Idag har det tagit lång tid att skriva ner några rader här på bloggen. Hur kul är det att läsa om att jag har ont överallt efter gårdagens match? Nej inte särskilt så vi skippar det och pratar istället om något som jag tänker på väldigt ofta.
Känner du att samhället vill forma oss människor åt ett visst håll? Det gör jag ganska ofta. Man ska tycka och tänka ”rätt” och helst inte sticka ut från mängden. Nej det ses inte med blida ögon om man vågar vara den som ifrågasätter. En annan sak som jag ofta tänker på är att skolan inte är anpassad för barn som har svårigheter. Det nämnde jag i en söndagslista för ett tag sedan. För den som av olika anledningar har svårt för skolstrukturen och att hänga med på lektionerna blir det tufft. Man borde kanske på allvar fundera över mer alternativa skolformer. Ett nytänkande där man fokuserar på barns svårigheter och hur man kan ge barnen de bästa förutsättningarna. Alla barn är inte stöpta i samma mall och fungerar på samma sätt.
Det är nog svårt då politikerna beslutar om besparingar, då är det oftast de med särskilda behov som blir påverkade. Alltid är det samhällets svagaste grupper som det ska sparas pengar på. Tänk om man någon gång kunde börja från toppen istället. Behöver en politiker verkligen ha sin höga månadslön + mötesarvoden? Behöver det verkligen slösas pengar på stora avgångsvederlag när vård, skola och omsorg går på knäna? För mig är svaret givet.
Jag har funderat lite på ditt inlägg några dagar. Jag kan absolut hålla med om att skolan inte är anpassad för alla. Men är det så att det är samhället som aktivt motarbetar eller är det snarare så att mycket i samhället utgår från en ”norm” om hur människor förväntas vara? Jag tänker på en bok som används på lärarutbildningar, ”Skola i normer”. I den finns ett kapitel av Christin Bylund som handlar om skolan och funktionalitet som kretsar kring normbrytande och normföljande funktionalitet. Att skolan utgår från en viss norm både i t.ex. hur de byggs och hur det undervisas. Den som är normbrytande (av vilken anledning det än må vara) riskerar ofta att sticka ut och ses som avvikande, istället för att man utgår från vad som gör att någon sticker ut. Dvs VAD gör att t.ex. att flera upplever skolmiljön som jobbig (för långa skoldagar, för stora grupper, undervisningsmetoderna…). Kontentan är att med Bylunds perspektiv så förflyttas fokus från individen till strukturerna som bidrar till att vissa uppfattas som normbrytande.
Jag tänker precis så att det inte är individens ”fel” att den inte passar in utan snarare att normen är konstruerad på ett sådant sätt att vissa får svårigheter. Det som ska ha kritiken är hur skolsystemet är uppbyggt. Det behövs helt klart ett nytänkande. Stort tack för boktipset.
Jag håller verkligen med. I det här samhället måste du gå den ”rätta” vägen. Du ska klara gymnasiet och högskolan och helst ha ett jobb vid sidan av så du redan då får arbetserfarenhet.
Du kan inte ha problem som gör att du inte orkar plugga vidare eller jobba under några år. Och stresstålig ska du vara.
Som du skrev ang skolan, alla ska vara stöpta i samma mall.
Precis så är det idag!
Hej Hanna,
Hoppas att du känner dig bättre snart, och tusen tack för dina kommentarer hos mig.
Jag är med dig! Jag känner samma med min blogg, att jag bara skriver samma om och om igen om hur trött och sliten jag är.
I min mening skriver du toppenbra inlägg om sådant som de flesta svenskar ens inte vågar yttra sig om längre. Så modigt och heja dej. Jag älskar din blogg!
Jag håller med om allt du skriver här. Åsiktskorridoren är mycket trång. De flesta av oss som har lite mer konservativa värderingar och åsikter håller tyst, annars blir vi sanktionerade, stämplade som konspirasiteoretiker, blir utfrysta, utskällda, bojkottade eller i värsta fall får sparken.
Det svenska välfärdssystemet fungerar inte som det ska. Konstigt att v som har det högsta skattetrycket i världen inte har råd. Skolan som skall vara för alla är i grund och botten för en typ av elever, och Sverige är ett kontrollsamhälle. Helst skall vi vara ett helt kontantlöst samhälle (sårbara och fullt kontrollerade), och folk är så naiva att jag kan börja gråta. För att inte tala om kriminaliteten som vi aldrig kommer att få bukt med då man vägrar att inse vad det hela grundar sig i. Medelklassen stänger in sig i sina trygga bubblor i välkammade villaområden långt från verkligheten, och resten stoppar bara huvudet i sanden. Men det där med att leva i sin egna lilla värld har blivit en slags skyddsmekanism för många nu. Så länge det inte drabbar mig kan jag bara stå och titta på, typ. Eller ännu värre, vända ryggen och låtsas att det inte ens pågår. Jag ryser! Det är alltid de svagaste i samhället som får betala priset vid besparingar. Äldre och andra utsatta grupper som inte kan kämpa för sig själv. Man kan lätt uppfatta det som om att i Sverige har alla äldre inget värde längre. Jag blir så förbannad.
Heja dej en gång till och ha en riktigt fin dag!
Varm kram,
Anneli
Stort tack för din långa och engagerade kommentar. Jag tror inte heller på ett kontantlöst samhälle. Det blir så otroligt sårbart när man förlitar sig till tekniken till 100 procent. Det kommer inte gå. Den där bubblan är lite läskig tycker jag. ”Det där rör inte mig”.
Känner igen mig i din text. Och nej skolan är inte för alla. Nu med alla nedskärningar kommer det bli värre än någonsin. Jag tror det blir få pedagoger kvar faktiskt. Vem ska orka jobba i skolan? Tjänster som skärs ner från 100% till 20% tex men behovet är lika stort.
Det är verkligen galet att det ska sparas på de svagaste grupperna jämt och ständigt. Kommer bli som i vården, personalbristen kommer bli ännu värre och de som verkligen har behovet kommer få svårare att få hjälp.
När en annan var liten så hamnade man i obs-klass som de hette då. Och där hamnade alla som inte fungerade i den vanliga skolverksamheten 🤔, som lärarna tyckte.
Men det var synd om dem som hamnade där och ville lära sig något fast i sin egna takt.
För i Obsklasserna var det mest bus, lek och trams. Ingen lugn och ro.
Carin
Nej det låter ju inte så bra såklart. Ur det perspektivet kanske det ändå är lite bättre nu jämfört med förr.
Under resans gång har jag blivit mycket bättre på att stå upp för min åsikt och att säga vad jag tycker så det gör jag alltid numera.
Jag har ju själv arbetat i skolan i många många år och jag och mina kollegor har verkligen försökt att anpassa och ibland nästan trollat med knäna. På vår skola har barn med särskilda behov slukat en stor del av budgeten och det har prioriterats. Det är en kommunal skolas skyldighet. Sedan finns det en problematik i detta. Grundprincipen i dag är att alla elever ska vara integrerade i en klass och anpassningarna göras där. Problemet är bara att långtifrån alla barn klarar det utan skulle mått mycket bättre av att arbeta i en liten grupp eller på ett annat vis. Dock är det ett rött skynke för många politiker eftersom man menar att barnen exkluderas. Här tycker jag att man borde tänka lite annorlunda. Visst ska alla höra till en klass men man borde erbjuda betydligt fler mindre undervisningsgrupper som ett komplement under delar av skoldagen. Jag menar det ena behöver inte utesluta det andra. Många skolor har det men det finns inte tillräckligt många platser. Sedan finns det specialskolor, främst i våra större städer, men det brukar oftast bli det sista alternativet för utåtagerande pojkar och till den gruppen hör inte alla. Jag skulle vilja påstå att det också är en ekonomisk fråga. Jag har aldrig haft någon kollega som inte varit beredd att testa allt för en elevs skull men budgeten kan sätta stopp för det. Skolan borde naturligtvis vara statlig så att alla, oavsett vilken kommun man bor i, får samma möjligheter.
Sedan tycker jag också att det är oerhört viktigt att lyfta frågan varför fler och fler elever inte fungerar i en vanlig skola i dag. Varför är det så?
Skulle kunna skriva massor i ämnet och kring mina tankar men det ska jag inte trötta ut dig med. En sak som jag i alla fall tycker är viktig är att man verkligen lyssnar på den pedagogiska personalens tankar och inte låter skolan bli ett politiskt beslut. Ett sådant exempel är när man bygger en ny skola. Pedagogerna vet hur en bra miljö rent lokalmässigt ska se ut och vad som fungerar för barnen. I stället väljer man en politisk framtidsvision som kanske fungerar ypperligt på en arbetsplats för vuxna men inte för barn.
Tyckte det var intressant att läsa din kommentar, du tråkade definitivt inte ut mig. Jag kan tänka mig att det också skiljer från kommun till kommun. Fint att läsa att det fungerat bra hos dig. Jag har erfarenhet av båda, där skolan verkligen gjort allt de kunnat och där de gjort allt på pappret men inte i praktiken. Det gäller verkligen att träffa bra folk från början.
Bra inlägg! Svaret borde vara givet – för alla i samhället❤️🔥
Exakt!