HANNAS KRYPINHälsa och träningsglädje17 februari 2026

Som jag skrev i morgonens inlägg gick jag och la mig tidigt igår kväll. Somnade direkt och har nog ändå sovit bra i natt. Jag har varit betydligt piggare idag så både jag och Rickard tänkte jogga lite. Min plan var att springa på löpbandet. Som vanligt liksom för man kan ”inte” springa i minusgrader. Inte heller i mörker…..Men så fick jag bara den där lusten att utmana mig. Få till några kilometers lugn jogging. Och vet du att jag gillade det, både minusgraderna och mörkret. Med rätt kläder var det ju faktiskt hur härligt som helst. Ville egentligen jogga längre än fem kilometer men hade lite ont i min högra fotled så ville inte pressa för mycket. Tror att fotleden beror på att mina löparskor nu sjunger på sista versen.

Summa summarum är att jag är så nöjd! Med tanke på känslan i kroppen igår kändes det rätt långt borta att kunna göra något mer utmanande fysiskt. Från sjukdomskänsla till att kunna ta mig ut och jogga i fem kilometer. Det trodde jag inte igår.

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag tränar jämt. På sätt och vis kan jag förstå det med tanke på att det är det som jag fokuserar på i mina sociala medier. Men jag tränar inte jämt. Exempelvis igår kväll tränade jag inte. Det blev heller ingen promenad. Jag lyssnar på kroppen när den säger i från. Och det gjorde den med råge. Gick och la mig vid åtta.

Men!!

Jag har dock den provocerande åsikten att generellt så tränas det för lite. Vi människor är inte gjorda för ett stillasittande liv. Vi är gjorda för rörelse, fysisk aktivitet och att inte trycka en massa halv- och helfabrikat med en del tvivelaktiga innehåll. Jag tänker att det inte är rörelse som är det extrema utan stillasittande. Tänk om den som inte tränar fick höra ’“Agda, du vilar ju jämt.” Låter ju lite knasigt men egentligen är det ju samma sak fast tvärtom.

Det är klart att en kropp som inte är van vid rörelse protesterar. Man känner sig svag, stel och allmänt blaha. ”Boten” för det är inte mer stillasittande utan att faktiskt utsätta sig för det som är tråkigt och jobbigt. Tyvärr är det så att grunden för hur man kommer må som äldre läggs när man är ung.

Man måste inte älska sin träning. Det är lite som att borsta tänderna eller betala sina räkningar. Man gör det för att man måste och för att alternativet till att inte göra det är sämre.