Ikväll åkte jag, Rickard och Alexander för att springa Söderköpings stadslopp. Ett lopp på fem kilometer och som går genom mysiga och vackra lilla Söderköping. Förra årets racereport finns att läsa HÄR. För min del var det årets första lopp och jag peppade mig själv (eller gav mig själv dåligt självförtoende när jag läser om vilken tävlingsform jag varit i…..) Fast jag tävlar bara mot mig själv och aldrig täten. Där har jag inte en suck. Men jag gillar verkligen att kunna plocka löpare och springa om.
Vi värmde upp tillsammans, jag stretchade lite och försökte få igång mina löparben. Bilderna ovan visar dels sista biten till mål längs med kanalen men också där man svänger ner när man kommer in på sista varvet. Det är ett sånt där ”jobbigt” lopp där man springer i målområdet tre gånger. Först den tredje gången får man också springa i mål. Samtidigt händer det något och känslan är att kilometerna går väldigt fort.
Men nu går jag händelserna i förväg. Vi ska väl börja från början, eller hur. Jag valde att ställa mig relativt nära 30 minutersballongen. Det visade sig ändå vara ett misstag för jag hamnade bakom personer som började med att gå så det tog tid innan jag kom iväg i mitt tempo. En del av banan går längs med kanalen och där blir det riktigt trångt. När jag skriver att jag tävlar mot mig själv så är det inte hela sanningen för jag gillar verkligen att känna att jag kan springa om personer som jag sedan håller bakom mig. På vissa delar av banan var det en gräslig motvind som sög energi. Men jag tycker ändå benen kändes piggare jämfört med förra året och nu när jag skriver det här inlägget så funderar jag på om det ändå fanns mer att ge. Mesade jag under loppet? Kanske, kanske inte. Eller så återhämtar jag mig snabbt. Tiden då: helt okej med vårens träning men jag vill bli bättre. Tankar kring träning framåt är dock ett helt eget inlägg.
