Efter att barnen gått till skolan gick jag och la mig för att sova några timmar inför mitt nattpass. Jag somnade som en sten och vaknade utvilad. Jag behövde få till ett träningspass och funderade över om jag skulle köra mitt vanliga benpass eller ge mig upp till fotbollsplan för att springa maxfartsintervaller. Det blev det senare, Rickard följde med och sprang sitt pass. Det är trevligt det där att springa på samma ställe även om vi kör olika fokus.
Mindre trevligt är att jag fått ont i min vänstra vad. Det är den vaden som strulat till och från under åren. Särskilt efter att muskelfästet gick av under en match som assisterande hösten 2019. Jag blir direkt rädd eftersom kursen är på lördag och det är dags för årets löptest. Jag vet mycket väl att det kan vara tillfälligt och om jag är snäll mot vaden så behöver det inte bli långvarigt. Men med min skadehistorik blir jag rädd ändå…..
Det var ju inget roligt slut efter ett träningspass tillsammans med Rickard. Men det var roligt så länge det varade som man brukar säga.
Då är det nog bäst att jag återigen engagerar mina tummar och tår som jag tänker hålla hela veckan inklusive lördag, så löptestet tas. Det ska nog ordna sig ska du se. Bara du är snäll mot din vad!!!
Tack för dina tummar, BP. Det uppskattas verkligen.