Jag tänkte mysjogga i skogen idag och sedan köra styrka i utegymmet. När jag kom till första backen kom jag på att jag ju kunde köra lite backintervaller. Så sagt och gjort.
Den här lilla backen ser inte mycket ut för världen. Idag körde jag så nära max jag kunde komma uppför och sedan jogga nerför. Gjorde det fem gånger och joggade sedan vidare.
Vid nästa raka sprang jag maxfartsintervaller mellan stolparna. Alltså mina skor! De är materiell lycka på hög nivå. Nästan så jag ska köpa ett par till så jag har till de här skorna är utslitna. Löparskor mår inte bra av att inte användas. Märkligt nog så sliter det med.
Iallafall, efter maxfartsintervallerna så kom jag fram till mitt hatobjekt nummer två. 👇👇
Här maxade jag uppför 10 gånger och körde gåvila nerför. Så fort jag kom nerför backen var det full fart uppför igen. Det konstiga men också något som gör mig väldigt glad var att det kändes så lätt uppför. Mycket lättare än när jag skulle maxa på löptestet tidigare i somras. Det gör mig glad, jag kände mig snabb och stark och som att jag kommit ytterligare ett steg närmre mitt mål. Har jag berättat det att jag faktiskt nu under några veckor känt mig peppad att få springa testet igen? Den känslan har hållt i sig. Det tackar jag bra träning för!
Efter de tio intervallerna tänkte jag också köra styrka i utegymmet men nja. Det jag ville köra gick inte där och jag hade lite svårt att tänka om. Så jag sprang hem så snabbt jag orkade och väldigt glad över känslan i kroppen. Du vet ju hur länge jag slitit med det mentala men framförallt med en kropp som bara känts 😣😫😵😭. Så jag är glad, ska bara bihålla det sen när jag börjar jobba igen men nu har jag ett annat mentalt läge så tänker att det kommer bli lättare även när jag jobbar att hitta disciplinen till att göra det jag måste. Nu känner jag mest för att ta med mig en matta ut i trädgården och köra en stund pilates. Så får det nog faktiskt bli. Ska leta upp något bra program. Idag får det bli basic…..
