Jag fick en rubrik till mig, bara från ingenstans dök den upp. Vi får se om jag lyckas skriva något utifrån rubriken. Jag har alltid tyckt om att skriva och har alltid haft lätt för att läsa böcker och hitta på egna små historier. Ett tag när jag var barn så drömde jag om att bli författare. Jag skrev några egna små historier om Kitty Drew, flickdetektiven som fängslade mig i många, många böcker. Jag läste ut en bok om Kitty på bara en timme. Det vet jag för att jag och Marcus (min bror) hade en tävling om vem som kunde läsa ut boken snabbast. När vi var nere hos farmor i Lund så tog pappa med mig till antikvariat för att jag skulle kunna få tag på de äldre böckerna. Gissa lyckan när det kommit in exemplar som jag inte redan hade i bokhyllan. När jag var barn så gick nästan all ledig tid åt till att läsa. När jag inte hängde med kompisar vill säga eller behövde göra skolarbeten.
Det närmsta jag kommer skrivandet nu är min blogg, att få dela med mig av min vardag, vardagsfunderingar om stort och smått. I över 470 dagar i rad har det funnits något nytt att läsa här på bloggen. Varje dag har du som läsare kunnat ta del av saker jag gjort, saker jag varit glad över och saker jag skrivit i frustration över hur illa saker och ting skötts. Bloggen har dock funnits med betydligt längre än så. I mars 2007 skapades Hannafialotta på blogg.se. Att byta till egen domän satt dock långt inne men till slut var det nödvändigt. Jag vill inte ha en blogg med x antal annonser som stör läsupplevelsen.
Nu låter det kanske lite som ett avslut men bloggen är verkligen inte ett avslutat kapitel. Så länge lusten finns kommer jag fortsätta skriva och dela med mig. I sjutton år har bloggandet varit min följeslagare och jag har inga planer på att inte låta det fortsätta vara så. Det bästa med bloggandet är alla nya kontakter som knyts och att jag har så många minnen nerskrivna. Händelser som jag glömt bort men som jag direkt påminns om när jag går tillbaka och läser. Det är fint att ha så många år av mitt liv dokumenterat.