Ovan ser du mitt bidrag till Claras Fånga februari. Ordet är bråda dagar och vad passar inte bättre än att fota mitt pluggkaos. Idag har jag jobbat med min inlämningsuppgift akut sjukt barn. Jag har grunden klar och nu är det svåraste kvar: reflektion, identifiera brister och föreslå förbättringsförslag. Ogillar starkt den delen av inlämingsuppgifterna. Mata fakta är inte så svårt, det är det andra som kräver så mycket av mig.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka till Elisa så fler kan ta del av Fem en fredag.
- När klev du senast ur din bekvämlighetszon? Nu när jag är på barnakuten. Jag är verkligen inte bekväm med att jobba med barn så det är en utmaning för mig. Jag och handledaren har en bra plan för kommande pass så det kommer bli bra.
- När är du som mest bekväm? I sammanhang där jag känner mig trygg och upplever att jag har koll på läget.
- Vilken typ av kläder går du i hemma? Träningskläder och gärna mysiga strumpor som håller mig varm om fötterna.
- Vilken bekvämlighet i vardagen uppskattar du mest? Hiss när knäna gör ont och jag ska gå en sisådär 10 våningar….
- Vid vilka tillfällen är du inte bekväm? När jag ska göra saker som är nytt för mig och där jag känner att jag inte riktigt har koll på läget.
Jag är så imponerad av dina studier. Hoppas det går bra med reflektionsdelen av uppgiften.
Tack! Det brukar gå bra när jag har fått fundera ett tag.
Vi vill nog alla behärska situationerna vi hamnar i. Har stor respekt för dig som tycker det är ovant att jobba med barn. Jag har tre barnbarn och lika många barnbarnsbarn och borde därmed vara högt kvalificerad att ta hand om barn men si så är det inte. Jag är inte alls bekväm med barn, jag förstår dem inte, de kommer från en annan planet. Därmed inte sagt att jag inte älskar alla i min familj, men jag har stora begränsningar när det gäller barnpassning…
Lycka till med inlämningsuppgiften, du kommer att lyckas väl!
Tycker inte att det är samma sak med sina egna barn jämfört med andras. Man ska liksom bygga ett förtroende på ingen tid alls och jag tycker det är så svårt.
Jag är helt övertygad om att du kommer att klara dina arbetsuppgifter. Du verkar ta tag i uppgiften. Jag var ju ett sjukt barn i julas, över nyåret och en resa till innan januari var slut på Plåsterkåken. Främmande föremål i foten med blodförgiftning elelr sepsis som det kanske också heter… som plåster i såret liksom. Farbro doktorn frågade hur länge jag varit dålig… eller du har ju varit dålig länge va? när han gick ronden efter kniven satt sina spår. Ja fem år med eldsflammor minst 5 gånger upp mot knäet… jag har ju bildbevis såklart 🙂 En fortsatt trevlig lördag önskar jag dig 🙂
Tack för pepp! Usch ja, du har verkligen haft en tråkig start på nya året. Sepsis och blodförgiftning är samma sak. Blodförgiftning är det gamla namnet, nu säger man bara sepsis. Tack detsamma!
Skoj läsa dina svar på denna veckans fem. Jag skulle också känna mig obekväm om jag skulle jobba med barn. Men av någon konstig anledning så verkar barn ofta gilla mig….
Ha en fin lördag
Jag tänker att du har något i din utstrålning som drar till sig barnen. Tack detsamma. 🙂
Så kul att få ta del av! Önskar dig ett stort lycka till med inlämningsuppgiften 🙂
Tack så mycket!
Du har antagit en stor utmaning när du inte känner dig riktigt ” hemma” i att arbeta med barn. Jag tror att du kommer att lyckas hur bra som helst med din ärlighet och tillika ödmjukhet.
Småler åt dina varma strumpor och minns ett uttryck jag lärde mig av en äldre kvinna för snart trettio år sedan . Hon stickade sockor åt mig och sade vid överlämnandet av dem att med varma fötter kan man ta bra beslut.
Ha en fin lördag Hanna! Lycka till med pluggandet!
Tack snälla för dina fina ord. Dom tar jag till mig. Klokt tänkt med varma fötter tycker jag.
Idag är vi rätt lika. Delar de flesta tankar med dig. Men varför är du inte bekväm med barn? Jag menar du har ju egna barn och borde ha en viss erfarenhet vid barnsjukdomar. Men det är kanske inte samma sak. Tänker ofta på Läkarna utan gränser som bland annat jobbat i Gaza just nu. Hur många barn som helst som fick amputeras utan narkos dessutom, då sjukhusen inte har mediciner längre. Där varken skulle jag vilja eller kunna jobba som läkare/sjuksköterska.
Jag vet inte riktigt, jag tycker det är svårt att bemöta barnen på ett bra sätt. Men jag antar att det är något som man kan öva upp. Nej det är inte samma sak med egna barn. Dom känner man ju.
Jag deltar inte, men kommenterar lite. Jag känner mig absolut mest bekväm under en promenad i skogen med kameran som sällskap. Bastun hemma gör mig avslappnad och lugn, jag njuter liggande på laven med en ljudbok i den bärbara högtalaren som jag fick av barnen häromåret. Just nu är jag inte alls bekväm med att göra en del av det som var vardag före pandemin. Jag blev nog lite folkskygg och det är mycket som faktiskt har förändrats, det sker fort nuförtiden.
Skogspromenader är ju ljuvligt! Nej visst har pandemin påverkat. Jag är inte rädd för covid men där i början, innan jag visste hur det skulle bli så höll jag andan när jag skulle gå förbi folk. Det kan jag komma på mig själv att göra fortfarande.
hiss är ju ovärderligt i hus med många våningar. koll på läget vill en ju verkligen ha. jag har också raggsockor på mig hemma. min systerdotter har stickat till mig. jag måste vara varm om fötterna annars fryser hela jag
Jag är likadan. Varma fötter är viktigt, kommer nog aldrig bli den där personen som går strumplös året om.
Precis, fakta är lätt (?) men reflektioner viktigt.
Koll på läget behöver jag inte ha jämnt, är anpassningsbar. Jag tester gärna nya saker, i tryggt sällskap.
Visst är jag också anpassningsbar men gillar mer när jag känner mig bekväm.