HANNAS KRYPINHälsa och träningsglädje25 juli 2021

Jag tror inte att jag är ensam om att känna att jag behöver tänka snällare tankar om mig själv. Att bli mer min egen bästa vän. I dagens inlägg tänkte jag ge dig några tips som jag snappat upp lite här och var.

Sträva efter djup och inte yta. Strunta i exempelvis kroppsideal. Bli ditt bästa jag i hur du är istället.
Våga lyssna på andra och lära dig av andra.
Utmana dina tankar kring det som du tror på. Är dina värderingar verkligen dina egna eller är det andras tankar, alltså andras värdering av dig.
Familj och vnner kommer alltid ha förväntningar på dig. Våga följa ditt hjärta istället.
Lura kroppen! Intala dig själv att du har bra självkänsla. Tex genom kroppsspråk, hur man sitter eller står. Öva på det!
Fundera över vad som motiverar dig! Fyll ditt liv med det som du gillar.
Att sätta mål är alltid bra. Vad vill du och vart vill du komma?
Varfär inte sätta dig ner och skriva ner alla egenskaper hos andra som du beundrar. Tex humor, ärlighet, mod och annat som gillar hos andra människor. Börja försiktigt att försöka föra in dessa egenskaper i ditt liv, en efter en.
Börja! Det här är en process som inte går på en dag.

Godmorgon!

Jag har en bild/dokument app på telefon som skickar bildminnen. Typ som FB:s minnen som kommer upp i flödet. Idag blev jag påmind om 2019 när jag sprang Viruddenloppet på Gotland. Vi sprang det även 2013, då sprang Rickard milen och jag sprang fem kilometer. Åh, som jag längtar att få springa lopp igen. Något lopp måste det bli i höst!

Lagom till det här loppet hade jag köpt nya skor. Ett par Asics med precis den känslan jag vill ha. Men jag fick skavsår av skorna så lämnade jag tillbaka dem dagen efter. HÄR <<LÄNK<< kan du läsa hela inlägget.

”Starten gick och jag sprang iväg på pigga ben. En gubbe sprang in i mig vilket var mindre uppskattat. Det är ett litet lopp så det finns liksom ingen anledning att bara bumla in i folk. Efter första kilometern så springer man in på en sträcka där det är gräs och sand. Grymt jobbigt att springa i för mig som inte är van vid det underlaget. Mindre kul var det dessutom att veta att jag skulle springa här en gång till. Femman är två varv i en 2,5 kilometers bana. Andra varvet var jag dock beredd på det och testade andra kanten där det faktisk var lättare att springa. Rickard hade otur och trampade snett på den här sträckan redan på första varvet. Surt sa räven eftersom han hade chansen på andraplatsen. Jag blev så förvånad när jag sprang förbi Rickard som gick. Här blev det mentalt tungt, jag sänkte tempot rejält och fick verkligen ta till alla tricks jag kan för att jag inte skulle bryta jag med. Här upptäckte jag att mina nya skor gett mig skavsår på fötterna. Behöver jag skriva att det var mentalt tungt? Men två kilometer kvar tänkte jag, det är ju ingenting. Sista 300 meterna fick jag håll. Så där ont att jag knappt kunde andas. Kom igen Hanna, tänkte jag, ”vad gör du om samma sak händer på fotbollsplan? Där kan du inte direkt vila utan där är det bara att springa ändå”. Hade jag inte fått håll så hade jag kunnat spurta i mål men vem bryr sig. I mål kom jag och jag fick ett bra träningspass! Skorna då? De kommer jag byta, vill inte ha ett par skor som jag får skavsår av.”