Men den allvarligaste av alla kränkningar mot yttrandefriheten är inte den som drivs av feghet, ty den genomskådas lätt, utan den som växer ur aggressiv, självgod dumhet. Den gror i de troendes absoluta säkerhet om att ha funnit den slutgiltiga och absoluta sanningen. Den intalar de frälsta att alla andra uppfattningar än de egna inte bara är fel, utan också onda, och därför inte värda att lyssnas på utan tvärtom ger anledning att hata och till och med bestraffa de avskyvärda individer som framför dem.
Jag läste ett mycket tänkvärt inlägg hos Det goda samhället. Som du säkert redan förstått så brinner jag för yttrandefrihet och rätten att få tänka och tycka annorlunda än vad normen och det rådande narrativet föreskriver. Jag menar att ett öppet samhälle förutsätter att vi kan diskutera även det som känns jobbigt och svårt – utan rädsla för repressalier.
Min upplevelse är att yttrandefriheten allt oftare ifrågasätts och begränsas i praktiken, även om vi formellt sett fortfarande har den. Det är tydligt att vissa åsikter betraktas som mer acceptabla än andra, och att de som vågar avvika från det gängse narrativet ofta får betala ett högt pris. Man riskerar att bli smutskastad, förlöjligad eller till och med socialt utfryst. Den som framför en åsikt som avviker från den dominerande diskursen får ofta inte ett sakligt motargument, utan i stället en stämpel: extremist, konspirationsteoretiker eller något annat avskräckande epitet.
Idag känns det som att yttrandefrihet alltmer handlar om rätten att uttrycka ”rätt” åsikter, det vill säga de som speglas av media och andra tongivande aktörer. Den som håller sig inom den ramen möts av applåder och bekräftelse, medan den som vågar ifrågasätta blir tillrättavisad, tystad eller i värsta fall demoniserad. Det här är ett problem då det skapar ett samhälle där självcensur blir norm. Människor undviker att yttra sig fritt, inte för att de saknar åsikter, utan för att de fruktar konsekvenserna. Det är en farlig utveckling eftersom verklig demokrati och intellektuell utveckling förutsätter att idéer kan brytas mot varandra i öppna och ärliga samtal. Utan detta riskerar vi att fastna i en trång åsiktskorridor där vissa frågor aldrig får diskuteras och där sanningar fastställs utifrån vad som är politiskt gångbart snarare än vad som faktiskt är sant.
Yttrandefrihet handlar inte bara om att få säga det som är bekvämt och populärt – det verkliga testet är om vi tillåter människor att säga det som utmanar oss, provocerar och till och med gör oss upprörda. Om vi inte klarar av det, då är det inte en sann yttrandefrihet vi har, utan bara en illusion av den.
Så bra skrivet! Och viktigt!Just nu är det extra viktigt (igen) att tycka ”rätt” och msm har som vanligt bara en vinkel och en sanning.
Ja det har jag också reflekterat över. Lite därför jag skrev mitt inlägg.
Det var just det jag menade, att jag inte har behov av att uttrycka mina åsikter i offentliga forum som bara handlar om att folk spottar på varandra så fort man anser något utanför dom smala åsiktkorridorernas väggar 🙂 Att stå för en åsikt är nåt helt annat tycker jag, och det gör jag definitivt när behovet finns 🙂 Alla använder vi våra egna verktyg, men tex tycker jag inte att SoMe eller som sagt, andra forum, passar mig personligen. Däremot respekterar jag till fullo om någon anna tycker att det är rätt väg för dem!
Då förstår jag hur du menar. 😀🤗
Ett viktigt ämne. Jag håller med, och jag tycker att yttrandefrihet ska värnas. Man ska inte behöva straffas för att man uttrycker en åsikt. Tyvärr har du också rätt när det kommer till att uttrycka ”rätt” åsikter.
Att tycka ”fel”, enligt en allmän och styrd norm, kan göra att man hellre är tyst än utsätter sig för följderna av att ha en avvikande åsikt.
Tyvärr kommer det alltid att finnas människor som vägrar acceptera andras åsikter, vilket gör det hela väldigt komplext … eftersom både åsikter och motåsikter har samma värde i yttrandefrihetens namn. Det går liksom inte att ha en yttrandefrihet utan strid på någon nivå. För att behålla yttrandefriheten måsta vi också acceptera motstridigheterna.
Trots att jag tycker att yttrandefriheten är viktig – för hur kan det vara något annat – blir jag samtidigt ofta förvirrad i min åsikt. Det är när yttrandefriheten används som försvar mot att skada och skapa ondska. Det blir jobbigt när oskyldiga far illa i ekot efter yttrandefrihetens ord, när det resulterar i upprördhet och hat så starkt att det ökar både våld och lidande.
Det är en svår balansgång, för det är ju också så att man inte får kränka, smutskasta och förnedra … vilket lätt kan bli en följd av yttrandefriheten. Ibland kan jag tycka att förbudet mot kränkning borde komma först, för att inte trigga hatet.
Yttrandefriheten är viktig, men det kan ha ett högt pris om det nyttjas ”in absurdum”.
Ett bra och tankeväckande inlägg 🙂
Tack för en bra och tankeväckande kommentar!
Tack själv 🙂
Håller fullständigt med dig om dina tankar kring yttrandefrihet.
Tyvärr är det så att yttrandefriheten inte är självklar längre, både i vårt land, men även i våra grannländer som tex Danmark som införde en blasfemiagstifning i fjol.
Tänker också på Lars Vilks, som jag kände personligen, som gav sitt liv för yttrandefriheten. Hans inställning var att:” den finaste utmärkelse en konstnär kan få är en polisanmälan”. Hans flickvän vet jag varnade honom för att göra rondellhundar av Mohammed. Det hela provocerades fram av en tidning i Mellansverige. Resten vet vi, Lars dömdes till husarrest med två tre boduguards från nationella vaktstyrkan, utsattes för ett par mordförsök och omkom till slut i rn bilolycka.
Om det nu var en olycka, det tror jag vad jag vill om.
Nej det kan säkert vara så att det inte var en olycka. Vet inte om vi någonsin kommer få reda på sanningen. Om det nu inte var en olycka alltså.
Det finns en grupp som inte går att kritisera utan att det får konsekvenser och det är judar.Minsta lilla kritik mot till exempel Israels mördande av palestinier resulterar i att du riskerar att bli kallad rasist och antisemit,förlora ditt arbete och till och med bli mördad. Du vet han Robert Ascberg som gick hem till folk,stod i deras trädgårdar med mera.När Beshir Rabani gjorde samma sak mot Ascberg dröjde det mindre än ett dygn förrän han hittades död i sitt hem.
Jag har en helt annan upplevelse och det är snarare att Israel får enormt mycket kritik gentemot Palestina och kriget mot Hamas.
Jättebra skrivet och jag håller helt med! Efter att ha bott i Spanien många år måste jag dock säga att jag upplever att problemet är större i Sverige än vad det är här i Spanien, iaf när jag läser allmäna forum om olika ”heta diskussionsämnen”. Så fort någon har en avvikande åsikt från den allmäna normen blir dom idiotförklarade, och jag blir nästan mörkrädd när jag ser hur tillåtet det är, endast av den anledningen att dom tycker annorlunda :/ Det är bara att gå till hur det var under pandemin… Sorgligt tycker jag. Personligen väljer jag dock att hålla mig neutral, och jag känner inga behov av att uttrycka mina personliga åsikter i allmäna forum, så det drabbar inte mig, men det är ledsamt att se som sagt.
Kram!
Ja, det är enkelt att hålla sig neutral. Då behöver man inte engagera sig. Nej man måste inte debattera i allmänna forum men det är viktigt att våga. För säger man inte ifrån kan saker och ting ändras snabbt. Till slut kommer vi ha ett klimat där ingen vågar och bara ”rätt” ståndpunkter vågar lyftas.
Bra tankar. Detta tangerar det jag har med i dagens Fredagslista (Veckans utropstecken) från Peppe Öhman. …vi är på väg i en oroväckande riktning.
Ska läsa ditt inlägg.