Etikett: Blogg om löpning

Dagens träning

Publicerad den av Hannas krypin
Jag rev av fem snabba kilometer på löpbandet. När jag loggade passet visade det sig att det var den tredje snabbaste femman och det känns härligt att vara på g igen. Jag har haft en svacka där det känts som att jag blir bara långsammare. Skönt att bevisa för mig själv att det fortfarande finns där. Efter femman tog jag en rejäl omgång stretch för nästan hela kroppen. Det viktigaste området för mig som jag prioriterar är mina ben, höfter och rygg.
Min pilatesring fick vara med på ett hörn. Riktigt bra hjälpmedel när man ska stretcha.
Jag gick även igenom några av basicövningarna. Pelvic curl, chest lift och roll up. Ikväll ska jag plugga en stund men först: fixa kvällsmat. Ikväll blir det hemgjord pizza. Glutenfri variant för mig dock.

Racereport: Höstfemman 2017

Publicerad den av Hannas krypin
Det här med att ta det lugnt är inte riktigt min melodi. Igår sprang jag, Rickard och Marcus Höstfemman i Åby. Ett lopp som vi försöker springa varje år. Förra året missade vi det. Jag tror att jag jobbade eller så dömde vi fotboll. Minns ej. Vi åkte dit ungefär en timme innan start för att hinna hämta ut nummerlappar, värma upp. Vi brukar alltid gå en bit av banan som uppvärmning.
Har du sprungit det här loppet någon gång? Banan är lätt en av Östergötlands tuffaste. Det är backe upp och backe ner och sällan riktigt plant, några 20 meter här och där bara. Hackefors ligger i lä, hehe. Starten gick och jag och brorsan höll jämna steg de första hundra meterna, sedan sprang han iväg. Varje år funderar jag över varför jag utsätter mig för det här loppet. Det är fem kilometer hårt jobb. Extra hårt idag efter alla helgens matcher. I år sprang jag långsammare än vad jag brukar men känslan under loppet var bra. Det kändes inte långsamt så jag är lite sur över att känslan i kroppen inte stämmer med sluttiden. På tävling kan jag inte mysjogga utan det är så bra resultat som möjligt gäller. Men jag ska vara nöjd, särskilt med tanke på förutsättningarna.
Mina snygga tights med fjärilar. Från HM och lätt favoriten.
 
 

Racereport Kanallöpet 2017

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har haft lite ågren inför den här dagen och loppet. Att springa 21 kilometer är verkligen långt. Jag ville nästan inte åka. Men har man berättat för alla att loppet ska springas så går det inte att hoppa av. Det var bara att förbereda mig på ett långt lopp. 
Rickard följde med som support, ett stöd som visade sig vara ovärderligt då jag sprang i stort sett själv hela loppet.
Jag har funderat fram och tillbaka hela veckan över vilket tidsmål jag ska ha, vad som är realistiskt med mina förutsättningar. Det som jag till slut kom fram till var iallafall som ”sämst” två timmar och tio minuter och som bäst exakt två timmar. Allt däremellan skulle jag vara nöjd med. Så gick mina tankar innan loppet. (En halvmara på 2 timmar och 10 minuter är definitivt inte dåligt. Att springa 21 kilomter är en prestation oavsett tid ska jag tillägga.)
 
När starten gick så började vi med att springa sisådär 800 meter på grus. Det blev dammigt och jag höll andan bitvis. Det syns på bilden ovan att det var just det jag gjorde. De skulle ha vattnat banan tycker jag.
Jag la av i ett tempo som inte kändes särskilt högt men som jag visste att jag inte skulle kunna hålla i 21 kilometer. Men det håller så länge det håller tänkte jag och sprang på. Första fem gick på 27,48. Lite väl fort som jag funderade över när jag skulle få ”äta upp”.
Vid sisådär 8 kilometer var första ”dejten” med Rickard. Jag säger till honom ”det här är riktigt jobbigt” därav min fina min, hehe. På vissa ställen var det lite publik och då fick jag extra energi. Vid 12 kilometer kvar tänkte jag ”bara 12 kvar, det är ingenting ju”. Oj vad jag skulle få äta upp det. Milen passerades på 56,48, min näst snabbaste tid utomhus. Mitt personbästa (52,30) från LIU-loppet 2014 (tror jag det var) står sig fortfarande. 

De sista tre kilometerna var så galet långa. Jag trodde aldrig att jag skulle komma framåt och jag blev omsprungen av löpare som tagit det lugnare än mig i början. ”Det gör inget, du tävlar bara mot dig själv”, peppade jag mig själv med. ”Jag kommer aldrig mer springa 21 kilometer” var andra tankar. Fast det vet jag ju att jag kommer, hihi.
Äntligen mål! Sista kilometern går uppför och jag var så trött. Gick någon meter för att tjäna lite tid men det var jobbigare än att jogga i sakta mak uppför. Bit ihop, snart i mål, blev mina ord som jag upprepade för mig själv!
Min tid! Oj vad skönt det var att få passera mållinjen. Min första halvmara är gjord och jag klarade det med riktigt bra resultat. Nöjd tjej. Om jag är sugen på att springa ett halvmara igen? Såklart! Det här var första gången men definitivt inte sista.
Rickards kollegor sprang också loppet. De var snäppet vassare än mig. 🙂
 
 

Transportlöpning till jobbet

Publicerad den av Hannas krypin
Igår kväll kunde jag inte somna. Varför? Jo, för att jag var alldeles full av förväntan. Jag hade bestämt mig för att springa till jobbet. Ja du läste rätt. Klockan ringde fem och då var det bara att dricka ett stort glas vatten, klä på mig kläder och ge mig iväg. Det var verkligen en jätteskön start på dagen. Nästa steg är att kunna springa både dit och hem. Jag har elva kilometer till jobbet så det blir en bit tur och retur.
 

Löpning på bana

Publicerad den av Hannas krypin
Jag och Rickard åkte till löparbanan i stan och sprang dels löptest med en domare som inte kunnat springa tidigare och därefter så skulle Rickard springa ett pass i sitt tempo. Han sprang för skoj skull elitdomartestet och jag hängde med. Det är ett högt tempo som ska hållas och vi gjorde så att jag sprang en intervall och vilade två intervaller. Jag fick verkligen upp flåset, en mycket bra utmaning och ett bra sätt för mig och Rickard att kunna träna tillsammans men ändå på våra respektive nivåer. Helgens matcher känns inte alls så jag har verkligen återhämtat mig snabbt. Rickard har gjort ett träningsschema åt mig så det ska jag skicka iväg till min coach så han får se hur planen för min träning kommer se ut. Fart, explosivitet och snabbhet är fokuset nu. Halvmaran kommer jag klara i den form jag är i så att byta fokus är inget problem.