I limstensgruvan i Tryggeboda

Idag åkte vi på utflykt igen, färden åkte norrut till Limstensgruvan i Tryggeboda. Vi åkte genom mina gamla hemtrakter, nämligen Laxå. På vägen dit blev jag och Rickard nästan traumatiserade. Usch vad otäckt det var. En bil svängde över på fel sida vägen och körde där en stund, fast det kom en mötande bil. Det var sekunder från att smälla. Sjukt obehagligt. En stund senare när vi körde på en smal liten skogsväg fick vi möte och puckot körde typ mitt i vägen och det fanns inte särskilt mycket plats för att mötas. Rickard som körde var bara sekunden från att veja ner i diket.
Fram kom vi till Limstensgruvan till slut iallafall. Så här på långfredagen var det ganska mycket folk. Bland annat en grupp på tio personer. Kändes inte alls bra men vid själva gruvan gick det ju att hålla avstånd iallafall. 
Den lilla fjärilen räddade Samuel från vägen, han ville inte att den skulle bli ihjältrampad.
Man får gå ungefär 700 meter fram till gruvan. I princip uppför hela vägen. Det är ett otroligt häftigt ställe. Men kanske lite för litet för att ha åkt så långt. Limsten är ett annat namn för kalksten. Sista brytningen av kalk skedde under 1800-talet. 
 
Eftersom vi var i mina gamla omgivningar så åkte vi till kommunalbadet där jag badade som barn. Men vad mycket mindre allt ser ut nu som vuxen. Vi satt en stund på stranden, jag, Rickard och Samuel. Alex och Ida roade sig med att kasta kottar. Jag ville även gå till andra sidan udden men det var så blött i marken så vi ville inte knalla till udden. Blöta fötter är inte så kul. När jag var barn fanns det mycket huggormar i skogen så mamma ville aldrig att vi skulle gå dit. Ett minne är även när jag och brorsan åkte skridskor på sjön. Roliga minnen!

Fem en fredag vecka 15: Status

Mitt påskpynt åkte fram nu på morgonen. De här äggen som jag har som pynt är utan att överdriva fem år gamla. Jag kan inte låta bli att fundera över vad de egentligen stoppat i dom eftersom det inte syns att de är gamla. Sen lär de inte smaka så gott om man skulle få för sig att smaka men ändå…. 
Godmorgon! Vet du när jag gick och la mig igår? Nej, det kan du inte veta såklart. Jag gick och la mig redan vid sju. Kände så starkt att kroppen verkligen behövde sömnen. Jag sov till halv åtta och det var så skönt. Men frågan är om jag inte sov för länge istället för jag känner mig lite konstig. Hoppas på att lite frukost får mig tillbaka på banan. 
Dagens planer är att bege oss uppåt i landet. Eller Ida ville egentligen åka på söndag men då ska det vara lite sämre väder så vi vågar inte riktigt skjuta upp det. Vi kommer åka efter lunch är tanken. 

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till Elisa så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad hade du för mycket av den här veckan?
  2. Vad ville du ha mer av den här veckan?
  3. Vad är bättre idag än det var för en vecka sen?
  4. Vad kommer bli bättre om en vecka?
  5. Vad ser du fram emot till helgen?
1. Lätt allt tjat om corona. Som jag inte hade tänkt skriva om men nu gör jag det ändå. Tycker att all rapportering bidrar till en rädsla som inte är konstruktiv alls. Jag upplever att all rapportering inte gör människor tryggare utan snarare tvärtom. Särskilt eftersom det bara är skräckexemplen som lyfts. 
2. Konstigt nog jobba, men jag är väldigt glad över all familjetid. 
3. Vädret! Och att jag har avslutat en för mig väldigt jobbig kurs. Känns så skönt att kunna lägga den till handlingarna. 
4. Mer tid på jobbet, vill verkligen komma in i det helt och kunna arbeta mer självständigt. 
5. Att det är påsk vilket innebär mer familjetid. Dock familjetid på hemmaplan. Både jag och Rickard har dessutom en ledig helg tillsammans. Ofta jobbar vi omlott.