Årets fortbildning hölls som vanligt på Scandic i Ryd. Dagen började med att dom som ville kunde ta lite fika. Jag hade ätit en ordentlig frukost så jag var inte hungrig. Väl på plats när jag träffade min coach så tog jag beslutet att inte springa testet. Blev helt depp men det är dumt att riskera något så jag inte kan springa alls. Får ta det lite lugnt nu ett tag och hoppas på att det snart är helt bra.
Efter genomgång av dagen och annat smått och gott var det dags för regelprov. Under pandemin började vi med att göra regelprov hemma digitalt men i år gjordes provet istället på kursen. Jag klickade hem 13 rätt av 13 så jag är hur nöjd som helst. Det var kluriga frågor så är glad att jag prickade rätt.
Regelnyheter som vi pratade om:
- Permanenta extrabyten vid hjärnskakning. Gäller inte på min nivå där man tillämpar fria byten.
- Lagkaptenen måste vara tydligt identifierad med armbindel.
- Förtydligande kring hands och bestraffning vid avsiktlig respektive oavsiktlig hands.
- Hur bollen får ligga på straffpunkten. Mitten av straffpunkten måste täckas av bollen.
- Ny tolkning kring straffspark och om huruvida regelbrottet har en inverkan på utfallet eller inte.
På eftermiddagen gick vi igenom vad som gäller mellan domaren och lagkapten, hur samarbetet ska ske på bästa sätt. Vi gick också igenom hands, vilket är som vanligt. Det är nog den svåraste regeln som vi domare har att förhålla oss till. Se bara nedan:
Det gäller att veta vad som är en avsiktlig och oavsiktlig hands och kriterierna är många. Tex om bollen söker handen eller om handen söker bollen, kort avstånd, huruvida man som spelare gör sig större eller inte. En träff på egen fot och upp på handen är exempelvis inte hands. Under förutsättning att man inte gjort en aktiv rörelse för att ta bollen med handen efter träffen på foten.
Bilden nedan berör lovande anfall. För målchansutvisning finns liknande kriterier, när det ska vara rött kort och när det räcker med varning. Det är mycket som man som domare ska tänka på. Det är inte konstigt att det blir fel ibland.
Så efter föreläsningarna på eftermiddagen var det dags att åka till Campushallen. Normalt sett när jag kliver in i Campushallen har jag världens ångest. Så kände jag inte i dag för jag ville verkligen springa och visa coacherna att jag blivit starkare och snabbare. Det är märkligt det där hur gärna jag vill göra en sak när jag inte kan. Omvänd psykologi….
Alla som sprang var så duktiga, så kul att få peppa samtidigt som jag ville vara med. I år var vi fem tjejer i min grupp. Hur kul hade det inte varit att få springa tillsammans med dom? Så ikväll känner jag mig deppad. Försöker tänka att jag varit ännu mer deppad om jag kommit hem med godkänt löptest och värre skada eller ännu sämre underkänt och värre skada. Det finns tid, serierna börjar inte än.
Jag och L pratade om olika saker inom fotbollen. Jag visade henne några av positionerna som hjälpt mig så mycket med mina onda höfter. Vi pratade om vissa saker som jag hoppas blir av framöver. Det skulle vara kul. Mer tänker jag inte berätta just nu. Blir så dumt om det inte blir av känner jag.
När jag kom hem fixade jag mat till mig och barnen som vi åt tillsammans. Jag hängde en maskin tvätt som gått på snabbprogrammet. Därefter fick det bli 35 minuter stretch. Känns tryggt att sträcka ut på mattan, det kan min skada inte bli värre av i alla fall.
