Att vänta ger inget för mig

Det känns som att jag just nu går runt och väntar, en väntan på att det ska hända saker. Jag tycker det händer för lite och för sakta. Så jag går och väntar. Men det vet jag ju vid det här laget att väntan inte leder till något. Att vänta på motivation, att vänta på att få mer tid och så vidare ger inget, det som ger är att göra. Den här veckan är jag inne många pass på jobbet. Vill man ha fyradagarsledigheter får man äta upp det senare. Skämt åsido, det var det värt.
Kanske även att det känns extra segt idag efter en delad tur på jobbet och att jag kom hem sent igår kväll. På snöiga vägar åkte jag och två andra tjejer till en liten gård i Gnesta. Vi skulle lära oss mer om våra produkter och hur de kan användas till djur. Jag gjorde en… hm… ”minnesvärd” entré. För det första kom vi lite för sent och när jag skulle hänga upp min jacka så river jag ner krokarna. Pinsamt, men jag får bjuda på det, haha. Kvällen var riktigt intressant och det som jag trodde var svårt visade sig vara väldigt enkelt. Alltså själva sättet att tänka kring djur. Superbra verkligen!
Imorgon är jag säker på att jag tänker annorlunda. Jobbtrött hjärna är inte att lita på.
Stay tuned förresten. Lite senare kommer jag lägga upp ett pilatesklipp som är mycket basic och perfekt för dig som vill bygga upp bålen från grunden.
 

Vad gör jag efter en helg med fotboll och löpartävling?

Pilates såklart! Detta är en övning som kräver en hel del av dina magmuskler! Hemligheten är att hitta ditt powerhouse. Spänn bäckenbotten (alltid först) och därefter magmusklerna. Lyft inåt och uppåt. Tänk dig att du lyfter upp magen men samtidigt håller nere axlarna. Om du gör rätt så kommer du känna hur du sträcker på dig och får en bättre hållning. Hela powerhouse lyfts uppåt. Nog pratat. Kolla in klippet.

Racereport: Jätten Bule-löpet

Idag var det dags för det årliga Jätten Bule-löpet och det är tredje året vi springer. Vi åkte hela familjen och hämtade Marcus på vägen. Det var en svinkall dag ute i skogarna i Österbymo. Tanken var att Ida skulle springa Knatteloppen. Hon tjatade hela dagen igår om att hon ville springa men väl på plats ville hon inte alls. Jag, Marcus och Alexander sprang tillsammans 2,4km och Alexander la av i ett tempo som jag inte alls var beredd på. Kul att se hur duktig han blivit.
När Alexander kom i mål var det dags för mig, Rickard och Marcus att springa fem kilometer. Jag hade som mål att komma topp tjugo då jag kom på en sjuttonde plats förra året med tiden 26,29. Iallafall jag ställde upp på startlinjen och stod och hoppade för att hålla värmen. Vinden var isande. Marcus tänkte springa med mig. Ha, eller hur, sa jag. Vis av erfarenheten vet jag att han springer iväg, hehe.
Starten gick efter en stund som kändes som en hel evighet och jag sprang med pigga ben. Tog det rätt lugnt i början och tävlade först bara mot mig själv. Efter ett tag kände jag att kroppen började svara på ett annat sätt så då valde jag att öka tempot och plockade löpare. Killarna gjorde inget att de sprang om mig. Det var tjejerna jag ville slå, hehe. Efter ungefär 3 kilometer kommer en uppförsbacke som är nästan en kilometer men när man väl kommit upp för den så går det enbart nerför resten av vägen vilket passar mig. Det är bara att låta benen rulla. 
I år sprang jag på 27,44 men tiden räckte ändå till en sextonde plats bland tjejerna. Jag är nöjd med att jag klättrat en placering från förra året. Som vanligt var det bra arrangerat, jag gillar verkligen banan.
 
 
 

Rädslor och förutfattade meningar

Hur mycket missar jag när jag låter rädsla och förutfattade meningar styra? Eller när jag redan bestämt mig för att något är på ett visst sätt? Jag har funderat över det här. Sanningen är den att jag missar väldigt mycket när jag inte vågar chansa och prova. När jag bestämt mig för att det är på ett visst sätt utan att ta reda på fakta.
För mig bottnar det i rädsla. Det som jag inte känner till skrämmer och ibland kan jag vara en liten fegis. Det kanske inte är helt logiskt. Jag som ger mig ut på fotbollsplan och dömer herrfotboll och i andra sammanhang står för det jag tycker och tänker och är rakt på sak. Men det är inte samma sak som att ge mig ut på okänt vatten där jag jag inte har någon koll. Att hela tiden göra det som är tryggt och säkert är inte särskilt utvecklande. Jag vill ha en utmaning, förändras och växa som person. Så därför måste jag gå mot mina rädslor, hur mycket det än skrämmer!
 

Nicecream och julkänslor

Nicecream
 1 frusen banan
(jag hade i frysen men annars är det bara att skiva banan och frysa den i ca tre timmar)
Ca 1,5 dl mango
1 nypa vaniljpulver
Grädde
Mixa ihop och servera genast.
Jag valde att servera den ihop med chiapudding.Men jordnötssmör är garanterat gott till med. Det fick dock inte plats, hehe.
Godmorgon fredag! Idag är den första riktigt kalla vinterdagen. 3,1 minusgrader är det ute och frost och dimma ger ett vinterlandskap. Åh, vad jag längtar efter julmysförberedelser och snö! I år har julkänslorna kommit tidigare än vad de brukar. Måste baka lussekatter och pepparkakor med barnen någon dag!  Julklappar och födelsedagspresenter är det också dags att ta tag i. Önskar er en riktigt härlig fredag.

Jag skrev tio år men det är för lång tid

Jag läste mitt inlägg om mitt drömliv igen och hajade till när jag läste att om tio år är jag där jag vill vara. Det som slog mig då är att tio år är för lång tid. Alldeles för lång tid och jag har inte tid med det. Det är alldeles för mycket som jag vill göra. Det känns som att jag slösat bort alldeles för mycket tid redan och äntligen insett vad som verkligen är viktigt. Det bästa är att det finns ett sätt och att det inte är omöjligt!
 

Det bästa med oktober

Oktober gick så fort och det har varit en spännande månad. Jag är inte där jag vill vara än på vissa punkter men det går framåt. Spännande möten och personligt utvecklande är ledorden. Jag tänkte att jag skulle göra en topplista med oktoberfavoriter.

– Fantastiskt fina dagar. Älskar ljuset på den här bilden! Jag och Ida var på väg till förskolan den här dagen och jag blev alldeles prillig av det vackra!
– Sprang en femma på min bästa tid någonsin. Sen ett helt gäng med andra bra träningspass. Fick en ny träningskompis och jag kan inte vara utan våra tisdagsintervaller. 
– Dömt roliga matcher i McDonaldscup. Stockholmslagen bjöd på ruggigt bra fotboll och tuffa situationer.
 – Skämt bort mig själv med en massa härliga hemmaspabehandlingar. Olika ansiktsmasker, lavendeldoftande bad med mera. Jag älskar mitt jobb!
– Jag gav mig själv en utmaning att bli lika stark i båda sidorna av kroppen. #Pilatesstarchallenge fick den heta på instagram. Jag finns under namnen @hannafialotta där jag fokuserar på träning, mat och min vardag. Jag har även ett jobbkonto där det blir mer fokus på produkter och annat spännande jag pysslar med i mitt jobb. @hannashälsohörna är sidan att kolla in.
– En fantastiskt givande lördag i Stockholm. Inspiration och verktyg att lyfta till nya höjder. En insikt om att ingenting är omöjligt om man verkligen vill och är beredd att göra jobbet.
 
 
 

Söndagmiddag på onsdag

Vi har alltid så fullt upp på helgerna så igår blev det gomiddag på vanliga onsdagen. Hasselbackspotatis, fläskfilé, en gräddsås och så salsa. Glass i stora lass till efterrätt.Och grädde! Det blev en mysig onsdag med pyssel med barnen, lite plock och fix.
Jag gick och la mig redan halv åtta igårkväll och somnade som en sten. Ida väckte mig vid två och sen har jag inte kunnat somna om. Dags att försöka snart igen kanske.
I måndags var vi hela familjen på bio och tittade på ”Hitta Doris”. Den enda som var så där road var Ida men vi andra gillade den. Först funderade både jag och Rickard över om det skulle bli samma tema som ”Hitta Nemo” men inte riktigt. Här handlar det om att Doris vill hitta sina föräldrar. Jag tyckte det var en riktigt mysig film.

Att skapa mitt drömliv

För ett tag sedan på Lyft fick vi som var där fundera över tre saker. Vi skulle skriva ner det första vi kom att tänka på. Frågorna löd:
Vad skulle jag göra om:
1. Jag inte behövde jobba
2. Jag fick tio miljoner att göra av med på en månad. Alternativ som att spara dem fanns inte utan de skulle slösas.
3. Jag hade 6 (friska) månader kvar att leva. Vad skulle jag göra då? (Ganska jobbigt att fundera över, men också nyttigt)
Mina svar blev:
1. Mer tid med familjen och barnen. Jag skulle fokusera ännu mer på pilates, träning och hälsa. Jag skulle även vara ute och träffa människor och inspirera. Sen skulle jag vara ute och resa mer med familjen och upptäcka nya platser.
2. Jag skulle bli skuldfri, öppna min pilatesstudio. Skänka till familj och vänner. Ett sommarhus på Gotland skulle jag ha. Ett ställe där jag och kan vara med familj och vänner. Att tillbringa somrarna på det ställe som jag ser som paradiset på jordet.
3. Jag skulle vårda mina relationer. Vara med mina barn och föräldrar, träffa släkt och vänner. Jag skulle även säga allt det där jag velat säga men inte gjort för att jag inte vågat.
Här har ni mitt drömliv i punktform. Lever jag det livet? Nej, långt i från och jag tycker att det är viktigt att fundera över vad jag verkligen vill. Vad som verkligen betyder något i slutändan. Det som gör mig glad är att jag hittat ett verktyg som kan hjälpa mig att uppnå det som jag drömmer om. Om tio år lever jag mitt drömliv!

En visning

Igår kväll så hade jag en inbokat hudvårdskväll hos Emma. Min första helt själv så jag var jättenervös att jag skulle glömma en massa saker. Jag berättade lite om mig själv, om Forever Living och så fick tjejerna prova produkterna och få en ansiktsbehandling. Emmas man var med och fick sig en ansiktsbehandling han också. Det tyckte jag var kul. Kvällen blev väldigt lyckad!