Jag var så ledsen idag över saker som jag inte kan gå in på här. En av mina kollegor var så söt, tog med sig en kexchoklad till mig för hon tänkte tanken att ”den här behöver nog Hanna”. Hon visste inte ens att jag mådde som jag gjorde när hon tänkte så. Så jag blev helt rörd och började gråta av den anledningen också.
Annars har det varit en bra dag på jobbet. På eftermiddagen hade kuratorerna en reflektionstimme med oss. Temat var krisreaktioner. Vi samtalade bland annat om hur vi tror att vi själva skulle reagera i en kris och hur vi skulle vilja bli bemötta. Det var riktigt intressant, och jag kom att tänka på något som jag har burit med mig sedan 2013, när jag hörde det första gången:
Nyckeln till att förstå är att förstå att man inte förstår…
Låter det snurrigt? Jag ska förklara. Citatet ovan fick jag med mig under en föreläsning när jag utbildade mig till specialistundersköterska inom palliativ vård. Det har stannat kvar hos mig.
Jag brukar vara lite försiktig med att säga till en annan människa att jag förstår. Risken finns att jag får tillbaka ett ”vad är det du tror att du förstår?” Om jag inte har varit i samma situation kan jag omöjligt förstå hur det känns. Om jag aldrig själv har fått besked om en obotlig sjukdom kan jag inte veta hur det känns att ta emot ett sådant besked. Jag kan möta personen med empati, närvaro och respekt – men jag kan inte säga att jag förstår. Däremot så kan jag föreställa mig att det är svårt och att det gör ont, det kan jag säga. Hur tänker du?
Så från det lite tunga från min dag till något betydligt roligare. Jag har tränat ikväll, tredje passet på rad. Jag har trots mina två tidigare träningspass haft riktigt pigga ben. Då är det dumt att inte passa på. Så ikväll fick det bli fokus på styrka och explosivitet.