Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

En uppvärmning

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Uppe med tuppen som vanligt idag. Det känns som att jag äntligen lyckats lära om kroppen att det går att kunna somna tidigt på kvällen. Släckte lampan vid kvart i tio och sov inte långt efter det. Nu ska jag bara hålla i min nya rutin.
Igår hade jag som vanligt min pilatesklass i Mjölby. Jag skrev ju tidigare att jag inte brukar planera mina klasser men igår ville jag ha lite nytt och det var svårt med inspirationen. Så jag loggade in på Pilates Anytime och hittade videos av min favoritinstruktör. Valde ut en video med jultema men det kvittade tänkte jag. Meningen var att hitta lite ny inspiration vad gäller just uppvärmningen och det gjorde jag. Skrev ner övningarna jag ville ha med och så tjuvtränade jag lite innan deltagarna kom.
 

Svar på frågor

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har fått några frågor på mina inlägg som jag tänkte besvara idag.
Amanda undrar: Vad kan du bli efter att ha gått klart utbildningen? (Förlåt Amanda, vet att du frågat två gånger. 🙈)
Jag läser till specialistundersköterska inom psykisk ohälsa. Det jag kommer kunna jobba med är till exempel LSS, boendestöd. Jag kan jobba på sjukhusets psykiatriavdelning. Men det jag vill använda det till är någon form av medicinsk pilates. Den här tanken är dock bara på idéstadiet så vi får se om det kommer vara genomförbart i praktiken.
Jenny undrar: Är det enklare att springa på löpband än i naturen?
Det blir lite enklare på löpbandet sett till inget luftmotstånd. Däremot så blir det tuffare också på grund av att man på löpbandet ställer in den fart man vill hålla. Det blir inte de där naturliga sänkningarna av tempo som det blir utomhus.
Moa undrade: På vilken nivå dömer du fotboll?
Jag dömer seniorfotboll, herrar division fem och damer division 2. Har även dömt några matcher i damer division 1 men är inte rankad på den nivån än.
Hur blir jag när jag förlorar?
Särskilt när jag spelar monopol och förlorar så går jag gärna in i badrummet, låser in mig och sitter där och surar. När jag går ut därifrån så är jag fortfarande sur och tvär och har inte lust att göra något. Dock så är jag inte sådär jättelångsint så det går över snabbt.
Åse undrar varför jag kör keto, om det är för att gå ner i vikt.
Nej det gör jag inte. Jag kör keto eftersom jag har problem med magen och ville hitta ett sätt att äta som minskar mina besvär. Jag är emot att ta mediciner i symtomlindring. Jag vill först veta orsaken till att jag har ont.

Torsdag och check på dagens träning

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Jag kröp ner i sängen tidigt igår och somnade strax efter tio. Så det var inga problem att komma upp ur sängen. Däremot fick jag dividera med mig själv en stund om jag skulle ställa mig på löpbandet. Redan igår kväll bestämde jag mig för att springa så här på morgonkvisten och hade förberett det jag skulle ha på mig. Så efter några minuters suckande och tankar om att jag inte hade någon lust så ställde jag mig på löpbandet och värmde först upp ungefär en kilometer. Sedan körde jag min fartlek där jag springer en minut i en fart och sedan höjer ända tills jag kommer upp i fem minuter per kilometer. Genom att variera farten så här blir det inte lika långsamt att springa på bandet och det händer något hela tiden.
Jag har ätit min ketogröt, läst några sidor i min kurslitteratur och ska väcka barn. Alex och Ida är vakna redan, de vaknade av sig själva så det är bara Samuel som ska väckas.
Dagens träning är redan avklarad och planerna för resten av dagen är att fortsätta läsa, jag ska till läkaren med ett av barnen och så har jag min pilateskurs ikväll. Förutom dessa planer är dagen rätt så oplanerad. Känns skönt faktiskt. Skulle ha jobbat idag men tog semester då jag dels kände att kroppen behövde det men också eftersom ett av barnen ska till läkaren och Rickard är mitt emellan två nätter. Vad ska du göra idag?

När jag gick i skolan….

Publicerad den av Hannas krypin
Vi är redan på dag 6 i Madeleines bloggutmaning. Den här gången ska jag skriva om hur det var när jag gick i skolan. Jag kommer berätta om några enskilda händelser som jag kommer ihåg från åren som gått.
Jag minns fortfarande när jag började första klass. Med stolta steg gick jag uppför det lilla steget som ledde till mitt kapprum. Jag var stolt som en tupp och kände mig så stor. Den här tiden minns jag att jag tyckte det var roligt att gå i skolan. 
När jag skulle börja mellanstadiet hade vi bara bott i Linköping i ett år. Det här var 1994. Skolan där jag gick hade roligaste utomhusmiljön. Det fanns fyra olika skogsdungar där man kunde vara och leka och ändå höra skolklockan när den ringde. Jag klättrade på stenar, åkte på fötterna nerför en backe när det var isgata. Om jag minns rätt så druttade jag vid ett tillfälle och slog i huvudet i isen, mindre kul såklart. Men det hindrade mig inte från att fortsätta åka.
Jag var inte den starkaste på gymnastiken. Det är det ämne som jag minns som jobbigast då de andra tjejerna var väldigt aktiva på sin fritid men jag var inte det och därför rent naturligt inte så bra på sport. Pingis spelade jag dock på fritiden men det var ingenting som vi gjorde på lektionerna.
Något jag ångrar: Att jag var mer fokuserad på att vara dryg mot min mattelärare i gymnasiet istället för att försöka lära mig det han undervisade mig om. Mitt underkända mattebetyg har förföljt mig sen dess.
Något jag var bra på: rättstavning, där var jag alltid en av de bästa i klassen (vet att det ibland är stavfel i bloggen men det är inte för att jag inte kan stava utan för att jag snubblar på tangenterna. Märker det ofta när jag redan publicerat inlägget och går tillbaka och läser i efterhand.)
Mitt favoritämne i skolan: svenska. Det var så roligt att få skriva berättelser och arbeten. Just det, geografi också. Något jag tyckte mycket om var att få rita kartor på världens länder. Vi skulle märka ut huvudstäder, största floderna, sjöar och så vidare. Det skulle också vara med språk, valuta och folkmängd.
 

I Söderköping

Publicerad den av Hannas krypin
Jag och Rickard skulle turista i Linköping. Jag hade planen klar: åka till kyrkan där vi gifte oss, besöka Flypvapenmuséet och så kände jag bara att om jag ska ”fuska” så var det idag. Så tanken var Ni hao och god mat. 
När vi kom till Törnevalla kyrka visade det sig att den inte var öppen. Det var för tidigt för att åka in till stan och det blåste riktigt kallt. Vad skulle vi hitta på nu?
Älskar gatorna i Söderköping.
Söderköping är verkligen en sommarstad. Här kryllar det annars av båtar, glada människor, affärer och små stånd. Idag var allt stängt, kanalen var tömd och gatorna låg alldeles öde. Första gången någonsin som jag åker till Söderköping mitt i vintern.
Trots att det var så kallt så fick vi för oss att åka till Söderköping och promenera runt Ramunderberget. Väl där så blev jag så nyfiken på fornborgen som skulle finnas längs med en led. 3,5 kilometer dit kändes ju inte så långt. Vi valde dock fel väg och gav lite upp tanken att hitta borgen. Men så tyckte jag att vi skulle följa den orangemarkerade leden: borgsbergsleden. Google lovar en fin led men med ganska krävande partier. Jag kan bara hålla med.
Vissa partier är det klättring över stenar och det är branta backar och vid något tillfälle gick stigen bredvid ett stup. Jag ramlade två gånger, den ena gången satte jag i handen så fick ont i handleden och vid det andra tillfället slog jag rumpan i en sten. Kommer säkert ha ett rejält blåmärke på rumpan imorgon, om jag nu inte redan fått det.
Ravinen gillade jag att se. Önskar dock att man kunde se den bättre uppifrån. Det var svårt att komma nära utan att riskera livet på kuppen. 
Vi hade gett upp tanken om att hitta fornborgen men det visade sig till slut att leden går över den. Det var också när vi skulle över här som jag ramlade och slog rumpan i stenen som jag berättade om tidigare i inlägget.
Jag älskade äventyret att få kliva över stock i sten. När det inte gick uppför eller brant nerför passade vi på att gå snabbt. Vi kom ut från skogen på ett ställe som kändes som om vi var vilse och långt från det rätta stället. Men vi följde de orangea snitslarna och det visade sig att det inte var särskilt långt kvar där vi kom ut. Vi avslutade utflykten med att äta god mat. För mig inte ketovänligt men lchf iallafall. Men det var det värt!
 

Supereffektiv morgon

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon, jag gick och la mig tidigt igår kväll för att orka upp och arbeta med min nästa uppgift som handlar om personlighetssyndrom. Jag jobbade väldigt effektivt och ska nu bara skriva en inledning och så måste jag reflektera kring ämnet också. Ja, korrekturläsa också såklart.
Jag fick häromdagen besked om att min senaste uppgift kring förstämningssyndrom blev godkänd. Jag var så rädd att behöva komplettera eftersom att jag bland annat inte skrivit en referens riktigt rätt. Men det behövde jag inte så jag känner mig så lättad. Nu väntar jag bara på att på få veta om basgruppsarbetet är godkänt. Känns riktigt skönt faktiskt.
Idag är det minusgrader och snö, jag är ledig från jobbet och ska ta med Rickard ut på äventyr i stan. En del i spelet som jag bloggade om för ett tag sedan. Det ser jag fram emot. Önskar dig en härlig dag!

Tisdagsspinning

Publicerad den av Hannas krypin
Tar en paus i mitt pluggande för att uppdatera dig om kvällens träningspass. Jag var på tisdagsspinning ikväll med Rickard och Sofia som var instruktören. Det var ett grymt pass som verkligen utmanade. Jag var så säker på att Sofia sa att intervallerna skulle vara 40 sekunder, men intervallerna tog ju aldrig slut. Så visade det sig att det var 70 hon sa. Lite skillnad, haha. Passet avslutades med tabataintervaller, min favorit.
 

Semmeldagen till ära, när åt du en senast?

Publicerad den av Hannas krypin
Det här är en del i Madeleines bloggutmaning. Kika in hos henne för at se alla ämnen men även vilka som deltar. Kanske hittar du någon ny favoritblogg.
Är det inte lite så med semlan, antingen älskar man den eller så tycker man inte om den? Jag är inte så särskilt förtjust i mandelmassa så jag vill hellre äta med vaniljcreme i. Jag åt en semla i början på februari när jag var sjuk, efter det har det inte blivit någon mer. Jag kommer inte äta någon idag heller då det inte riktigt ingår i den ketogena kosten.
Det finns många nymodigheter på semlan. Tårta, wrap kanelbullesemla och så vidare. Den enda nymodigheten jag testat var chiasemlan för några år sedan. Det var chiafrön som fått svälla i mandelmjölk och sedan gjorde man egen mandelmassa genom att mixa mandel och såklart vispad grädde. Smakade helt okej, har dock inte gjort någon efter det.

Ett gulligt samtal och lite annat smått och gott

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Kan man sjukanmäla sig för att man sovit dåligt? Jag kunde inte somna igår men när jag väl somnade så har jag sovit bra. Tittade ut genom fönstret och så såg att det har snöat och fortfarand gör. Får åka lite tidigare till jobbet. 
Det var en riktig jobbig dag igår. Jag jobbade med vikarier som inte har medicindelegering och då blir det extra mycket att göra. Min gruppchef var snäll och lät mig gå hem tidigare. Det behövdes verkligen. Jag orkade inte gå på bodypump-passet och jag funderade helt seriöst på att ställa in mitt corefusion-pass men valde att inte göra det. Som vanligt blev det ett bra pass. Höll dock tempot uppe lite väl mycket så fick improvisera en del ändå, hehe. Kom hem med energi så jag är glad att jag åkte.
Ida började prata med mig om jobb. Hon frågade bland annat om jag trivs på mitt jobb. Jag svarade då att jag trivs väldigt bra men att jag även drömmer om att få jobba med träning och hälsa och hjälpa andra människor att må bra. Idas svar:
”- men mamma det gör du ju redan. Du hjälper till att ge mecininer och så där”. Mitt kloka lilla flickebarn, blev så imponerad av hennes svar.

Jag var den på högstadiet som….

Publicerad den av Hannas krypin
Det här är dag fyra i Madeleines bloggutmaning. Häng med du också!
Jag var den i högstadiet som inte direkt var mobbad men jag var inte en i gänget heller. Det fortsatte när jag började på gymnasiet. Det har lett till en känsla av att vara utanför under många år. En känsla som tack och lov börjar försvinna. Men det tog ett bra tag!
Men åter till högstadiet. Jag var duktig i skolan och satsade på så bra betyg som helst. Minns ett par grabbar som hade högsta betyg i princip allt. Funderar ibland på hur det gick för dom.
Jag minns en tävlan och att man hela tiden jämförde resultat på prov. Stressande värre…. Jag läste franska som c-språk. Det var jag och två killar och så franskaläraren. Vilken förmån vi hade som kunde fråga läraren hela tiden om det var något vi undrade över.
Jag hade två kompisar som jag umgicks med, jag kommer ihåg översovningar. En gång så skulle vi titta på Seven med Brad Pitt i huvudrollen. En film som handlar om de sju dödssynderna och som kanske egentligen inte var något för mig och min vän. Men kul hade vi.
Den ena tjejen ”var okej men eftersom hon umgås med töntarna….” Töntarna var jag och min andra kompis och kommentaren kom från en av skolans coolaste tjejer.
Inser när jag läser mitt eget inlägg att jag kanske var lite mobbad ändå men någonstans vill jag inte se det så. Lever kanske lite i förnekelse. Undrar om det är därför som min barndom/tonår är en lite blurrig massa. Har svårt att komma ihåg händelser.