Ikväll åkte vi iväg för att springa lopp: LIU-loppet. Det är ett gratislopp som anordnas varje vår och höst. Man kan välja mellan att springa milen och fem kilometer. Vi alla tre skulle springa fem kilometer. Senast jag sprang var 2018 tillsammans med brorsan. Då var formen något helt annat än idag. Försöker tänka att för varje pass jag springer så springer jag fortfarande snabbare än den som inte springer alls. Vill.bli.snabbare.och.starkare.
Eftersom jag jobbat dag kom vi ca 40 minuter innan start. Vi hämtade ut våra nummerlappar och värmde upp. Det är intressant att fundera över vilka som är snabba löpare och vilka som är lite långsammare Ibland är det dom som ser snabba ut vid uppvärmningen som inte är de snabbaste. Och såklart de som tar det lugnt vid uppvärmningen och sedan går ut för fullt och också håller farten ända in i mål. Det är också intressant att se vad folk väljer att springa i. Jag vill ha så lite som möjligt på mig och andra sprang i både långa byxor, väst och luvtröja.
Starten gick till slut och jag sprang iväg i ett bra tempo. Det orkade jag inte hålla så länge. Särskilt inte när jag kom fram till banans brantaste backe. (Googlar du vallabackarna Linköping så finns det iallafall två bilder. Men som vanligt så visar bilderna inte hela sanningen.) Jag lufsade uppför och försökte sedan rulla nerför. Funkar skapligt men jag känner ju att även om jag håller i gång så har jag inte den form jag vill ha. Den officiella tiden blev inte den jag tänkt mig men när jag ser att banan enligt min GPS-klocka är 100 meter längre så känns det mer okej. Det var kul att springa lopp med Rickard och Alex!
