv oavsett hur provocerande jag är med mina funderingar. Nästan 90 personer har jag tagit bort idag och jag kommer säkert minska min vänlista ännu mer. Är man nyfiken på mig och vad jag hittar på framöver så får man snoka här på bloggen och på instagram. 😜Mest här dock, på instagram delas nästan bara stories. 

Helg igen

Känns som det är fredag och måndag. Alla andra dagar svischar bara förbi. Det var sol idag och jag kände starkt lusten att börja cykla till jobbet igen. Om jag orkar upp imorgon ska jag nog cykla. Känns som en bra grej att göra nu när jag vill få in konditionsträning utan att överbelasta min vad. Även om det gick bra igår så vill jag såklart skynda långsamt. En förutsättning för att kunna cykla imorgon är såklart att komma upp ur sängen och inte snooza i evigheter. Varför är det så skönt att trycka på snoozeknappen och sedan somna om? Jag vet att man inte blir ett dugg piggare av att snooza, snarare tvärtom men det är ju så skönt… Mål för veckan kanske att sluta snooza….Vi får se! 

Första löppasset efter min skada i söndags

Det har inte känts något alls i min vad idag. Så jag kände att jag ville testa springa och se hur det kändes. Döm om min förvåning och lycka att det faktiskt inte kändes något alls. Jag kunde springa fem kilometer under 29 minuter utan några som helst problem. Mer än att jag blev lite andfådd såklart. Det gjorde mig så väldans glad. Och tacksam över att kroppen återhämtat sig så snabbt. Jag måste såklart ta det lite lugnt ett tag till och inte bli för övermodig men jag är så glad!
Efter löpningen så körde jag några pilatesövningar och rörlighet för kroppen. Det blir alldeles för lite av den varan. Tränade 20 minuter pilates i måndags dock, det har jag inte skrivit något om. Nästa vecka drar jag igång min kurs i Mjölby igen så då kommer jag få lite kontinuitet i träningen igen.

Jag är så sugen på socker….

Imorse vaknade jag och mådde så illa. Blev lite rädd att jag smittats av calici på jobbet (vinterkräksjukan för den som inte vet) men det är lugnt på den punkten nu. Inget illamående eller andra symtom. Tur det, var ju precis förkyld och har ingen lust att vara borta från jobbet igen. Jag gick bredvid två dagar på infektion och jag tyckte det var bra där. Insåg dock hur mycket jag faktiskt trivs på den avdelning jag är på nu. Vet inte riktigt hur mitt liv kommer se ut nu ett par veckor framöver. Än så länge har inte regionen behövt gå upp i pandemistegen så jag får vara på lungan. Det är lite jobbigt att vara standby så här men det blir bra. 
En sak som jag saknar med min ketogena livsstil som jag hade för ett par år sedan är mitt sug efter socker. Med nära noll kolhydrater i kroppen så är sötsuget ett minne blott. Socker är inte ens gott då…. Hela december och januari har jag haft ett sötsug som heter duga.Ska nog falla för det suget ikväll faktiskt då jag jobbar i helgen. Appropå jobbet, igår slutade en av sjuksköterskorna och hon hade köpt en gigantisk chokladkorg. Den kunde ju inte jag stå emot. Så gott ju! När jag äter godis hemma vill jag mest ha apelsinkrokant och ahlgrens bilar. Det är det som jag fortfarande inte tycker är för sött efter min period med ketogen kost.
 

Är det här rimligt?

 

Så länge den här typen av rubriker dyker upp i mitt flöde kommer jag fortsätta vara den där jobbiga typen som inte håller tyst. Bilden ovan är egentligen bara ett av många exempel på hur världen fullständigt tappat det.
Är det verkligen jag som är den som tänker helt galet i den här pandemisoppan? Som i min krets och med det jag kan vill protestera mot vaccinpass och vaccinmandat. Som vill stå upp för allas rätt att vara likvärdiga medborgare, som vill stå upp för arbetsrätt. Som vill verka mot diskriminering och mot medicinska tvång mot friska människor.
Är det verkligen jag som är hjärntvättad som tycker det är fullständigt orimligt hur världens ledare börjat behandla sina medborgare? Som aldrig någonsin kommer acceptera att människor blir tvingade till saker och ting. Inte ens för ”kollektivets bästa”, finns det ens något som är det bästa för precis varenda individ? Kan man bunta ihop alla människor på det sättet?
Jag är för alla individers rätt att ta så många sprutor de vill. Jag är lika för att man ska få avstå om man inte vill. Oavsett skäl! Det jag vänder mig så skarpt emot är olika former av vaccinmandat. Vaccinmandat som strider emot alla lagar, förordningar och konventioner. Vi är alla fria människor och staten ska inte gå in och detaljstyra på det här sättet. Det är det som jag är emot!

Uppdaterat: Även i Sverige är det krav på vaccination mot olika sjukdomar som mässling, vattkoppor, hepatit, covid19 och så vidare inför transplantation. Min första tanke när jag såg rubriken var att det är helt orimligt. Men när jag tänker efter så är det ju ändå logiskt. Som transplanterad är man högkänslig mot olika sjukdomar och då behöver man boosta kroppen så mycket som möjligt. Tack Anna för informationen.

Majonnäsburken och två koppar kaffe

Majonnäsburken och två koppar kaffe.
 
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe.
 
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
 
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
 
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ”ja”.
 
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
 
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
 
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
 
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.
 
Sanden representerar allt annat – småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet.
 
Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand
 
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
 

Appropå ”foliehattar” och självutnämnda ”googleexperter”

 
Många tänker att alla professorer, experter och läkare är helt överens om vald strategi. Och det är klart att man tror det när allt som talar emot censureras av google och youtube. Samma sak sker på Facebook. Spelar nästan ingen roll hur välgrundat något är så plockas det bort. Så därför ska jag idag tipsa om en viktig video. Den är fyra timmar lång men jag tänker att det är välinvesterade fyra timmar.
”Titt som tätt hörs det att vi ska ”lyssna på vetenskapen”.
Tänka på ”de inom vården”.
Att man hellre lyssnar på regering, myndigheter och deras så kallade ”experter” än ”googlande foliehattar”.
Och andra kreativa påstående samt uttryck, inte sällan i nedlåtande ordalag.
Då har jag en nyhet till alla er som brukar slänga er med sådan ord.
De flesta som söker information via andra kanaler än de som tillhandahåller narrativet är rätt klipska individer.
De flesta som ifrågasätter är rätt pålästa.
Det är de dels för sina egna studier.
Sitt eget tänkande.
Men även för att de lyssnar in andra experters utlåtanden.
En ”second opinion”.
Sen drar de sina mest kloka slutsatser av allas åsikter.
Jag anser mig vara en sådan person.
Och jag har flera kloka människor jag hämtar information ifrån.
Och nu har senator Ron Johnson samlat ett flertal av dessa i ett flera timmar långt samtal.
Sällan har så många kloka röster samlats i samma fysiska rum.
I mitt digitala rum har de huserat i två år.
Oavsett vad du anser om lockdown, munskydd, behandling, sprutor etc – ta dig tid och lyssna på dessa.
Sen kan du ta ställning med lite mer kött på benen.
Ett måste att lyssna på – om du frågar mig…”

Det är ingen bra måndag….

Idag är ingen bra måndag, inte för att det är måndag. Det kunde lika gärna varit en dålig tisdag eller en dålig söndag….. Jag tänkte lägga upp en story på instagram med mina tankar, det som tynger mig just idag. Men jag valde att avstå. Det räcker att veta att jag är ledsen idag, ledsen och besviken på personer som jag hoppades och trodde mer och bättre om. Egentligen vill jag skriva några väl valda ord. Men jag vill inte hänga ut någon. Jag vet inte vem som egentligen läser min rader. Hade jag haft en lösenordsskyddad blogg så hade jag kunnat välja vem jag vill släppa in och då också vara ännnu öppnare. Vill ändå skriva att jag verkligen känner mig ledsen idag, men mest besviken.
Jag vet inte vad du har för bild av mig som läser här. Men jag är en väldigt lojal person. Jag tror alltid gott om alla och jag tycker inte illa om människor. Det ska mycket till för att jag verkligen inte ska gilla en person. Sen klickar jag såklart inte med alla men det är inte samma sak som att tycka illa om folk. Det är ju knappt jag börjar tycka illa om den som är dum mot mig. Så lojal är jag liksom. Ofta känns det som att jag tycker om människor mer än vad de tycker om mig. Säkert mina vanliga hjärnspöken men det är så här jag är och tänker. Tankar som jag verkligen jobbar med och som har blivit mycket bättre. Idag har jag dock en ”svag” dag och då får bloggen bli min ventil.
Hur har det gått med min vad då? Det positiva är att det känns ändå inte som då 2019 när muskelfästet gick helt av. Det gör riktigt ont, men jag kan gå skapligt när jag smärtlindrar. Alltid något….

Söndagslistan vecka 3

Veckans tråkigaste:  Jag är inte gammal, inte ens fyrtio, när jag ser de äldre på jobbet får jag såklart perspektiv på min ålder. Men ibland känner jag mig gammal. Som idag när min vänstra vad återigen har gått sönder. Jag tror inte att det är en hel muskelbristning som då 2019 när jag skadade mig rejält. Men jag vet inte än eftersom jag dränkt in min stackars vad i voltaren. Hade ju ont efter träningspasset i torsdags men sen har det känts bra. Borde dock ha förstått att den inte skulle hålla för att döma fotboll i kylan. Är huvudet dumt får kroppen lida stämmer rätt så bra.
Känsla: Upp som en sol och ner som en pannkaka beskriver det väl rätt så bra. 
Önskan: Att fler vågade vara modiga och öppna. Förstår dock så väl att människor inte vågar. Många gånger har jag ångrat min öppenhet. Men å andra sidan har jag fått nya vänner också tack vara det. Det kompenserar upp lite grann för alla gånger som jag konstaterar att majoriteten i min närhet är för begränsande åtgärder för en viss grupp.
Väder:
Det är verkligen av och på-väder. Ena dagen snö och minusgrader och nästa dag slask och blask. I början av veckan stormade det rejält men nu i helgen har det varit lugnare.
En tanke jag fick av bilden ovan: Du är fri! När omständigheter vill tvinga in dig i ett hörn. Kom ihåg att du måste ingenting. Du är alltid fri att välja väg. Vad vill du och vad är viktigt för dig?
Fundering: Dubbelmoralen i att anse att ingens frihet är mer värd än någon annans men samtidigt vara för vaccinpass. Jag får inte ihop det resonemanget. Skapade ”lite” diskussion på min facebookprofil. Nu när jag läser tråden igen får jag en massa smarta svarpåtal. Men det får vara nu. Varför kommer man alltid på det bästa när det är försent?
Träning: Fotbollsmatch idag, jogging/pratstund med Rickard och J och så ett tempopass tidigare i veckan. Det kommer bli alternativ träning ett tag eftersom jag nu är skadad. Hoppas nu på en kortvarig skada. Jag är dock inte förvånad över skadan eftersom jag har haft ont till och från ända sedan den läkt.
Godaste:
Rickards smarriga gräddtårtor, särskilt den med chokladfyllning i. Mums!
Veckans mest lästa inlägg:
Veckans instastories:
        
Veckans mest gillade inlägg: 
En viktig video*2 (såg nu att youtubes censur varit framme och tagit bort den ena videon.)
Positiva från veckan:
– Firade Alexanders födelsedag tillsammans med mamma, pappa, Marcus, Bea och Kevin. 
– Äntligen kunde jag söka specialistutibldningen inom IVA. Håll tummarna för att jag kommer in!
– Kanske är knäpp men jag tycker det ska bli kul att få gå till pandemin en sväng igen. Den här gången blir det infektionsavdelningen. Jag ska börja med att gå bredvid imorgon och på tisdag och sedan får vi se om regionen behöver gå upp i pandeminstegen och jag fortsätter eller om jag går tillbaks till lungan igen. Just nu är vi inte ens i närheten av när det var som flest inlagda förra året.
– Få träffa J igen och springa lite tillsammans och snacka lite om allt som hänt sen senast.
#aldrignågonsinsocialdemokrat
Min tagg 👆👆 är högaktuell den här veckan efter att det har kommit fram att det visst finns mötesanteckningar från mötena kring pandemihanteringen. Fast regeringen hävdade att det inte finns. Om de tror att det är förtroendeingivande så har de tokfel. Varför vill man inte visa papper på det man pratat om?

En människosyn som jag inte ställer upp på!

Jag vet inte i vilken verklighet den här Anita lever i men hon lever definitivt inte i verkligheten. Om det är så här gemene man resonerar så förstår jag varför det ser ut som det gör. Jag förstår varför det har kunnat bli vaccintvång och böter för ovaccinerade. Och jag förstår varför så många inte ens vill viska ordet ovaccinerad.
Jag har tittat på statistisk cirka ett år tillbaka och den största delen av IVA-patienterna vårdas INTE för covid. Hur vet man ens om de som ligger på IVA verkligen är ovaccinerade? Om det är mindre än 3 personer på IVA inlagda för covid så rapporteras de som ovaccinerade för att inte röja någons vaccinstatus. I min region så är det några inlagda med covid men de flesta är inlagda för något helt annat än covid. Tex att man fått ett positivt pcr-test men att man sökt för något helt annat än coronasymtom. Alla provtas ju när de kommer till akuten.
Åter till Anita, var skrämmande att läsa kommentarerna eftersom många faktiskt delar hennes syn. Hur har det kunnat bli sådan hets och hysteri? När ska man lägga fokus på rätt sak? Det vill säga rusta upp sjukvården så den står pall för kriser. Det kommer komma fler pandemier och då hoppas jag att politikerna har gjort sin läxa och lärt sig något av misstagen. 
Är det här en människosyn som du kan stå upp för?Att en grupp ses som bov och bandit när all data snarare pekar på att det inte är någon skillnad förutom vad gäller IVA. Tittar man på smittsprdning är det ingen skillnad mellan grupperna.
Tänker man lika med hjärtpatienterna, rökarna eller de med övervikt? Eller de som pysslar med extremsporter och behöver traumavård?
Jag kommer aldrig någonsin ställa upp på den här människosynen som så många nu under pandemin anammat. Byt ut ordet ovaccinerad mot judar, människor med mörk hudfärg, romer och så vidare. Hade du fortfarande tyckt att det var okej att uttrycka sig på det här sättet? Om du tycker det, vad är det för skillnad? Förstår faktiskt de som drar parallellen till nazisternas Tyskland. Sagt det förr och säger det  igen, det är en skrämmande utveckling. Vill du vara en del av det? Eller vill du kunna se tillbaka på den här perioden och vara stolt över att du stod pall?