Författare: Hannas krypin

Min blogg startades i mars 2007 som en vardagsblogg med mycket fokus på mode. För några år sedan började jag fokusera på träning och hälsa ur olika perspektiv. Min stora passion är pilates och min dröm är att ha en egen pilatesstudio. Jag har också drömt om att plugga till sjuksköterska men har utbildat mig till specialistundersköterska inom palliativ vård/avancerad omvårdnad och specialistundersköterska i akutsjukvård och intensivvård. Häng med mig här på bloggen genom högt och lågt! Just nu är det mycket fokus på ren omvärldsspaning. Vad händer i vår värld egentligen och vad vill våra politiker? Du kan även följa mig på instagram: @hannafialotta och på Facebook: Hannas Pilates VÄLKOMMEN TILL MIG!

Ska jag bli nouw-bloggare istället?

Publicerad den av Hannas krypin
Just nu är det inte så där superkul att blogga. Det går knappt att logga in, kommenterar jag måste jag kolla att det verkligen står rätt namn. På blogg.se:s startsida står det att Lill-Ohlsson är inloggad. Min bloggdesign har blivit knäpp så man ser bara första inlägget. Just det fungerar dock bättre på mobilen. Bilduppladdningen strular också, så det här får bli ett bildlöst inlägg tills vidare. Suck! Det har varit så här hela helgen. Vad har hänt egentligen? Jag ska snart åka och jobba och till jag kommer hem hoppas jag att blogg.se fixat buggarna. Tycker det strular för ofta nu.
Men annars är det bra, bortsett från att jag känner mig lite trött. Jag har precis ätit en skål med chiapudding med färska hallon till. Det var väldans gott!
Jag är så sugen på att gå på bodypump ikväll. Hade inte tid förra veckan så känner att det är dags. Enda problemet är att jag har mitt core fusion-pass efter. Men det blir ju en härlig utmaning… hrm…. Hoppas att du får en riktigt härlig dag!

Årets första match och sammanfattning av andra veckan med keto

Publicerad den av Hannas krypin
Idag var det dags för årets första match som domare i Danske Banks herrcup. Jag hade assisterande domare med från Norrköping. Den ena killen har jag dömt med förut och den andra killen var en ny bekantskap. De är riktigt duktiga båda två och vi hade bra samarbete. Jag blir så glad när jag känner att teamkänslan finns från första kontakten inför match. Jag känner mig trygg då och det gör mycket vad gäller prestationen. Vi fick beröm av båda lagen efter matchen så det var kul. Kändes riktigt gött att vara igång igen. Lite segt i benen var det allt i första halvlek men jag kom igång. Sen löptestet och min sjukdomsperiod har det egentligen blivit lite för lite löpning så jag måste komma igång ordentligt nu med mina löprutiner. Mindre spinning kanske, haha. Skämt åsido, givetvis så påverkar min kostomställning en aning och nu har jag tid att träna som vanligt och vänja kroppen ännu mer. Det två veckor till jag har nästa uppdrag så jag har tid på mig att ställa om kroppen ytterligare.
Jag har ökat mitt intag av broccoli, blomkål och så vidare radikalt. Det får jag äta hur mycket jag vill av. Ska alldeles strax åka och storhandla och då ska jag fylla på med andra gröna grönsaker ockå.
Så vad passar inte bättre än att fortsätta inlägget med att berätta om hur andra veckan varit. Jag har tagit tag i mina sömnrutiner och sovit bättre. Försökt hålla rutinen att gå och lägga mig vid halv elva och kliva upp direkt när klockan ringer. Det har gjort mig piggare så det ska jag hålla i under veckan.
Jag lovade ju dig som läsare och mig själv att den här veckan skulle bli lite lugnare träning. Jag lyckades inte alls. Men jag har tränat olika typer av träning:
Måndag: Core fusion
Tisdag: Spinning
Onsdag: Match som assisterande domare
Torsdag: Pilates
Fredag: Fem kilometer löpning
Lördag: Vila
Söndag: Match som huvuddomare.
Tidigare i veckan har jag inte känt något sug alls över huvudet taget men i helgen… Det har varit rätt jobbigt. Jag har varit sugen på precis allt, men inte hungrig, bara extremt sugen. Jag tog lite extra fett i maten för att stilla det värsta suget. Något som kanske låter vidrigt äckligt men som faktiskt höll mig mätt väldigt länge var att smälta smör och kokosolja i vatten och sedan dricka det. Jag tycker ju att det är gott med smör så. Det blir mycket trial and error men det är så jag lär mig. Jag vill så gärna att det ska fungera då jag mår så mycket bättre.
 
 

Sådan var jag som liten

Publicerad den av Hannas krypin
Jag, min bror och mamma och pappa. Min älskade mamma har inte förändrats mycket från de här bilderna. Ser fortfarande ut som rena ungdomen. Minus det grå håret då!
Hur var jag som liten då? För att kunna skriva det här inlägget fick jag fråga min mamma och bad henne beskriva mig som barn.
Jag var väldigt glad och sprallig men inte bråkig. Jag läste jämt (precis som min mamma) och pratade mycket. Jag var väldigt duktig i skolan även om jag inte hade det superlätt. Jag var aldrig sysslolös utan satt alltid med en bok i handen. Många i min ålder älskade Tvillingar men min stora favorit var deckardrottningen Kitty Drew. Älskade att gå på antikvariat med pappa när vi var och hälsade på hans mamma i Lund. Målet var alltid att hitta de gamla Kittyböckerna. Lyckan var stor när jag hittade boken med hennes absolut första fall. När jag var barn var jag mer teoretisk än pysslig och så var jag väldigt snäll.
Sorry suddig bild men ville ändå visa hatten som min mamma gjorde till mig. Kommer ihåg när jag slutade nian hur vi skulle göra ett spexigt avslutningsfoto. Att ha hatten var såklart givet!
När jag läste mammas beskrivning så tycker jag att jag fortfarande är mig väldigt lik. Typiskt mig är fortfarande att vara sprallig, glad och så är jag väldigt snäll. Älskar fortfarande att läsa men gör det bara i perioder då jag inte har tid. Särskilt inte nu när jag pluggar.
Det här inlägget är en del av Madeleines bloggutmaning i mars. Häng på du också!

Vem är jag med andras ord?

Publicerad den av Hannas krypin
Så här dag två i bloggutmaningen ska man svara på vem man är med andras ord. Det finns två saker som satt sig fast i mitt huvud. Det första är något som en gammal vän sa till mig när jag var tonåring.
”Hanna, antingen älskar man dig eller så hatar man dig”. Enligt hen fanns det inget mellanting. Jag var precis som då rak men betydligt mindre finkänslig och kunde trampa på många tår. Kanske var därför som den här personen sa så där.
Det andra är något som en bekant sa till mig i ett samtal ”Hanna, du har en personlighet som är lätt att tycka om”. Jag trodde väl inte riktigt på den här personen då men allt eftersom åren går börjar jag alltmer tro på det. 
Jag är en person med många järn i elden och många undrar hur jag hinner med allt jag gör. Svaret är jag vet inte. Jag bara gör. Något som gör det möjligt är att mina barn är så stora och inte alls har så stor lust att umgås med mamma varje dag. Det frigör mycket tid. Sen jobbar jag ju inte heltid utan bara 75%.
Jag får alltid höra att jag är glad och sprider glädje omkring mig. En kompis sa just det till mig i höstas. ”Jag blir glad av att träffa dig”. Det är en förmåga som jag verkligen tar väl hand om.
Rickard beskriver mig som en snäll och glad tjej som inte har svårt att ta tag i saker och som är lätt att tycka om. Men jag kan även vara väldigt lättretad och kan bli sur över småsaker.
Häng med på utmaningen du med!
 

Pilates på lunchen och uppgifter

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Hoppas att du mår bra. Jag är trött idag, sov inte alls bra i natt. Men solen skiner och då känner jag mig genast piggare. Igår på min lunchrast så gick jag ut till min favoritplats vid ån och filmade några pilatesklipp till instagram (@hannafialotta heter jag där om du vill följa mig). När jag kom dit så var jag i min egen lilla värld och hörde först inte hunden som kom springandes emot mig. Usch vad arg och upprörd jag blev. Har man inte pli på sin hund ska den inte springa lös. Den här hunden var som tur var snäll men jag blev rädd ändå. Men trots starten fick jag en härlig stund vid ån.
I veckan fick jag återkoppling på min uppgift om tvångsvård. Blev väldigt glad över omdömet då jag blev godkänd med god marginal. Är fortfarande osäker på min nästa uppgift om den är tillräckligt bra men vi får se.
Idag har jag precis sammanfattat min fråga på basgruppsarbetet och bara jag har skrivit klart det här inlägget ska jag fortsätta med nästa uppgift som kommer handla om olika personlighetssyndrom. I eftermiddag ska jag jobba och känner mig inte alls pepp på det. När jag får lönen kommer det såklart vara värt det men idag känns det blaha. Men ingen idé att hänga läpp över det. Dags att ta tag i studierna istället.
 
 
 

Fem en fredag vecka 9: Självinsikt

Publicerad den av Hannas krypin
Fredag igen, galet vad fort det går och dessutom första mars. Det är strålande sol ute, jag har jobbat mina timmar och sitter nu här vid datorn. Såg att Elisa återigen lagt ut fem frågor. Temat för veckan är självinsikt. Det här tyckte jag var roliga frågor att svara på. 
  1. Vilken egenskap hos dig tror du folk irriterar sig på?
  2. Vad skulle du säga att du gillar mest med dig själv?
  3. Vad är något hos dig själv som du skulle behöva förbättra?
  4. Vilken är en egenskap du fått höra om dig som du själv tyckt annorlunda gällande?
  5. Känner du att du vet vem du är?
1. Jag tror att folk irriterar sig på min förmåga att alltid vara rakt på sak. Vill man inte ha ett ärligt svar till exempel så ska man inte fråga mig. Jag är inte rädd för att vara obekväm och säga vad jag tycker. En del kan hantera det medan andra tycker att det är jobbigt. Däremot så är jag inte elak. Trots att jag är rakt på sak så väljer jag ändå vilka lägen som jag måste och när jag kan backa undan lite.
2. Att jag är rolig och smart. Men om jag får vara ytlig så tycker jag väldigt mycket om mitt ansikte och framförallt mina ögon.

3. Mitt mobilanvändande. Jag skulle verkligen behöva använda mina sociala medier mindre. Samtidigt är sociala medier min chans att nå ut med min pilates. Så det är en väldigt svår balansgång. Det handlar väl kanske mer om vilka tillfällen jag väljer att använda min telefon.

4. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den här frågan. Mitt spontana svar är nog ingen. Mest för att jag har perioder när jag tänker riktigt elakt om mig själv så då finns det liksom inget någon annan kan säga som är värre.
5. Ja! Sen kan jag ju fortfarande vara taskig mot mig i mina tankar. Kan precis som alla andra tänka att jag inte duger. Men däremot så känner jag att jag inte vill vara någon annan än den jag är och jag tänker heller inte ändra på mig för någon annans skull.

Vem är jag?

Publicerad den av Hannas krypin
Madeleine har skapat en utmaning för sin blogg så här i mars. Ett ämne för varje dag är tanken. Vill du också hänga på? HÄR (<<LÄNK) finns alla månadens ämnen.
Första mars idag och första ämnet är: Vem är jag med mina egna ord?
Jag är en 35-årig kvinna, fru och mamma. Tre barn är jag lyckligt lottad att få vara mamma till och jag är gift med Rickard. I april är det fjorton år sedan som vi gifte oss. Tiden går fort när man har roligt.
Jag jobbar som specialistundersköterska inom palliativ vård och håller på att utöka den kompetensen med att läsa till specialistundersköterska inom psykisk ohälsa också. Verkligen spännande område och det är en kompetens som behövs.
Jag är pilatesinstruktör, fotbollsdomare och löpare. Brinner för träning och hälsa och älskar att inspirera till träningsglädje. Ingen blir lyckligare än jag än när jag får svara på frågor om träning och hälsa. Har svårt att sluta prata när jag väl börjar.
Som person är jag väldigt glad, har lätt för att skratta och att få andra att skratta också. Jag kan vara osäker ibland och tänka mindre snälla tankar om mig själv. Men jag har kommit till insikt om att jag är den jag är och kommer inte ändra på mig för någon annans skull. Så länge jag inte gör någon ledsen så får folk ta mig för den jag är, med alla mina eventuellla dåliga sidor.
En positiv egenskap jag har: jag är bra på att lyssna och är väldigt lojal.
En negativ egenskap jag har: jag är en dålig förlorare.
Jag drömmer om en egen pilatesstudio men tills den drömmen är möjlig att nå är jag glad över mina två klasser som jag har i veckan. Bästa sättet att bli bättre som instruktör är ha pass och jag är så glad över att få ha den möjligheten.
 
 

Tankar och pepp efter kvällens pilatespass

Publicerad den av Hannas krypin
Jag vågade knappt logga in här idag efter mitt senaste inlägg. Kommer fler troll ha hittat hit eller kommer jag mötas av konstruktiva kommentar var mina funderingar. Så jag blev väldigt glad.över att se era kommentarer. Några håller inte med medan andra delar min ståndpunkt. Och det är helt okej så länge man kan mötas och inte gå till personangrepp. Här i min blogg vill jag att det ska vara högt i tak och de gånger jag väljer att lyfta ett tyngre ämne ska man respektera varandras åsikter. Oavsett om man tycker personen har fel eller inte.
Men till något roligare och ikväll var det dags för pilates i Mjölby igen. Jag var sur och irriterad över att det kört ihop sig i helgen så jag måste jobba på lördag. Hade dels sett fram emot en ledig helg och att få åka till Kisa med Rickard och brorsan för att döma fotboll. Det var inte det jag räknade med. Så jag var inte på topp direkt när jag var framme. Men det räckte att komma in i korridoren upp mot salen för att jag skulle få lättare steg och bli gladare. Vad kul det ska bli att få träffa mina kursdeltagare igen, tänkte jag.
Kan man bli annat än pepp av den här mysiga korridoren/hall? Tände upp i salen, tände levande ljus och så tänkte jag filma några klipp men jag hann inte innan en av deltagarna kom. Så vi pratade en stund om lite allt möjligt och så trillade deltagarna in en efter en. Körde igång passet och vips var klockan kvart i sju och dags att avsluta. Jag fick en kommentar som gjorde mig så glad och det var att en av deltagarna verkligen kände skillnad i kroppen redan efter tre gånger. Det tyckte jag var fantastiskt att få höra. Det är ju något som jag också kan vittna om. Hur annorlunda kroppen känns bara efter några gånger.
Så om jag var sur och irriterad när jag kom dit så känner jag mig alldeles glad och pepp nu istället. Härlig torsdag!
 

Appropå mitt senaste inlägg

Publicerad den av Hannas krypin
Jag hade på känn att min kvällsfundering skulle trampa på ömma tår. Att sticka ut näsan är alltid känsligt. Jag har fått två kommentarer som jag vill bemöta i egna inlägg. Jag börjar med den första kommentaren som Marita skrev:
”Jaha, men, då tycker jag att du, OM du skulle drabbas av cancer, bara drar ner på allt socker i ditt intag av livsmedel. Eller du kanske tänker att du inte intar något socker = då får du inte cancer. Så får vi se om det är det som kommer göra så att du överlever eller dör… För JAG hade legat begravd idag utan cancerforskningen. Den har gjort så att jag överlevde och för ca 10 år sedan dog de som fick den cancern jag hade. När jag fick den hade forskningen gjort att överlevnadsprocenten höjts till 50 %. Och jag lever fortfarande. Varför blir jag provocerad? Jo…jag var ingen sockerråtta när jag blev sjuk. Jag var hälsosam och tränade.”
Du har missförstått mitt inlägg helt. Jag är inte emot forskning men jag kan någonstans känna att de borde kommit längre med tanke på hur mycket pengar som faktiskt kommer in. Och varför struntar vården generellt i kostens betydelse och bara skriver ut mediciner vilket i många fall bara är symtomlindrande och inte botar orsaken? Jag tror inte att man kan bota allt bara med att äta rätt mat eller att man kan klara sig undan om man tränar och äter bra. Att vara hälsosam och träna är ingen garanti, vare sig det handlar om cancer eller något annat. Men jag tror på att förebygga och att strypa så många riskfaktorer som möjligt.
Jag tycker att vården borde fokusera även på att kunna ge kostråd då det i studie efter studie visat att kosten spelar roll. Alldeles för många människor har blivit hjälpta med olika problem bara genom sitt sätt att äta. Nu pratar jag inte specifikt om cancer utan till exempel antinflammatoriska sjukdomar.
Jag brukar inte skriva saker öppet men eftersom du angav en mail som inte stämmer måste jag skriva här istället. Försökte maila dig ett svar på din nästa kommentar men mailet studsade tillbaka. Jag kommer inte att bemöta din andra kommentar mer än svaret du redan fått i inlägget. Jag diskuterar gärna och har inget emot att man har olika åsikter och livserfarenheter men när diskussionen övergår i ilska och nästan påhopp, då vill inte jag vara med mer.

Tisdag med plugg och lite allt möjligt

Publicerad den av Hannas krypin
Hej! Idag har det varit en blandad kompott av lite allt möjligt. Plugg, spinning, städning, frustration och lättnad. Häng med!
Dagens no-no men gjorde ändå: Jag drack en Nocco, försökte ta det lugnt och dricka den långsamt. Det slutade ändå med att jag nästan blev hög och städade vårt sovrum och badrummet på tjugo minuter. Det bara kröp i hela kroppen. Snabbt skulle det gå och hade så mycket energi som jag inte visste var jag skulle göra av. Vet inte om den ketogena kosten leder till lägre tolerans för koffein. Läste på om sucralos som Nocco innehåller och det är inte bra alltså. Men mer om det i ett annat inlägg. Kanske!
Dagens svar på kommentar: Jag fick frågan om hur jag gör på mina pass. Om jag deltar själv eller om jag bara pratar. Det är faktiskt lite olika. Ju mer vana mina deltagare blir vid mina pass, desto mindre kommer jag träna själv under passen.  Min tanke är alltid att jag ska kunna gå runt och hjälpa deltagarna att jobba rätt. Men ser jag att de behöver titta på mig för att förstå instruktionerna så brukar jag stanna kvar på mattan, visa och så ger jag cues muntligt istället. De tjejer som jag tränade med i slutet av hösten kunde jag de sista passen gå runt mer och ge taktila cues istället för bara verbala. 
Väder: Strålande sol och redan imorse var det nästan tio grader när barnen skulle till skolan. Hade lite ångest över att jag skulle sitta framför datorn hela dagen med vår uppgift.
Känsla: Ångest, frustration och irritation över att det inte hände något med uppgiften som vi skulle göra. Men sen började det rassla in kommentarer, jag kunde reflektera på de andras uppgifter och det kändes genast mycket bättre. Tycker att vi var grymma!
Dagens träningspass: Tisdagsspinning med Sofia och Rickard. Det bjöds på ett riktigt bra pass där jag var helt slut efter passet. Konstaterade att jag fegkört tidigare. Så nästa pass kommer jag ge ännu mer! Härlig känsla.
Kvällens fundering: Att cancerceller inte kan överleva utan socker konstaterades redan 1924 (Nobelpristagare Otto Warburn). Hur kan det då komma sig att det pungas in miljoner i cancerforskningen utan att de kommer ett steg närmare att kunna utrota cancer? Jag kan inte låta bli att tänka konspirationstankar. Utan sjuka människor kan inte läkemedelsföretagen tjäna några pengar och då går de omkull. Ja, nu är jag cynisk. Vågar jag skriva det här eller kommer du fly? Givetvis har många människor blivit hjälpta av mediciner också och för många är mediciner livsviktiga så jag menar inte att totaldissa läkemedel. Tycker bara att det är så intressant att fundera över varför inte kosten prövas mer i olika behandlingar när det finns så mycket forskning inom området och så många människor faktiskt blir hjälpta av att ändra sitt sätt att äta.