På spinning

Ikväll var det öppet hus på World Class där Sofia är spinningsintruktör. Det skulle hållas tre spinningpass och jag var med på två av dem. Jag har inga bra minnen av spinning. Senast var sisådär 2005 och en kompis tog med mig på ett tuftt pass där jag kroknade efter halva. Aldrig mer sa jag efter det och det har jag hållt. Ända tills nu vill säga. Jag hade en ganska lång startsträcka så det var först när det var ungefär tio minuter kvar på det första  passet som jag kom igång. Lagom till Sofia skulle köra igång sin del var jag inne i det hela och hade riktigt roligt. Jag tränar gärna spinning igen vilket jag aldrig trodde att jag skulle uppskatta. Det förvånde mig lite.
Efter passen så pratade jag med koordinatorn på World class och nu är det bestämt att jag ska få hålla ett prova-på-pass på måndag i pilates. Det ser jag fram mot!

Söndag

Det var så skönt imorse att vakna i min egen säng igen. Det bästa med att vara borta är att få komma hem igen. Idag har jag och Rickard varit ute i Finspång och dömt fotboll. Det var en match i östgötacupen och det var nog den snällaste matchen jag dömt på ett tag. Det var nästan inga närkamper och inget snack mer än spontant. Det är ganska ovanligt.
När vi kom lagade vi mat och sedan gick jag ut och åkte pulka med Alexander och Ida. Det blev bara en kort stund då jag skulle iväg för mitt pass på gymmet. Det är så kul att susa nerför backen. På passet var det fyra deltagare. Lite skillnad mot i början när det var över tjugo som ville vara med. Kanske att folk blir besvikna över att det inte är yoga. Många tror att pilates och yoga är samma sak men nä, det är stor skillnad. Egentligen så är det bara en fördel för de som är med att det är ett mindre antal. Ikväll kunde jag gå runt på ett annat sätt och ge alla som var där lika mycket tid. Se till att de arbetade rätt och hittade rätt muskler. Jag njöt av att få instruera och deltagarna var nöjda med passet vilket gjorde mig ännu gladare. Jag tyckte först att det inte kändes som någon skillnad att jag blev godkänd på utbildningen. Men ikväll på passet hade jag en anna trygghet så det är visst skillnad att vara klar. Jag är så nöjd! 
Jag tog bussen hem och promenerade nästan sex kilometer från busshållplatsen. Det var halkigt, snöigt och mörkt men hem kom jag. Om jag inte blivit så galet påverkad av alla otäckheter som händer hela tiden så hade jag njutit mer av promenaden. Helt stilla, snön som lyser upp och rask powerwalk är rätt så härligt egentligen.

På svensk mark

Jag sitter på Cityterminalen och väntar på min buss. Vad snabbt dessa dagar gick. I onsdags kändes det som att det var väldigt långt till lördag. Men vips sa det och nu är jag i Sverige. Jag måste ju säga att vädret i Tyskland var betydligt härligare. 12 plusgrader och känslan av vår att jämföra med tre plusgrader och snöslask.
Imorse tog jag tunnelbanan till flygplatsen och checkade in. Münchens flyplats är verkligen gigantisk. Från incheckningen och säkerhetskontrollen var jag tvungen att åka ett snabbtåg. Alltså verkligen snabbtåg, det tog sisådär två minuter. Kanske ännu mindre.
Jag noterade att det stod ett gatenummer på tavlan i incheckningshallen, samma bokstav men inte samma nummer som på biljetten. Jag gick såklart till den som det stod på biljetten och när det var en kvart kvar till flyget skulle gå frågade jag i gaten bredvid var planet skulle gå ifrån. Det var bara att springa. Men jag hann. Det hade inte varit så kul att bli kvar på flygplatsen. Planet som jag skulle med var det enda som gick till Stockholm idag….
På Munchen´s flygplats var säkerheten hög. Poliser överrallt och någon tungt beväpnad. Det är galet hur världen har blivit att det behövs tungt beväpnad polis på flygplatsen. Det är så obehagligt allt som händer och att man egentligen inte kan känna sig riktigt trygg någonstans. Skrämmande utveckling!
 

En resa tar slut och en ny tar sin början

Idag åker jag hem och flyget som ska ta mig tillbaka till Sverige går vid tolv. Åh vad jag längtar efter min fina familj. Rickard och barnen, saknaden är stor. Samtidigt som det varit en härlig resa så känner jag mig halv utan min familj. Ikväll får jag träffa dem igen. Längtan är stor!
Vilket halvår det varit! Så mycket plugg, stress och nervositet och nu är den här delen av min pilatesresa klar. Jag har suttit och läst igenom kategorin i bloggen som handlar om förberedelserna inför examinationen. Alla besök i Stockholm, alla praktiska pilatestimmar. Känslan är ganska kluven. Jag är såklart överlycklig över att jag klarade examinationen och inte behöver göra om någon del. Samtidigt känns det sorgligt att jag nu är ”klar”. Jag satte inom citationstecken för egentligen blir man aldrig färdig med lärandet. Igår hade jag en coachingtimme med Natascha och det finns fortfarande många lager att skala av på basicövningar. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag kan och hur mycket det finns att förkovra mig i. Spännande!
Nu börjar nästa steg i min resa. Att ta instruktörsrollen ett par steg till, fortsätta med mina pass. Jag skulle vilja få in foten på något mer ställe och ha pass fler gånger i veckan.
Nästa år är planen att göra Comprehensive Teacher Training Course. Där är det både fokus på matta och apparater men eftersom att jag nu har mattdelen kommer jag inte behöva göra delen. Att väcka intresset för pilates hemma i Sverige står på to do-listan. Alldeles för många har inställningen att ”det där är inget för mig” trots att de inte ens provat. Sen har jag andra tankar också men de vill jag inte skriva om nu. Dessa idéer behöver funderas mer på.
Nu när jag inte behöver sitta all ledig tid med mina böcker känns det som att jag har en hel ocean med tid. Vad ska jag göra nu? Nä, skämt åsido. Jag tänkte börja jobba några timmar extra i månaden. Vill inte riktigt tänka på hur många sköna slantar den här utbildningen kostat. Men så vill jag även träffa mina vänner oftare och vara mer med mina barn. Gå på bio med maken vill jag också göra. Vi har fortfarande inte sett nya Fifty shades-filmen. Jag älskar både böckerna och filmerna så jag ser verkligen fram mot sista delen.

Examinationsdagen

Jag sov gott natten till igår men jag var så nervös hela morgonen trots att jag gått igenom prorgammet och känner mig trygg i övningarna. Jag hade dock förträngt en liten detalj. Natascha skulle ge mig fyra övningar som jag skulle få med i programmet. Två av de övningar som hon ville att jag skulle ha med hade jag redan lagt in själv och de två andra bakade jag in på lämpliga ställen. Min klient var en äldre kvinna och Natascha bad mig att modifera en avancerad övning så den passade henne. Där och då fladdrade fjärilarna i magen ännu värre men jag klurade lite och kom på en bra modifikation. Det var iallafall vad jag hoppades på att Natascha skulle tycka. (Vilket hon senare också tyckte, modifikationen var precis så som den borde vara.)
Natascha som jag gjorde examinationen för.
Klockan slog elva och det var dags att köra igång min halvtimme med klienten. Jag fokuserade på min klient och försökte tänka bort att Natascha satt i ett hörn och bedömde mig. Under tiden fladdrade många tankar i huvudet. Är jag tillräckligt tydlig, hittar jag rätt cues. Men jag tänkte att jag kör på och så antingen är det godkänt eller inte.
Direkt efter klassen så gjorde vi den praktiska delen. Den består av att visa fyra övningar så bra som jag bara kan. Dessa övningar får jag inte reda på innan utan jag får en i taget. Jag fick börja med open leg rocker, en övning som jag någonstans redan känt på mig att jag skulle visa. Och vilken visning jag gjorde. Den satt klockrent, stabilt och rent. Det kändes skönt att få börja med just den övningen eftersom den varit lite av en akilleshäl. Det svåra är inte att rulla, utan det svåra är att använda ryggmusklerna för att komma upp ordentligt mellan varje övning så man sitter rakt och sedan innan man rullar runda långt ner i magen. Det är den rörelsen som får mig att rulla bakåt.
Därefter fick jag göra hundred, sidekick och slutligen fick jag välja mellan swandiveprep och neckpull. Jag som kände mig mer trygg med neckpull valde den övningen även om jag tycker att swandiveprep är riktigt rolig. Jag fick riktigt bra kritik på alla övningar, det enda minuset var på hundred där jag böjde in hakan lite för mycket mot bröstet.
                                                                       
När det praktiska var klart så gjorde jag direkt det teoretiska provet. Jag tyckte inte att det var så svårt och det fick jag dock äta upp då jag gjorde slarvfel på saker som jag egentligen vet om och kan. Provet består av 75 frågor och jag fick 87% rätt. Godkänt är 75%.

I Munchen dag 1

Kvart över ett natten till i torsdags satte jag mig i bilen och körde till resecentrum där bussen skulle avgå. Den där känslan av att vara så galet trött men ändå så full av förväntan att man blir pigg. Så kändes det. Jag somnade dock som en sten på bussen när vi väl kom iväg. Det var smidigt att åka buss och bara kunna kliva av på rätt terminal. Men där blev väntan lång. Med facit i hand hade jag kunnat ta den senare bussen men det vågade jag inte ifall att det skulle bli någon försening. Tiden spenderades väl: pluggade teori och gjorde ett program för examinationen.
Starten, lämnade ett grått, snöigt och kallt Arlanda.
Åter till flygresan. Jag hade turen att få fönsterplats så en stor del av tiden spenderades tittandes ut genom fönstret. Men en sak, starten alltså! Jag har blivit för gammal för att åka karuseller och starten var lite samma känsla. Särskilt just när planet lyfte. Det sög i hela kroppen på mig. Jag satt och funderade över om jag skulle behövt ha med mig åksjuketabletter men det behövdes som tur var aldrig. Jag sov till och från och när jag var vaken så njöt jag av att se fluffiga moln från ovan.
När jag kom till Münchens flygplats skulle jag ta tunnelbanan till Pasing, där studion ligger och det gick bra. Men jag nojade en del över om jag satte mig på rätt tåg. Det fanns dock bara två tåg att välja på. En timme ungefär tog det och därefter knallade jag bort till studion där jag skulle hålla till. Jag deltog i en mattklass med pilatesringen för nybörjare. Det kändes skönt att delta i ett program som var basic. Man ska aldrig underskatta basic. Basen är grunden till allt. Det blir så tydligt när man går in djupare i övningarna att alla hänger ihop. Det var lite intressant att försöka hänga med när klassen hölls på tyska.
Blommor utanför hotellet.
Våren har kommit betydligt längre här, soligt och tio grader fick jag njuta av när jag knallade bort för att checka in på hotellet.
Jag hade velat ta kort på den andra delen av studion också med fler pilatesapparater. Kunde dock inte göra det eftersom det hela tiden pågick klasser där.
Kvällen spenderades i studion för att observera ett gäng klasser. Det blev en observation på matta och och en observation i maskinerna. Jag tänkte göra en tredje observation också men det var bara en klient på det passet så jag deltog istället. Två timmar praktisk pilatesträning blev det. Det känns i kroppen såklart.
Nyckeln till mitt hotellrum. Ingen risk att man tappar den nyckeln inte…..
Jag bor på Seibel´s Parkhotell. Det är inte det finaste hotellet jag bott på men fungerar helt okej till syftet. Att sova. Jag blev lite besviken på hotellfrukosten då jag saknade bacon och ägg och mer grönsaker. Men mätt blev jag vilket är huvudsaken.
Det kommer en del två med examinationen. 🙂

En snabb bildlös uppdatering

Jag har såklart massor att berätta för dig om min första dag i München men eftersom bilduppladdningen strular så får jag dela med mig av bilder när jag kommer hem istället. (Nej jag tänker inte använda blogg.se´s app. Jag tycker verkligen att den är jättedålig.) Jag har haft en helt fantastisk första dag här. Att få vara med under några timmar i en pilatesstudio har varit så kul och på bara en enda dag har jag lärt mig mycket. Trots att klasserna har varit på tyska, hehe.
Imorgon kommer jag göra examinationen och den kommer börja med en halvtimmes klass klockan elva. En deltagare ska jag undervisa och jag körde igenom klassen för mig själv här på hotellrummet och får jag inte hjärnsläpp så kommer det inte bli några problem alls. Åh, vad kul det ska bli!

Till Tyskland

Här sitter jag mitt i natten. Många har kanske inte ens gått och lagt sig men jag har sovit några timmar. Somnade som en stock strax efter åtta och vaknade igen vid halv tolv. Jag försökte såklart att somna om en stund i allafall men det var ingen idé. Jag tar bussen upp till Arlanda tio i två och så går flyget strax efter nio. Jag är så nervös inför precis allt. Senast jag satt i ett flygplan, då var jag sju år och jag åkte med familjen till Sydafrika. Det är snart tjugoåtta år sedan. Tiden går verkligen!

Igår startade en pilatesmattklass på Friskis i Norrköping med Linnea så jag var där för ett pass. Det var skönt att fokusera på att bara röra sig. Att inte känna kravet att allt skulle vara så perfekt som möjligt. Det var en skön paus från allt nötande av detaljer. Inte för att jag har något emot att nöta detaljer men ibland behöver även en pilatestok som jag en paus.

Resfeber

I mina sisådär tio år gamla benvärmare. Jag skulle vilja ha fler par. Det är så skönt och så känner jag mig som den där dansaren som jag aldrig kommer bli. 🙂
Jag har sådan resfeber trots att det är inte idag jag ska åka. Jag har vaknat flera gånger och kollat klockan av rädsla att försova mig. Så idag är jag trött. Det är tur att jag la in ledighet idag.
Fokus idag blir plugg och gå igenom den teori som jag känner fortfarande inte sitter och jag måste även gå igenom mitt praktiska program. En paus blir det på förmiddagen och följa med Ida till tandläkaren. Jag ska även till Norrköping för en mattklass med Linnea. Igår var jag på min sista coachingtimme inför examinationen och det ska bli skönt att ikväll få bara träna och inte nöta detaljer. Det ser jag fram mot. Jag önskar dig en härlig dag!

Tankar och funderingar

En solig bild från i lördags! Underbara, vackra vinterväder. Det har snöat konstant sen i gårkväll. Undrar om det blir match för mig ikväll eller om den kommer ställas in…. Matchen är på arenan och jag har för mig att det är värmeslingor under mattan och då är det isånafall inga problem.
Jag har sådan resfeber och vill bara att det ska vara torsdag nu. Vad jag längtar efter att få åka iväg nu! Det är så spännande! Men jag är nervös också. Kommer jag ta rätt tunnelbana från flygplatsen eller kommer jag åka åt fel håll. Hotellet då, kan man promenerea dit från studion eller måste jag åka kollektivt? Samma sak här, kommer jag hitta rätt? Men jag försöker att inte oroa mig och tänker att det kommer lösa sig.
Jag var hos Linnea igår och hårdkörde. Vissa övningar kommer det ta tid att lära sig men det finns en anledning till att de är på Masternivå. Det tar tid att hitta rätta schwung.
Något annat jag gjorde igår var att göra instuderingsfrågor på teorin kring varje modul utan böckerna. I sin stora helhet så har jag koll på läget. Det är teori kring de sista tre modulerna som jag tänkte repetera kring idag då jag fortfarande är osäker på viss bitar. Egentligen så jobbar jag idag men tog semester för att kunna läsa fokuserat en dag till. Bra val känner jag nu.