Jag har inte kört några fyrahundringar på ett tag och igår funderade jag på vad jag skulle träna på rasten. Jag velade mellan fyrahundringar och något distanspass. Efter lite velande bestämde jag mig iallafall för att jag skulle köra intervallerna. Det blev en halvdan uppvärmning och efter det var det dags att köra. 6 stycken skulle det bli och målsättningen var ca 1,45 min. Med kraftig motvind och ingen som peppar mig mer än jag själv gick det inte som jag tänkt mig fartmässigt. Dock så var det ändå snabbare än senast jag körde så det får vara godkänt ändå. Halvkassa intervaller är bättre än inga alls. Idag kommer jag vila från träning då jag har match måndag och onsdag.
Kategori: Träning
Mental träning
Igår möttes jag och brorsan upp i Hackefors för att köra stentuffa backintervaller i spåret som är 6,4 kilometer. Vi började att värma upp i sakta mak och när första uppförsbacken närmade sig vid 1 kilometer var det bara att köra. Efter andra intervallen var jag rejält flåsig och tänkte hur ska det här gå. Men som sagt, det är bara att köra, även om det tar emot. En nöjd känsla spred sig i kroppen i alla fall när vi var gjort sista intervallen och i full fart spurtade mot ”mål”.
Lite stretching efteråt var givet för att förhoppningsvis slippa den värsta träningsvärken. Idag känns det bra men jag ska inte ropa hej än då det brukar vara värst efter 48 timmar.
När jag var barn avskydde jag idrott och lyckades alltid hitta en massa ursäkter till att inte vara med. Hur jag då sisådär 15 år senare springer flera gånger i veckan och dessutom dömer fotboll. Jag som verkligen inte gillade fotboll och såg inte meningen med att jaga en boll och försöka göra mål. Saker och ting förändras verkligen. Jag kommer ihåg de första löppassen jag gjorde för att försöka klara löptestet. På den tiden skulle man springa 2,2 km på max 12 minuter och det var riktigt tufft för mig att klara då med den obefintliga idrottsbakgrund jag hade. Jag försöker komma ihåg hur vi tränade och hur vi gjort för att det ska gå så bra som det gör nu. Svaret är mental träning. Att tvinga sig att inte ge upp fastän det bara bultar i benen, det gör ont överallt och man vill bara lägga sig och inte ta ett löpsteg till. Det jag brukar tänka när det är jobbigt, det är dels att sätta upp delmål, tex bara till den stolpen, bara 100 meter till osv och dels att lura mig själv. ”Det är inte jobbigt, kom igen nu” brukar jag också tänka. Vet jag att det kommer en nerförsbacke tänker jag ”bara lite till, snart får du vila”. Det handlar om att lura hjärnan helt enkelt.
Milen
Ni som löptränar vet att vissa dagar känns benen som cement och andra dagar flyger man fram. De dagar man flyger fram är sällsynta men ikväll fick jag uppleva det. Banan hade en ordentlig uppförsbacke efter första kilometern och annars var den flack. Vi sprang den två varv. Första kilometern känns alltid värst men sen kommer jag in i det. Jag behöver lite tid att komma igång. Senast jag sprang milen var för tre år sedan så jag var inställd på en tid över timmen och framförallt att jag inte skulle orka springa hela vägen utan gå en del. Så blev det inte alls. Jag flög fram i spåret och när jag märkte på varvning att första fem gick på under 30 minuter var jag så glad och full av förhoppning att jag skulle ta det under timmen. Men jag ropade inte hej än utan körde på och kom i det här stadiet när det liksom bara går av sig självt och det är inte ens jobbigt. Resultatet: under 59 minuter.
Efter kvällens pass kan jag dra slutsatsen att jag har så mycket mer att ge på träning på de kortare passen och att jag underskattar mig själv. En härlig boost för självförtroendet!
Mjölbyfemman
Idag har jag och Rickard sprungit lopp. Mjölbyfemman vilket är precis som det låter: fem kilometer i Mjölby. 🙂 Jag körde en ganska så oseriös uppvärmning och efter det var det dags. Banan är tuff: första 2 kilometrarna är det uppför varvat med nedförsbackar men stigningen är konstant. Efter 2 km går det istället mest nerför med uppförsbackar här och där. Idag kände jag verkligen av min starka sida att kunna rulla nerför, att slappna av i hela kroppen och bara låta benen rulla. Det slösar mer kraft egentligen att bromsa när man springer nerför och då orkar man mindre. Iallafall, det var många av löparna som sprang om mig i uppförsbackarna då jag inte alls är så särskilt stark uppför men när kom en nerförsbacke var det jag som sprang om istället. De flesta av löparna kom inte heller i fatt mig så det kändes gött. Tiden blev 29 blankt vilket är personbästa utomhus. Nu ska jag köra stenhårt för att komma ner under 29, jag känner att det finns mer kapacitet och att jag sparar lite på mig.
Dagens träning
Idag gick det fort att cykla de elva kilometrarna hem. Jag hade motvind men cyklade ändå på 32 minuter, hela fem minuter snabbare än förra gången. När jag ser cyklingen som ett träningspass så går det undan, då pressar jag mig på ett annat sätt än om det bara är transport till och från jobbet och framförallt när jag vet att jag inte behöver cykla en gång till på samma dag. Så nu tar jag en välförtjänt vila imorgon och så dömer jag match på fredag som assisterande.
Dagens träning
Då jag har fått ont i en fot så måste jag göra lite alternativ träning mellan matcherna. Så idag blev det en lång cykeltur, närmare bestämt till och från jobbet då jag har jobbat kväll. Tur och retur är det 2 mil så jag har fått ett redigt pass. Men jag känner återigen att jag måste komma igång med styrketräning. Utan muskler hjälper det inte att flåset är bra. Utfall, situps, armhävningar och en del rygglyft, samt en hel del explosivitetsövningar i hallen, ungefär så ser planerna ut.
Fyrahundringar
Ikväll har jag och Rickard sprungit 400-meters intervaller igen med Emilia. Rickard tyckte vi skulle köa 1,40-tempo och det gick som en dans för Rickard och Emilia. För mig gick det lite tyngre. Mina tider blev:
1. 1,48
2. 1,46
3. 1,48
4. 1,48
5. 1.53
6. 1,54
Mycket bättre tider än förra gången så det går verkligen framåt. Det känns som att det inte är långt kvar innan jag kör intervallerna på 1,45. Några kilon lättare med så flyger jag fram i spåret. Vad tyckte jag om nya skorna då? De var precis som jag tänkt mig, så sköna och så lätta så det var ett riktigt bra köp.
Som på moln
Först så fixade vi fotbollsskor till Alexander men så tittade vi även på löparskor till mig. Provade ett par svarta Nike som hade varit perfekta döma i (rent utseendemässigt) men så hittade Rickard ett par Asics till mig. När jag satte dem på fötterna var det kärlek vid första ögonkastet. Så mjuka och så sköna och det kändes som att gå på bomull. Vi fick hjälp av en säljare och då provsprang jag skorna och gissa om de var perfekta för mig. Jag längtar till imorgon när jag ska ta en löprunda i skorna. Testade även de svarta på löpbandet men de var inte alls bra, de hade varit perfekta vardagsskor.
Gårdagens träning
Igår var det riktigt jobbigt att springa intervallerna. Först en juniormatch dagen innan och sedan en förmiddag på badet. Jag fick kämpa mig hela vägen runt
Men 6*400 blev det och tiderna såg ut så här:
1. 1,58
2. 1,55
3. 1,56
4. 1,56
5. 1,56
6. 1,56
Jag har räknat ut hastigheten jag springer i och det blir 4,50min/km. Med tanke på att jag vill springa 5 km på 25 minuter så är det ett bra tempo till att börja med men jag måste springa snabbare: 1,47 måste jag springa varje intervall på.
Dagens träning
Ikväll har jag, Rickard och Marcus kört intervaller på bana. 400 meter stod på schemat och tanken var att tiderna skulle landa nånstans mellan 1,45 och 2 minuter. Jag körde sex stycken och resultatet blev så här:
1. 1,46
2. 1,52
3. 1,56
4. 1,56
5. 1,55
6, 1,53
De två första var betydligt jobbigare än intervall tre och 4 men på intervall fem och sex ville jag bara lägga mig ner och inte fortsätta. Det var dock inget alternativ. Det var ett bra pass som verkligen byggde pannben (att kunna pressa sig själv även när det tar emot) och jag kommer köra det igen.