Ikväll åkte jag, Rickard och Alexander för att springa Söderköpings stadslopp. Ett lopp på fem kilometer och som går genom mysiga och vackra lilla Söderköping. Förra årets racereport finns att läsa HÄR. För min del var det årets första lopp och jag peppade mig själv (eller gav mig själv dåligt självförtoende när jag läser om vilken tävlingsform jag varit i…..) Fast jag tävlar bara mot mig själv och aldrig täten. Där har jag inte en suck. Men jag gillar verkligen att kunna plocka löpare och springa om.
Vi värmde upp tillsammans, jag stretchade lite och försökte få igång mina löparben. Bilderna ovan visar dels sista biten till mål längs med kanalen men också där man svänger ner när man kommer in på sista varvet. Det är ett sånt där ”jobbigt” lopp där man springer i målområdet tre gånger. Först den tredje gången får man också springa i mål. Samtidigt händer det något och känslan är att kilometerna går väldigt fort.
Men nu går jag händelserna i förväg. Vi ska väl börja från början, eller hur. Jag valde att ställa mig relativt nära 30 minutersballongen. Det visade sig ändå vara ett misstag för jag hamnade bakom personer som började med att gå så det tog tid innan jag kom iväg i mitt tempo. En del av banan går längs med kanalen och där blir det riktigt trångt. När jag skriver att jag tävlar mot mig själv så är det inte hela sanningen för jag gillar verkligen att känna att jag kan springa om personer som jag sedan håller bakom mig. På vissa delar av banan var det en gräslig motvind som sög energi. Men jag tycker ändå benen kändes piggare jämfört med förra året och nu när jag skriver det här inlägget så funderar jag på om det ändå fanns mer att ge. Mesade jag under loppet? Kanske, kanske inte. Eller så återhämtar jag mig snabbt. Tiden då: helt okej med vårens träning men jag vill bli bättre. Tankar kring träning framåt är dock ett helt eget inlägg.
Konstigt…har för mig jag skrev en kommentar igår….?!?
Ja det har du, jag har bara inte publicerat oxh svarat på den än.
Det tog ett tag innan jag kunde tyda ordet racereport. Först läste jag racersport och blev lite glad för motorsport är ändå en sport som jag kan titta på men sen förstod jag att det var en rapport från ett stadslopp. Blir nästan utmattad enbart över att tänka på hur svettigt och hemskt det måste vara att ta sig igenom:)
Nej det var inte hemskt. Iallafall inte så här efteråt, haha.
Jag, barnbarnet Charlie och Muffin var där och tittade på när Calle och Lina (barnbarnsföräldrarna) sprang … men viktigast för oss var nog glassen (dock inte vid Smultronstället) 🙂
Vad kul att du var där! Glassen på Smultronstället är väldigt god. Nu var det några somrar sedan jag var där sist.
Först:
Grattis för genomförandet!
Sen:
Jag är så avundsjuk ….det hade varit ett lopp att springa, har inte besökt Söderköping på jättelänge, det måste vara en upplevelse att jogga runt i den pittoreska staden!
Övrigt:
Kul att läsa om dina upplevelser innan7under/ efter loppet, känner igen mycket av det, framförallt känslan att få springa om andra löpare……själv har jag inte kommit iväg på nån löprunda sen blodomloppet här i Örebro pga allehanda hinder…..
Tack! Det är ett väldigt trevligt lopp att springa. Det största minuset är såklart att det är så trångt i början. Jag tappar så mycket där och den tiden kan jag inte ta igen senare. Hoppas att du snart kommer iväg på en löprunda.
Vackra Söderköping måste vara skoj att springa i.
Jag gillade inte lopp när jag sprang som man fick springa samma runda flera gånger.
Härligt att det kändes okej för dig och du kände dig nöjd med loppet med.
Ha en bra onsdag.
Carin
Det gör mig ingenting. Gillar när det händer något. Sen kanske det inte är så kul att springa just genom målområdet, det kan vara lite mentalt jobbigt om inte annat. Tack detsamma!
Grymt ju!! 🙂
Jag är nöjd!
Starkt kämpat ! Söderköping är mysigt ja 🙂 Undrar vad du sprang till för musik…
Typisk modern disko-liknande låtar. Avicii lyssnade jag mycket på förr men inte så mycket längre.
Grattis Hannah, Rickard och Alexander. Ni gjorde det. Bara det är väl en seger eller…
Springa har aldrig varit min grej men jag har varit ”tvungen2 att delta i vissa lopp. Och då hade jag samma känsla som du. Skäms nästan att säga det men jag siktade in mi på löpare som var antingen tjockare, kortare eller mera konstigt klädda än jag. Där fick jag en morot att ”åka förbi” dom. Lyckades för det mesta. Och vad fick man för den bedriften då? Ju Kexchoklad, en banan och en typ medalj tryckt på trä…
Jag har konstaterat att ju mindre kläder löparna har på sig, desto snabbare är de. Så jag brukar sikta in mig på de som ställer sig långt bak och kanske inte riktigt ser ut som löpare.