Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård.
Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!
Efter lunch gick vi till badet för att spela minigolf. Vi har säsongskort på badet men det är väldigt smidigt att kunna gå dit bara för att spela minigolf. Att man inte behöver betala för både och när man bara vill göra det ena. Det tycker jag är bra. Frågade Marcus om han ville hänga med och det ville han. Det tyckte jag var trevligt. Idag lyckades jag med bedriften att vinna. Det var också trevligt.
Jag lekte pensionär igen och kröp runt på marken och fotade klöver medan de andra slog sina slag.
Efter minigolfen åkte vi till Bergs slussar, åt glass och kollade sedan på båtarna som slussades. När vi var på Öland så kändes 55 spänn för tre kulor glass dyrt men det var ju billigt jämfört med 70 spänn idag. Å andra sidan var det stora kulor och jag tyckte allt att det blev lite väl mycket. Men gott var det.
Tycker ibland att det är underskattat att turista i sin egen stad. Finns många pärlor att besöka. Det var det fler som tyckte för det var mycket folk vid slussarna. Som vanligt tog jag ett gäng bilder men kan ju inte visa allt. Det var perfekt väder att hänga nere vid slussarna.
Ikväll blir det semifinal i fotboll mellan Spanien och Frankrike. Jag gillar inget av lagen så idag hejar jag nog på domaren. Ska du se matchen?
Igår åkte jag, Rickard och Marcus ner till Västervik för att springa Västervik City run. Förra året avstod vi då jag hade en bråkande hälsena. Året innan 2022, sprang jag riktigt bra men fick sedan världens ”magras” så jag kom i mål trea från slutet. Inte för att placeringarna egentligen spelar någon roll men det kändes surt eftersom jag var på väg mot en riktigt bra tid.
Vi kom till startplatsen i god tid för ett efteranmäla oss. Därefter blev det en ganska lång väntan till start. Vid halv åtta började vi värma upp. Kroppen kändes väldigt pigg till att börja med. Jag valde att vara viking idag, dvs korta shorts och blå sporttopp som jag skrev om häromdagen.
Under uppvärmningInnan startEfter målgångJag ville absolut känna på vattnet. Det var väldigt varmt och jag blev sugen på ett bad. Suget försvann dock när jag upptäcte öronmaneterna. Marcus ville också känna på vattnet.
När starten gick höll jag och Marcus sällskap, jag hade sega och tunga ben och funderade över hur det skulle gå när det kändes så segt redan från start. Det var en annan känsla än under uppvärmningen. Västerviksloppet är 6 kilometer och är två varv på två olika trekilometers banor. Första 3 kilometer går längs med hamnen och en bit bort och sedan springer man tillbaka för att varva i målområdet. Andra varvets tre kilometer är en backig historia mellan husen. När man tror att man ska få springa nerför till mål så är det en ny kringelkrok. Jag hade koll på skyltarna och kanske att det var just därför som det kändes som att jag aldrig kom framåt. Jag tappade rätt så mycket tid på kilometerna i alla uppförsbackar. Jag behöver helt klart träna mer i backar…. Jag är riktigt nöjd med loppet, jag kunde hålla en bättre genomsnittshastighet. Får jag bara mer muskler så kommer jag också orka bättre i backarna.
Jag har noterat en sluss i Hjulsbro som jag verkligen velat utforska mera. Så igår när det var en sådan fin och solig kväll så åkte jag och Rickard dit. Vi fick en härlig promenad och se lite av Linköpings historia.
Längs med Stångån ligger det riktigt fina hus med egna bryggor. Jag tycker att det är roligt att fundera över vilka som bor där och vad de jobbar med. Ibland drömmer jag om att bo i en stor villa med sjötomt. Fast helst egen pool för jag är ju inte mycket för det där att bada i kolsvart vatten där jag inte ser något alls. Kanske med havsutsikt och klippor där jag kan njuta av vackra solnedgångar.
Tredje semesterveckan är nu till ända. Jag tycker inte att årets semester gått lika fort som förra årets semester gjorde. Känns skönt att veta att jag har en veckas ledighet kvar. S åkte hem tidigt imorse och vi har inte gjort så mycket mer idag än att trotsa vädret och gå till badet en sväng. Jag och Rickard gick en sväng till Hjulsbro sluss och Hackefors sluss. Har velat det ett tag men det blir i ett eget inlägg istället och så har jag perfekta (enligt mig) skyltar till BP:s skyltsöndag nästa vecka.
Väder: Det har varit kallt och regnigt men ändå lagom för aktiviteterna som vi gjort. Tycker den här bilden som jag sett lite varstans är väldigt talande vad gäller den här sommarens väder.
Köp: Jag har beställt ett par nya sneakers från PUMA. Är helnöjd med köpet och de passar så bra ihop med allt.
Veckans träning: Ett konstaterande jag gjort den här veckan är att det går alldeles utmärkt att springa lopp utan musik och att springa en runda i skogen utan. Ett annat konstaterande är att det är väldigt mysigt att springa i regn.
Måndag: Vi var på badet med barnen. Jag badade i 1½ timme med Ida. Promenad med Rickard. Körde 20 minuter på crosstrainern.
Tisdag: Joggade en kilometer ungefär på löpbandet. Kämpade väldigt med motivationen. Det slutade med att jag klev av och istället fick kroppen en dust med rörlighet och stretch.
Onsdag: Vi promenerade över stock och sten i Kolmårdens skogar.
Torsdag: Joggade en fyra kilometers runda i skogen. Hade pigga ben.
Fredag: Sprang Byrundan i Gamleby, fyra kilometer. Du kan läsa min racereport HÄR om du vill.
Lördag: Promenad i Stendörrens naturreservat.
Söndag: Bad med barnen. Jag och Rickad tog också en sen kvällspromenad.
Filmer vi sett:
Focus – Den erfarne svindlaren Nicky faller för nybörjaren Jess och lär henne knepen i branschen. Men med ett större bedrägeri i sikte blir det svårare och svårare för dem att lita på varandra…
Fear. Den handlar om en grupp vänner som samlas i Tahoebergen för att bo på ”Historic Strawberry Lodge”. Vistelsen förvandlas snabbt till en mardröm och en efter en drabbas av konstiga händelser.
Ticket to paradise – George Clooney och Julia Roberts spelar ett skilt par. De slår ihop sina påsar för att hindra sin dotter att begå samma misstag som dom själva gjorde.
Mina positiva från veckan:
Jag tog tag i mina fönster och det blev väldigt stor skillnad. Jag använder Kärchers automatiska fönsterskrapa. Den fungerar faktiskt väldigt bra.
Att S har varit hemma i veckan.
Fint att få träffa mamma, pappa och Marcus.
Vi har varit en sväng i Kolmårdens skogar och så var vi i Stendörren.
Det var väldigt roligt att springa lopp och för en gång skull få känna mig lite snabb trots att det var en tung bana.
I onsdags när vi var vid Marmorbruket fotade jag lite skyltar som jag tänkte kunde passa till BP:s skyltsöndag. En del av brotten är väldigt övervuxna så de syns inte alls. Endast skyltarna avslöjar var de finns. Det är helt klart ingen skog man springer i i mörkret. Kul att råka springa ner i något av brotten….
Det här tyckte jag var lite roligt, ett hotell för insekterna. Varje litet rum har särskilda förutsättningar som passar de olika arterna som finns. Jag vet att det finns ett insektshotell i Tinnerö med som brorsan varit med och byggt. Tycker det är riktigt bra.
I Unoparken i Gamleby finns detta guldiga träd. Skylten berättar om almsjukan som tyvärr drabbar många almar. Man får även läsa om lite historia kring almens betydelse. Mycket intressant tyckte jag. 🙂
Idag åkte vi på utflykt, jag och Rickard, barnen och så T, äldsta grabbens flickvän. Vi styrde bilen till Stendörrens naturreservat som ligger ett par mil från Nyköping. Barnen vill inte vara med på bild så därför blir det enbart bilder från själva reservatet.
Hela slingan är 9,7 kilometer men vi tog den lilla slingan på bara 2,4 kilometer. Då får man med broarna och det vackra kustlandskapet. Men det är obehagligt att gå på hängbroarna, det gungar rejält. Särskilt idag när det också blåste. Ett annat sällskap följde inte föreskrifterna och en av personerna hoppade på bron. Jag fick ont i magen men så är jag den där personen som inte gillar broar. Särskilt inte såna där rangliga saker. Men det är en riktigt fin slinga att gå på så det är definitivt värt det.
Efter andra bron satte vi oss och fikade. Då kom en fågel som väntade på att få sig en smakbit. Det var ingenting som vi bjöd på. Fåglarna är inte gjorda för att käka vaniljbullar fulla med en massa socker. T trädde blåbär på ett strå som S fick. Blåbären som fanns i mängder var rätt sura.
När vi gått slingan så åkte vi hem. S ville övningsköra så jag körde hem T:s bil. En liten Nissan med automat. Vad konstigt det känns att köra automat när man som jag är van vid manuell växellåda. Det var en liten pigg, trevlig bil men jag föredrar Agda.
Kvällen har bjudit på EM-fotboll, nu är det sista laget utslaget som jag hållit på: Schweiz. Något mer kvällen bjudit på är regn och åska. Känner inte att det gör något att snart börja jobba igen med tanke på vädret. Samtidigt är det skönt att den riktiga högsommarvärmen lyst med sin frånvaro för jag gillar egentligen inte när det blir så där smällhett. Orkar liksom inte göra något samtidigt som jag tänker att man måste vara ute och njuta av att solen är framme.
Det är sen gammalt, som löpare vet man att ju mindre kläder löparna har på sig. Desto snabbare är dom. Idag funderade jag själv på att göra just det, skapa en illusion av att jag är jättesnabb. Men det lovades 14 grader och regn så vädret lär nog göra sitt till vad gäller farten i benen…. I veckan fick jag hem ett par korta shorts och en marinblå topp från mitt favvomärke Stronger. De där svarta shortsen är också perfekta att ha under domarshortsen. Hur som helst, jag bestämde mig tidigt för att springa i shortsen men om jag i slutändan skulle köra i bara toppen som överdel, det bestämde jag mig för i sista minuten.
När skulle det här regnet komma? Jo det kom lagom till vi skulle värma upp…..Bara värma upp och se glad ut. Men jag lämnade hörlurarna i bilen. Är inte helt säker på att lurarna tål regn….
På dagen så kikade jag lite på hur tidigare byrundor gått och jag har aldrig sprungit snabbare än 24 minuter. Inte ens när jag var i som bäst form. När jag var i som bäst form sprang jag loppets åtta kilometer. Det har jag bara roat mig med en gång. Eftersom det här loppet är riktigt backigt så räcker det gott med fyra kilometer.
Här går starten. Uppför backen och till vänster under bron. Därefter en lång backe ända till första kilometerskylten Där den vita bilen åker springer man ner. Innan man kommer till banans värsta backe.
När vi kom till Gamleby så hämtade vi ut nummerlappar till mig, Rickard och Alexander som skulle springa. Vi checkade omgivningarna. Det går verkligen uppför redan i starten. VI roade oss med att titta på när barnen sprang. I år var det färre deltagare jämfört med tidigare år. Lagom till vi skulle börja värma upp så öppnade himlen sig. Jag velade om jag skulle köra i bara sporttopp och korta tights. In i det sista velade jag, till slut valde jag att springa i min korta topp.
Lagom till starten skulle gå slutade det regna, det sprack upp och en vacker regnbåge visade sig. Försa kilometern går som vanligt uppför. När man tror att det är färdigt med backar så är det en högersväng och en rätt så brant backe. Bara att tugga sig uppåt…. Mellan kilometer 1½ och 3 är det i princip nerför hela vägen. Det gillar jag. Då kan jag rulla och jag säger hela tiden till mig själv ”vila, vila, vila”. Det hjälper psykologiskt. Vid tre kilometer kommer banans värsta backe. Där var jag faktiskt tvungen att gå några meter. Med min obefintliga backträning så går det inte. Men väl uppe på krönet så är det bara att rulla nerför hela vägen till mål. Jag hade kanske kunnat springa lite snabbare men fick jobbig håll och då har jag så svårt att pressa mig.
Det här loppet är 4,2 kilometer och jag är riktigt nöjd med att kunna springa i en sådan backig bana på under 6 minuter/kilometer. Det var länge sedan som jag lyckades med det. Hade kanske kunnat gjort det i Söderköping med men fick sådana usla förutsättningar i och med att det dröjde en kilometer innan jag kunde springa i mitt tempo. Det problemet hade jag inte idag då det inte är lika trångt. Det gillas!
Efter loppet åkte vi in till stan för att se sena EM-matchen tillsammans med domarklubben. Vi kom lagom till andra halvlek och det var en riktigt blek och trist tillställning. Men straffarna var riktigt snygga, jag led med den unga killen i Portugal som missade sin straff. Jag tycker att det här med Ronaldo är som med Zlatan. Båda har haft sin storhetstid. Zlatan har lämnat över till yngre förmågor och det är dags att Ronaldo gör samma sak.
Vad är det längsta du reser i sommar? Det längsta vi rest är till Gotland och sedan vidare till Öland. Det blir kanske någon mer tripp söderöver men vi får se.
Hur spenderar du en regnig sommardag? Inneaktiviteter. Något som vi gjort med Ida i sommar är frågesport via Kahoot. Ju snabbare man svarar och har rätt svar desto högre poäng får man. Vi brukar köra det på domarutbildningar också men då är fokus såklart regelfrågor och annat fotbollsrelaterat.
Blir det någon spontan utflykt i sommar? Garanterat. Vi har pratat om Stendörrens naturreservat igen och så står det iallafall ett lopp att springa på schemat.
Vad är något du vill göra i sommar? Åka till Gotland men där har vi redan varit. Hade det inte kostat skjortan så hade jag gärna åkt dit igen.
Har du något smultronställe där du är nu? När jag jobbade på Kvarnbacken så var mitt smultronställe Stångån. Jag gick ofta en promenad där när jag hade rast. En dröm jag har är att göra min trädgård till mitt smultronställe. Jag vill ha klätterrosor i iallafall två av rabatterna. Det är så fantastiskt vackert i Visby med alla vackra rosenbuskar som pryder husväggarna. Dröm ju att ha något liknande här hemma.
Idag åkte vi hem till mamma och pappa för att käka lunch. Marcus kom också. Den här gången var inte Kevin med och han var saknad. Mamma bjöd på potatissallad och kallskuret. Till efterrätt åt vi glass. Har du testat Triumphs nya gräddglass med smultronsmak? Den smakar som glass ska göra och inte något ärtproteinbaserat trams a la Bigpack…. Jag passade på att klä mig lite fint i min rosa kjol och vita spetstopp. På fötterna hade jag mina nya PUMA-sneakers.
Mammas paletter växer så det knakar. Det roliga är att hon har fått skott av mig och nu är hennes paletter mycket finare än mina. Jag skulle tagit med ett par skott hem men vi båda glömde bort det.
När vi kom hem satt jag en stund i soffan och sedan tog jag tag i mig själv och joggade sedan en runda i skogen. Jag tog varken med klocka eller musik och det var så mysigt att springa i regnet. Benen var riktigt pigga. Det är jag inte så van vid längre. Fast jag skrämde kanske upp mig lite genom att tänka på filmen ”fredagen den trettonde”. Att inbilla sig att Jason (mördaren i filmen) lurar bland träden var väldigt effektivt för farten i benen. Sen mot slutet av rundan fick jag ont i magen så då kunde jag inte springa längre. Men jag var så nöjd. Det där uttryckssättet att man aldrig ångrar ett pass stämmer väldigt väl.
Det djupaste kalkbrottet har ett djup på 190 meter.
Igår åkte vi till Marmorbrukets naturreservat. Vi var där förra sommaren men då var inte Samuel med. Det är ett ställe som vi verkligen velat visa honom och igår blev utflykten av. Vi hade tur med vädret och åkte faktiskt ifrån regnet. När vi kom hem hade det regnat här där vi bor.
Här går det faktiskt uppför men på bilden ser det lite ut som att det går nerför.
Det finns helt fantastiska vandringsleder så vi valde att knalla upp till utsiktsplatsen. Däruppe har man utsikt över hela Bråviken. Vägen dit upp bjuder inte på någon enkel vandring. På vissa ställen går stigen precis bredvid branterna och det är stenigt. Det finns även ett vindskydd där man kan övernatta och så möjlighet till att tända en eld. Vid utsiktsplatsen tog vi en fikastund och fortsatte sedan vandringen.
Alexander hittade en groda. Mitt på stigen huserade den.
Blir ni hungriga längs med vägen så kan ni käka blåbär skojade jag om. Det fanns massor. Alltså verkligen massor.
”Mamma, nu är du precis som en pensionär”, sa Samuel när jag stannade på ett ställe och fotade blommorna…..
Ida hittade en hjärtformad sten.
Runt Marmorbruket finns runt 40 kalkbrott. Vissa större än andra. Sista biten på vandringen som går längs med vattnet gick vi förbi flera av dom. Det borde verkligen finnas en varningsskylt där man går förbi de lösa stenarna. Någon mindre nogräknat kanske får för sig att klättra upp där och jag vill inte vara i närheten om alla de där stenarna sätts i rullning.
Vi avslutade utflykten med att äta glass. Jag tog fizzy dizzy (smakar som de där blå och rosa flaskorna) banankola och så hallonlakrits. Glass med en fantastisk vy!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.