

Jag har alltid ogillat att springa. Men så fick jag för mig att börja döma fotboll. Så det som jag alltid ogillat var jag tvungen att börja göra. Som fotbollsdomare kan man inte ha dålig kondition. Med tiden lärde jag mig att älska att springa. Mår fysiskt dåligt när jag inte kan. De senaste åren har jag haft skada på skada och i våras började jag äntligen känna igen mig själv igen. Vad händer då? Jo jag får ont i en hälsena. När den väl läkt så har jag istället mer ont i mina höfter än någonsin. Det är lätt att börja misströsta. Idag lyckades jag iallafall springa 3,4 kilometer på löpbandet på 20 minuter. Det längsta jag sprungit i ett svep sedan Victoriajoggen i somras. Kort distans men för mig allt.
