SEMESTER!!!

Publicerad den av Hannas krypin

Äntligen säger jag! Årets semester är här och jag ska bara njuta och vara här och nu. En tripp till Gotland är inplanerad och som jag längtar! Jag längtade tillbaka innan vi ens åkt hem förra året när vi var där. 
Ikväll var jag och Rickard och kollade på fotboll när en kompis dömde. Det var varmt och härligt och så skoj att titta på fotboll tillsammans. Det var länge sedan som vi gjorde just det. Titta på fotboll utan att själv vara med i matchen tillhör inte det vanliga. 

Att vara lojal, vad innebär det?

Publicerad den av Hannas krypin
Det här inlägget är ett svar på en kommentar och blir kanske lite tråkigt att läsa. Scrolla vidare om du inte är intresserad!
Varje gång någon ifrågasätter mig så tar jag reda på fakta. Den här gången handlar det om att vara lojal mot sin arbetsgivare. Jag finner inget stöd för att uttrycka tankar och funderingar kring samhällsfenomen skulle vara att vara illojal mot sin arbetsgivare. De inskränkningar jag hittar handlar mer om hur man delger information till media kring saker som rör arbetet, tex uppgifter som är sekretessbelagda. Jag hittade också en text om att överenskommelser kring yttrandefrihet inte är juridiskt bindande. 
Att vara lojal (<<länk) handlar om att utföra sina arbetsuppgifter på det sätt som arbetsgivaren vill och tycker är lämpligt utifrån mål och så vidare, att som anställd inte bedriva konkurrerande verksamhet eller sprida information som kan skada arbetsgivaren kring jobbrelaterade saker. Att man helt enkelt utför arbetsuppgifterna på ett för arbetsgivaren det bästa.
Lojalitetsplikten går inte före yttrandefrihet och offentliganställda blir inte begränsad i sin rätt att uttrycka åsikter och tankar om arbetsgivaren. Principen om lojalitet påverkar inte rätten att kritisera.
Jag har läst om meddelarfrihet, yttrandefrihet och lojalitetsplikt och ingen av källorna jag hittat kring områdena skriver något om personliga tankar kring saker och ting som inte rör jobbet.
Utifrån dessa korta stolpar drar jag slutsatsen att lojalitet handlar ingenting om vad jag uttrycker om allmäna fenomen utan snarare om missförhållanden och om rätten att som anställd få yppa detta till medier utan repressalier från arbetsgivaren. (KÄLLA)
Du som hänvisar till lojalitetsplikten och tycker att jag går över gränsen: 

På vilket sätt skadar det min arbetsgivare att jag är öppen med mina funderingar kring vaccination? 
På vilket sätt gör det mig illojal?  Jag jobbar inte med vaccination, jag pratar inte med patienterna om mina personliga tankar utan enbart i min blogg och i stories på instagram. Om min mamma skulle fråga om jag tycker att hon ska vaccinera sig så är svaret nej. Frågar en patient mig så hänvisar jag till läkare. 
Visa mig den källan som säger att jag gör fel för jag hittar ingenting som stödjer det du skriver.
Tvärtom! 

Att döma fotboll som tjej

Publicerad den av Hannas krypin
När jag började döma fotboll, (hade mina första matcher 2005 och gick steg 1 2007) så var jag ensam tjej i domarklubben och i Östergötland var vi endast tre domare. Endast jag dömer fortfarande fotboll av de som dömde då. En av tjejerna har flyttat så vet inte om hon fortsatt.
Vad är det då som fått mig att fortsätta under åren? Jo, kärleken till sporten, hur mycket jag älskar att få vara ute på plan och döma. När allt bara flyter på, fin fotboll, schyssta närkamper och bra snack med spelarna. Då är det helt fantastiskt att få döma! Jag brukar tänka när jag får kritik att det inte är Hanna så får kritiken utan den rollen som jag går in i när jag går ut på plan som domare. Jag upplever inte att jag som tjej har det tuffare på plan än mina manliga kollegor. De lag som jag vet innan är snackiga till exempel är inte mer snackiga när jag kommer ut på plan jämfört med manliga domare.
Klimatet på fotbollsplan, där har man som ledare en oerhört viktig roll. På plan märks det direkt, de lag som är ledda av tränare som lärt spelarna att fokusera på rätt saker har ett bättre klimat. Det är oerhört viktigt, särskilt i ungdomsfotbollen. Det är som välbekant att barn och ungdomar gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Ledarna är ungdomarnas förebilder så det ligger ett stort ansvar där att visa hur man är schysst på plan. 

Att uttrycka sina tankar

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har alltid tänkt att censur inte existerar i ett fritt land som Sverige. Här får man uttrycka sina tankar, även de som är mer obekväma. Det är högt i tak och vi är toleranta. 
Men jo då, inte ens i Sverige som är ett demokratiskt land är allt tillåtet att säga. Inte på offentliga plattformar iallafall. Det ska tystas och plockas bort. Nu pratar jag inte om åsikter som kränker människor, rasistiska tankar eller annat som diskriminerar människor. Övrigt har jag tänkt i min enfald är okej. Men nej, censurens vingar breder ut sig. Tänk att jag inte ens i min privata blogg får skriva det jag tänker utan att folk tycker att jag ska hålla tyst. Nu syftar jag inte på dig som kommenterar och inte håller med. Jag tycker att vi haft bra diskussioner. 

Jag har alltid tänkt att jobb är jobb och fritid är just fritid. Privata Hanna är mer öppen kring saker ting. I mitt yrke däremot håller jag mer låg profil. Den skillnaden måste jag göra. Det skulle vara ytterst oprofessionellt att dela mina funderingar med patienter till exempel. Oavsett vad det handlar om. 
Jag finner inget stöd någonstans att arbetsgivare har rätt att hindra sina anställda från att som privatpersoner tycka till om samhälleliga fenomen. Oavsett om det är offentligt där andra ser eller inte. När jag jobbade på Kvarnbacken så hade vi medlarfrihet. Vi hade rätt att tex gå till media om det var missförhållanden. Sen föredrog såklart chefen att man tog det med henne först men just det där att de inte hade rätt att tysta någon. Det behövdes inte ska jag lägga till, du förstår poängen. 
Nej, jag kommer inte låta mig censureras, jag har all rätt att dela mina tankar. Även det som inte stämmer med den gängse uppfattningen. Jag mår dåligt av new age (tarot, healing och så vidare). Ska jag be de personerna att hålla det för sig själv för att jag inte ska må dåligt? Nej det går ju inte. Istället får jag undvika det som får mig att må dåligt. Kommer aldrig acceptera censur åt något håll.

Underbart kvällsljus

Publicerad den av Hannas krypin
Igår när jag kom hade jag ingen lust alls att gå och lägga mig. Det var en sådan fantastisk kväll och jag fick njuta av att cykla hem i det underbara kvällsljuset. Gräsmattan fick lite vatten och medan jag vattnade satt jag ute. Bara tre pass kvar nu till semestern men jag funderar på att fråga om jag får gå redan på torsdag. Vi är tre undersköterskor+ två som går intro så det blir mycket folk. Helst går jag idag men idag är vi inte så många så jag behövs nog. Kvällen kommer spenderas ute på fotbollsplan på östergötlands finaste naturgräsplan. Imorgon är jag ledig efter mina fyra pass. Det ser jag fram mot.

Söndagslistan vecka 23

Publicerad den av Hannas krypin
Jag vaknade tidigt imorse men somnade sedan om. Så välbehövligt. Jag jobbar idag och med det ser jag mest fram emot att få cykla till jobbet. Trotsa motvinden och få starka ben. Yes, jag har lärt mig uppskatta att transportcykla. Det må ta längre tid att cykla men jag gillar inte att fastna i trafiken. Att sitta i en bil och inte få känna fartvinden. Fyra pass kvar nu till semester och jag funderar på att fråga samordnaren om jag kan få gå tidigare. Fick ju fredagen ledigt med men skulle vara skönt att få gå redan nu.
Känsla: Jag har varit riktigt trött den här veckan. Sovit dåligt och tankarna om att få semestern börjar närma sig har fått min hjärna att checka ut.
Citat: ”Vad andra tycker och tänker om mig har inte med mig att göra”
Köp: träningsstrumpor med lowcut.
Väder: Soligt men hjälp vad det har blåst mycket.
Bild: Mina pioner börjar slå ut!

Träning:

Måndag: 26 kilometer cykling
Tisdag: 13 kilometer cykling och löptest med några domare. Blev fyra kilometers löpning i bra tempo.
Onsdag: Vila
Torsdag: Sprungit löptest som träning.
Fredag: Vila
Lördag: Dömt fotboll som assisterande.
Söndag: Idag är planen att cykla till jobbet.
Veckans nostalgi: När jag var 18 så låg det en klubb här i stan. Den hette Liss och var kombinerad pizzeria/bar. På fredagar och lördagar hängde jag ofta där och sjöng karaoke. Hur kul som helst ju! Låten St Elmos fire var det en av tjejerna som alltid sjöng. Precis som en kille alltid sjöng `”karma chameleon” och en annan låt som jag just nu inte kommer ihåg alls. jo, förresten, loosing my religion med REM.
Sämsta: Att tonåringens cykel blivit snodd på station. Den har stått där bra länge, låst, men nyckeln har varit borta. Nu har någon uppmärksammat cykeln och snott den. Men det var ett bra inbrottssäkert lås för hjulet och låset sitter kvar i cykelstället. Högst planerad stöld var det med, vem har med sig verktyg i bakfickan för att sno med sig en cykel. Eller om det var ett sånt här däck som man lätt kan ta av genom en spak och bara att snurra kanske. Jag vet inte. Surt är det iallafall.
Bästa: Att min form är grymt bra och att mycket numer sitter i huvudet. Skön känsla, Jag kan!
Veckans mest lästa inlägg:
 
Fem positiva från veckan:
– att barnen har fått sommarlov.
– att vi blev bjudna på pizza hela familjen. Det är alltid trevligt.
– att få döma med Rickard och J igår.
– att känna att uthålligheten och farten ändå finns. Det är bara explosiviteten som fattas. Vilket inte är så bara men nu tänker vi positivt här.
– att helgen varit lugn på jobbet.
Veckans  instastories: Små bilder men de är klickbara.
 

Hur orkar du?

Publicerad den av Hannas krypin
Det händer titt som tätt att jag får frågan hur jag egentligen orkar träna som jag gör. För mig är det enkelt. Utan fysisk aktivitet så mår jag riktigt dåligt. Jag blir stissig och det kryper i hela mig. Längtan efter att röra på mig är alltid som störst när jag varit stilla några dagar tex i samband med att jag varit sjuk. 
Det betyder inte att jag alltid vill träna och väldigt ofta känner jag för att ändå låta latmasken bestämma. Men eftersom jag vet hur jag blir så prioriterar jag den fysiska aktiviteten. 

Jag är ändå bra på att vila, har jag en dag där jag kanske har sovit dåligt på natten eller det har varit en tuff dag på jobbet då väljer jag ändå vilan före träningen. På mina sociala medier ser det kanske ut som att jag tränar jämt men så är det inte.
Det jag saknar mest just nu är min älskade pilatesträning. Den blir tyvärr bortprioriterad eftersom jag fokuserar på löpning och att ha chansen att klara det tuffare löptestet. Sen vet jag att fokuset på styrka, inre stabiliserande muskler är det jag behöver med. Jag saknar rörligheten, det blir inte naturligt att jag stretchar efter mina matcher eller annan löpträning. Så just nu är jag stel…. 
Så hur orkar jag då? Det handlar om prioriteringar, jag vet hur dåligt jag mår utan rörelse, endorfinerna efter ett riktigt bra pass är svårt att slå alltså. Träning gör mig glad helt enkelt. Det som gör en glad vill man gärna fortsätta med. 
 
 

Av eller på!

Publicerad den av Hannas krypin
Halloj! 
Nu blev det lite tyst igen. Eller senaste inlägget var i och för sig igår. Känns som evigheter sedan. Jag var så trött igår, sov faktiskt nästan två timmar på förmiddagen. Hade tänkt att cykla men så blåste det nästan storm och jag var trött så jag tog bilen till jobbet. Är det inte konstigt hur det hela tiden är så antingen eller inom vården. Antingen så är det kaos eller så är det som nu så lugnt att man funderar på om man glömt något för att det är så lugnt. Av eller på, allt eller inget. Jag flexade vid ett idag för att åka iväg och döma fotboll med Rickard och J. Det var som assisterande domare i östgötacupen. Det ena laget var gamla spelare från LCH. Det var lite extra roligt att få vara med i en match med gamla hockeystjärnor. Kvällen är fri, något som är säkert är att jag ska äta godis. Jag har varit så sugen och ostkrokarna som jag åt häromdagen räknas inte. De är ju bara salta och feta. Det är sockret kroppen vill ha.
Jag fick frågan häromveckan om jag inte skulle börja äta ketogent igen och spontant känner jag nej. Inte för att jag inte tror på kosten utan för att nu när jag äntligen kommit tillbaka formmässigt så vill jag inte behöva börja om igen. Jag får ta det den dagen jag inte vill döma fotboll. Att äta på det sättet fungerade alldeles ypperligt i vardagen. Det var ju i löpningen som det inte fungerade eftersom kroppen inte kunde använda fett som energi än. Jag var inte ketoadapterad.

Jag tappade följare igår….

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!
Hoppas att du mår bra idag. Jag har sovit rätt dåligt den här veckan så det känns skönt att ha fått två nätter iallafall med bättre sömn. Igår hade vi en mysig dag. Filmmys på kvällen med ostbågar och fifty shades darker och innan dess pizza på stans enligt mig bästa pizzeria. Vi känner ägaren så vi satt och pratade med honom en stund. 
Mumsigt värre! 
Jag vet inte vad som hände igår men jag fick ont i nedre delen av min lunga efter passet igår eller om det är muskeln som gör ont. Jag har nog blivit lite skadad av att jobba på lungmedicin eftersom det första jag tänker är att jag fått en pneumotorax (hål i lungsäcken). Mest sannolikt är att det är en bristning i ett muskelfäste. Det gör framförallt ont vid vridning och när jag andas in djupt. 

Jag tappade följare igår på instagram. Det var för många för att vara det där vanliga tappat jag har. Tror det berodde på dessa två stories. ☝👍👇👇 Mitt instagram har alltid varit ett träningskonto så de som inte är intresserade av annat avföljer då såklart. Känner dock att jag i stores vill dela mer av annat och det kommer såklart inte passa alla. Särskilt inte stories av den här typen…. 🙄

Ett pass för självförtroendet

Publicerad den av Hannas krypin
Jag hade inte tänkt att följa med Rickard idag när han skulle springa löptest med en domare. Men det kändes så jobbigt att ta mig för att springa något här hemma istället så jag följde med ändå. Så slapp jag fundera över vad jag skulle springa och hitta motivation till det. Och så bra det gick. Tidigare i veckan skrev jag om att det sitter i huvudet och det fick jag ännu större kvitto på idag.
Domaren fick springa 40 meter sex gånger först och därefter hängde jag med på de långa sträckorna. Jag låg långt över farten som skulle hållas för att bli godkänd och de fyra sista intervallerna sprang jag på drygt 15 sekunder. Det var jobbigt milt sagt! Men samtidigt har jag fått tillbaka mitt självförtroende med råge. Jag kan springa och mina ben håller. Fokus måste ligga på sprint nu och styrketräning.