HANNAS KRYPINHälsa och träningsglädje28 april 2020

Jag loggade in här på bloggen efter dagens jobbpass. Så möts jag av tre nya kommentarer kring att jag slutat äta ketogent. Mitt spontana svar på den kommentarer som är upprinnelsen till det här inlägget var ”googla”. Men eftersom att jag inte är sådan så ska kommentaren få ett svar. Men först några spontana tankar då jag känner mig irriterad faktiskt och behöver skriva av mig lite.

Vad kräver vi av folk egentligen? Att vi ska vara perfekt och alltid följa en viss linje och inte göra avsteg när något annat i livet passar bättre? Måste man vara perfekt för att kunna inspirera andra? Jag personligen inspireras av personer som kan visa att de är mänskliga och som visar att man kan göra avsteg och ändå ta nya tag utan att det ses som att man gjort ett misstag.

Det finns ett bra citat: ”man är inte skyldig att vara samma person som man var för ett år sedan, fem, eller tio år sedan. Inte ens för fem minuter sedan”. Ungefär så iallafall och det är så tillämpligt. Det står alla fritt att prova sig fram och experimentera. Vad funkar, hur vill jag leva.

Jag vill leva ketogent och optimera min hälsa. Jag har egentligen inte ändrat mina värderingar ett dugg. Jag vill leva ett långt friskt liv utan inflammation i kroppen, smärta och andra sjukdomar. Jag tycker fortfarande att socker är skräp, jag tror fortfarande på att lågkolhydratkost är det bästa för våra kroppar. Särskilt när det handlar om att äta processat skräp. Mitt ”ketostopp” är inte för evigt. Så kommentaren då:

”Du var en så bra inspiration gällande keto🙂 Finns det någon mer än Martina?”

Du ska få några tips på bra ”ketopersoner”. Dock så är alla utom Stephanie inspirerade av Martina.

– Stephanie Persson sök på youtube.

– Jessica Fjellberg på instagram (mer åt carnivore-hållet)

– Pernilla Lantz, pelantz på instagram och så hennes blogg: pernillalantz.se

Jag står fortfarande för allt som jag skrivit i mina hälsoinlägg och alla inlägg i ketojourney.

Godmorgon! Vilket trist väder det är. Det har i princip regnat nu sedan i går eftermiddag. Jag ska inte klaga, det behövs ju vatten med. Men lite trist är det allt. Planerna för dagen är att plugga en sväng, jag behöver träna och i eftermiddag så är det dags att jobba igen. Jag är inte pepp på att plugga och jag är inte pepp på att träna. Jag brukar ju alltid säga att motivation är något som man skapar sig och inte får så det är bara att köra tänker jag. Ont i magen har jag med så det är säkert därför som jag känner allmänt blaha kring framförallt träningen.

I slutet på förra veckan bestämde jag mig för att inte äta keto under en period. Några av er som kikar in här kanske undrar varför jag ger upp något som jag talat mig så varm för. Är det inte lite dubbelt liksom. Men saken är den att jag egentligen inte ändrat mig. Jag är fortfarande övertygad om att ketos och ketogen kost är det bästa vad gäller optimal hälsa. Kanske inte för alla eftersom vi ändå är biologiskt olika. Allas magar klarar inte av mycket fett till exempel. Men för den stora massan och framförallt vad gäller att läka kroppen inifrån. Jag vill fortfarande äta keto men jag tycker att det är väldigt tråkigt att äta på det sättet. Jag har inte riktigt lusten just nu. Känner lite att jag vill äta det som jag vill, inte det som jag egentligen borde göra. Lite obstinat kanske… När människor frågar vad jag inte äter så är det enklare att säga det jag äter i ketogen kost eftersom det är så begränsat. Jag märker dock skillnad så här direkt, min stackars mage som var anledningen till keto från början har såklart ballat ur. Men jag tänkte ändå att jag skulle stå ut med det ett tag. Kanske att kroppen vänjer sig eller så får jag återgå till keto.