Dag: 19 juli 2021

F-E-A-R

Publicerad den av Hannas krypin
Att våga lämna sin bubbla av trygghet
Hur ofta låter vi rädsla styra vårt liv? Vad skulle hända om vi istället vågar möta det vi är rädda för. 
Vi är alla rädda för något och jag tror att rädsla begränsar allt för många människors vardag. Är allt som vi är rädda för verkligen rimligt? Det här med rädsla och osäkerhet är en djupt rotad instinkt. Det finns de som lärt sig att kontrollera sin rädsla och också att utnyttja den. 
 Är rädsla något positivt? 
Rädsla är något som ofta tolkas som något farligt och något som till varje pris måste undvikas. Men är det verkligen så? Hormoner styr både lycka och rädsla och de är faktiskt samma. Nästa gång du känner adrenalinet pumpa, fundera över om det är av rädsla eller upphetsning. Skillnaden mellan dessa två är minimal rent biologiskt.
Jag tror på att det viktigt att våga sig ut och testa nya saker. Ta små steg i taget och när man utmanar sig kommer den ”farliga världen” bli mindre farlig. Att testa nya saker kommer bli en drivkraft i sig. Var går gränsen?
Jag tror också att det är viktigt att våga utnyttja sin rädsla för det okända till att uppfylla drömmar och planer för sitt liv som man har. När man stöter på motstånd eller misslyckas med något finns det alla möjligheter för att lösa problemet, lära sig något och utvecklas som människa. Win, win liksom.
Att tänka om! ”Jag fixar det här” 
Om man tänker att man inte klarar av något så kommer det mest troligt bli så också. Jag tänker att det är viktigt att kunna se möjligheter istället för att låsa fast sig vid att man inte klarar av det.
  • Att misslyckas är inte att försöka och det sen inte går. Att misslyckas är att inte ens våga försöka.
  • Inget behöver vara perfekt. Var snäll mot dig själv! Perfekt existerar inte!
  • Att saker och ting inte blir som man tänkt sig behöver man vara inställd på. Då slipper man bli besviken.
  • När saker och ting går emot, ta det inte personligt!

Min semester 2021

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon!
Natt nummer två med katastrofsömn, hoppas att det vänder snart. Jag är inte van vid att sova själv längre. Kan en bidragande orsak vara att Rickard har jobbat i helgen? Ja, kanske det för jag sover alltid bättre när han är hemma. Även om huset är larmat så känner jag mig inte så trygg att sova själv med barnen. Fast de är så stora, Samuel som fyller 18 i december är inte direkt ett barn längre.
Jag kan inte fatta att min semester redan är slut. Fyra veckor har verkligen sprungit förbi och idag börjar jag jobba igen. Men vilka fantastiska veckor det har varit. Våra älskade barn har fått se så mycket. Från Gotland till Dalarna. Tänkte bjuda på lite bilder som jag nog inte lagt upp här och sammanfatta vad vi gjort.
Samma morgon som vi skulle åka till Gotland vattnade jag gräsmattan och njöt av busken med fläderblommorna. Minus bladlössen då. G
Gotland 2021 blev en racertripp eftersom J följde med. Vi ville visa honom så mycket som möjligt av den fantastiska ön. Från norr till söder och alt (nåja) däremellan. Fårö, Hoburgen, Asunden, Ljugarn och Folhammars raukområde. Holmhällar. Ja, det blev mycket. Bilden ovan är från Högklint.
Det blir inte många bilder på barnen här i bloggen men ibland gör jag undantag. Som den här fina bilden på vår älskade lilla Ida. Bilden är från när vi var på väg till Folhammars raukområde i Ljugarn.
Coolt mönster. Den här bilden är också från Folhammar.
Glass i stora lass!
Ännu mer glass. Glass och jordgubbar är helt klart ett måste under sommaren.
Grillat är godast på sommaren. Fast man kan grilla året om.
En spontantripp till Idre. Det blev en tripp upp på Städjan, Lillnipen (Nipfjällets lilla topp) och så Njupeskär. Semesterns förvirring uppstod när vi helt plötsligt befann oss på väg 63 istället för 26 som leder till Mora. Var vägen delade sig har vi fortfarande inte lyckats klura ut. Trots noggranna studier av kartboken och vägnätet. Men fram kom vi till slut om än nästan två timmar senare än vad vi tänkt oss.
Jag och Rickard gick runt omberg. En helt fantastisk vandringsled men också fullständigt livsfarlig på sina ställen. Man måste ha koll på fötterna så man inte faller handlöst nerför stupen. Men det var så värt det. Fem timmar och fyrtio minuter tog det men då gick vi ganska raskt när det var motorväg och tog första stoppet efter två timmar. Då stannade vi fem minuter och åt lite. En längre paus (på typ tio minuter då vi satte oss ner vid Drottning Ommas borg…) blev det när det var dryga milen kvar. Galet kanske att göra den rundan så snabbt. Funderar på att springa rundan framöver men då att gå där det verkligen inte går att springa.
Semestern 2021 kan sammanfattas med tre ord (okej fyra) familjetid, fysisk aktivitet, naturupplevelser. Var sak har sin tid och idag ska jag till jobbet igen. När jag ser tillbaka på mina fyra veckor så har vi ju gjort massor.