”Det är oroliga tider nu. Många funderar på läget i världen men också på hur det kan komma att drabba oss i Sverige. Väldigt många inlägg i sociala medier handlar om hur man ska klara av att tackla allt hemskt man ser och hör. Det gör mig lite matt. Visst är det viktigt att ta ansvar för sitt psykiska mående. Men när det handlar mer om hur man ska kunna boosta, skydda och hjälpa sig själv mentalt genom denna tid – istället för hur man ska kunna hjälpa de som faktiskt just nu upplever kriget fasor och dör framför våra ögon. Ja då blir fokuset skevt.
Vi får tuffa till oss. Det är inte synd om oss i Sverige hur obehagligt det än känns. Våra äldre släktingar har upplevt mycket svårare och otäckare tider än så här. Ja, stora delar av vår egen befolkning har flytt hit och sökt skydd från just sådana här konflikter. Jag föreställer mig vad min mormor Rut skulle ha gjort. Jag längtar efter hennes trygga, arbetsamma händer, hennes raka rygg, hennes outtröttliga energi och hennes skärpa. Att vara en person som förmår hålla blicken på det väsentliga.
Det du förväntas göra i en kris är din plikt. Fortsätt utföra ditt jobb, håll dig lugn och var ingen nyttig idiot som sprider desinformation. Fundera på hur du kan hjälpa de som lider och hur du kan undvika att belasta samhället i onödan.
MSB förväntar sig att du ska klara av att ta hand om dig själv i händelse av kris. Inte bara i krig utan också i översvämningar, strömavbrott, pandemier, vid giftiga utsläpp eller snösmockor. Du förväntas ha mat och vatten hemma för att klara några dagar utan hjälp. Se till att ordna detta utan att för den skull bunkra och ta slut på förnödenheter för alla andra. Det är ditt ansvar som medborgare att inte i onödan belasta samhället. De svagaste behöver hjälpen först.
Du behöver inte selfcare, lugnande bad eller affirmationer. Det är inte synd om dig. Det är inte synd om mig. Ta dig samman. Gör din plikt. Gör din mormor stolt.”
Underbara Clara
Underbara Clara la ut en text på sin Facebooksida som jag tror att en del finner väldigt provocerande. Provocerande för att texten rätt så bryskt uppmanar människor att ta av sig sin offerkofta och ta ansvar. Att behöva ta ansvar över sitt liv och sina handlingar är jobbigt. Det får väl någon annan göra…. Jag raljerar lite men ett stort problem i dagens samhälle är just att människor inte vill ta ansvar, allt ska serveras. Man gör sig till ett offer och tycker att alla andra ska servera färdiga paket med lösningar. Att man kan göra saker själv existerar inte.
Jag tycker att Clara har rätt i sak, men jag tror inte att det är så lätt i praktiken. Vi är olika som personer och reagerar helt olika. En del behöver gå in i sitt lilla bo och stänga omvärlden ute. För annars kanske man går sönder av oro. När ångesten river och sliter i bröstet så man knappt kan tänka en klar tanke. Ska en person som reagerar så ”skärpa till sig” och ändå ge sig ut i hetluften? Nej om ångesten är total så är det bättre att den personen hjälper till på sitt sätt genom att sköta sitt jobb och låta andra göra det svåraste.
I en kris är väl det rimligaste att alla hjälper till efter förmåga, att alla hjälps åt och att alla inte måste göra exakt samma saker för att kunna hjälpa till.
Håller med dig, upplever att många människor tar sig själva som referensram för hur andra ska vara och agera. ”Jag har minnsan”, ”Jag fick stryk och det är då inget fel på mig!”, ”Min mamma rökte och det är inget fel på mig, så jag ska fortsätta röka!”, ”Vadå mindre allergi av att utsätta sig för pälsdjur, nätter och gluten tidigt! Jag har så allergi och vi hade katt när jag föddes”. Argument som handlar om att man själv står för normen, trots att man själv är den avvikande ur normen… Kan bli ganska less på det tankesättet och många gånger är de dessutom människor som inte alls har kunskap till saken som uttalar sig…
Sen detta med att hon refererar till tidigare generationer, va sjutton vet hon egentligen om den ångest de bar på? Kolla de som befann sig på mentalsjukhus på den tiden, de som släkter glömde bort och inte pratade om, de som idag vilar på kyrkogårdar bakom nedlagda mentalsjukhus oftast utan gravsten eftersom de ansåg vara tokiga och ändå inte skulle komma till himlen… Eller de som tog livet av sig, och därav lades ner i ovig jord och inte blev nedskrivna i kyrkböcker med mera. Det är lätt att tro att psykisk ohälsa är ett nytt påfund, men det har alltid funnits skillnaden är att idag så sitter inte patienterna på mentalsjukhus och hamnar i varm eller kallbad, tvångströjor och lobotomeras. Även om samhället fortfarande ser ner på dessa människor och likt Clara anser att de är gnällspikar som inte tar sig i kragen…
Just den delen med de äldre funderar jag också på hur hon kan veta och resonera som hon gör. Tänker hon kanske på världskrigen men det som händer nu är ju minst lika fasansfullt. Det är fruktansvärt hur personer med psykisk ohälsa behandlades och det har inte blivit mycket bättre. Jag tror ju inte att Clara riktigt tänker på de som verkligen lider av psykisk ohälsa utan på den grupp människor som ändå har det bra och roffar åt sig och bara tänker sig själv.
Tänkvärd läsning, både av dig och Underbara Clara. Tack för att du delar med dig av era texter och tankar.
Svar: Tack för att du tog dig tid att lämna en kommentar.
Kram
Vi lever trots allt i ett land som känns tryggt, även om det också här finns en verklighet som oroar. Det som sker i världen runt oss kryper sakta på och visst känner åtminstone jag, en stänk av olust när man tar del av nyhetssändningarna. Lever vi för tryggt och glömmer att det som sker där faktiskt kan ske här?
Det är verkligen något att fundera över. Men jag tror inte att man ska gräva ner sig utan vara medveten.
Klokt av Clara, men minst lika klokt av dig också!
Tack Louise!
Jag tänker att det är något slags mittemellan som landar bäst hos mig. Vi borde överlag fundera på hur samhället ser ut nu när pendeln har slagit från hur det var i äldre generationer där känslor var av ondo till att låta våra barn bada i både sina egna och i sina föräldrars känslor överallt och i alla situationer. Det behöver tuffas till i det inre känslolivet. Det behöver tas sig samman. Det behöver ges utrymme för vi:et framför jag:et på ett hälsosamt och balanserat sätt. Kanske det bästa sättet att förbereda sig helt enkelt är att hitta sin uppgift, det man är bra på.
Tack för en klok kommentar. Jag tänker också någonstans mittemellan. Det finns så många olika synvinklar och sätt att se på saken.
Ett verkligt intressant inlägg. Och visst hamnar mina tankar med de som Klara har. Och delvis de du också har.
De som har det verkligt svårt, är drabbade av svält, krig och annat elände finns sällan möjligheten att fundera över annat än att just överleva och ta hand om de sina. Vi som inte upplevt krig kan inte förstå- Men de som gjort det kan och blir ödmjuka på ett helt annat sätt-
Visst är vi alla olika men i vissa skeenden får en vänta med olikheterna tills faran är över. Något som kan ta tid. Lång tid. Även här krävs anpassning. Något som många har svårt för efter att ha levt ett liv där mycket varit serverat. Att väja för det obehagliga håller inte utan att utsätta sig för det kan också ta en framåt. DE flesta klarar så mycket mer än en tror.
Och exakt samma saker behöver en inte göra men många måste nog utmana sig eftersom allt inte kommer att serveras.
Sen är fråga om en del kommer att förgås av oro eller av svält eller komma stärkta ur något.
Ja, det tror jag också på. Jag tror också att vi till en viss del behöver våga utsätta oss för det obehagliga och det som skrämmer. För att bli bättre rustad och ha en tro på att man klarar situationer som man kanske tror att man inte kommer klara.
En väldigt bra skriven artikel. Hoppas många läser den! Nu måste jag säga att medierna har haussat upp ”krisen” och ett kommande krig så högt att alla verkar ha fått panik. Redan. Ungefär som i början av pandemin. Antalet preppers har skjutit i höjden och affärerna tjänar multum på paniken. Hyllarna gapar tomma. Rationalisering kanske borde införas. Gissar att ICA, COOP, Willy:s, Lidl med mera skrattar hela vägen till banken…
Exakt så! Behöver inte skriva så mycket mer än att jag håller med. Is i magen och inte lyssna på alla medias hemskheter tror jag är bra.
Håller med, det är sjukt dåligt att folk bunkrar mer än de behöver, så hyllorna i affären gapar tomma på sina ställen..
Ja det var verkligen galet där i början på pandemin och nu blir det lite samma sak.
Jag håller med dig i dina åsikter. Offerkoftor behövs inte , utan handlingskraft. Bra skrivet, jag ska läsa det en gång till nu…
Ha det!
Jag har också läst det flera gånger, tror det är viktigt att tänka på var man själv står och hur man kan hantera situationen.