Racereport Västervik city run 2025

Det satt långt inne men vi bestämde oss i sista stund för att åka ner och springa Västerviks stadslopp. Med vi menar jag, Rickard och Marcus. Barnen ville inte följa med. Vi lämnade ett regnigt hemma och kom till ett minst lika regnigt Västervik.  Jag hade shorts och en tunn långärmad tröja på mig. Note to self är att även om det är 17 grader och regn så går det alldeles utmärkt att bara ha ett linne på överkroppen.

Vi efteranmälde oss. Det som är så bra med det här loppet är att om man springer Byrundan får man 100 kronor rabatt på startavgiften. Det är taget! I väntan på barnloppet som är lite tradition att titta på så fotade jag och Marcus makro.

Kolla vilka närbilder min mobilkamera kan ta:

Eftersom min skada inte blev värre av loppet i fredags så tänkte jag att jag kan springa. Vila har ju inte hjälpt så jag tänker att jag kan göra det som jag inte får ondare av. Som att springa lopp. 😝🙈 Jag och Marcus sprang första tre tillsammans, sen tappade jag honom. Jag tog ”ta det lugnt” på lopp till en helt ny nivå. Men jag sprang hela vägen och dessa 6 kiloneter är det längsta jag sprungit under hela året. Förutom under matcherna men det räknas inte. Tror senaste sexan jag sprang var på detta lopp förra året….. Det är inte bra alls.

Ett besök på Smultronstället och hoppa på tåget

Min vy just nu när jag sitter i soffan för att skriva dagens inlägg om våra semesterbravader. Anledningen till att jag tagit en bild på min utsikt är för att det är dagens ord i Åkes bloggtema hoppa på tåget. Utsikten vätter mot husets baksida, häcken får växa högt då cykelvägen går precis bredvid och det annars är fri sikt in hos oss. Det vill vi inte. Det här fönstret är det enda fönstret som jag har levande krukväxter. I köket är det för varmt. Jag har inte lyckats överleva en enda växt i det fönstret. Men här i vardagsrummet går det fint. Mina elefantöron och paletter växer så det knakar. Uppgiften var dock att fota min utsikt från ytterdörren så det ska jag väl också göra:

Jag har slarvat med att hänga tillbaka vattenslangen. Tycker den ligger bra där…. Att jag höll på att snubbla på den när vi kom hem förut låtsats vi inte om…. 😛 Älskar att jag har mina pioner direkt när jag kikar ut! Fast nu börjar de bli lite överblommade.

I förmiddags sprang Rickard några varv i spåret och jag tränade styrka, värmde först upp tio minuter på crosstrainern. Känns bra att jag fått till två styrkepass den här veckan. Jag utmanade mig lite extra med att göra några av övningarna med gummiband. Hur jobbigt som helst men känner att det gör gott för kroppen.

I eftermiddag åkte vi allihopa till Smultronstället i Söderköping. Vi har inte varit där på flera år och när barnen var små så åkte vi minst en gång varje sommar. Då kostade det inte skjortan som det gör nu för tiden. Hur som helst. Vi fick en trevlig stund med glassätande innan en hund förstörde stämningen med att börja skälla inne på serveringen. Kändes sådär kul faktiskt. Som tur var så hade vi hunnit äta upp våra glassar. Perfekt väder för glassätande, inte så mycket folk så vi behövde inte vänta en evighet på att få bord. Under högsäsong är kön evighetslång men så värt det. Utsikten är inte dum från Ramunderberget men idag blev det inget besök uppe på berget.

Blogglust och träning

Jag hade verkligen ingen lust att blogga igår. Jag la ut mitt inlägg med mina bloggregler men sen var det bra. Funderade till och med på att sluta blogga helt, det är nämligen inte så kul just nu. Stort tack för era peppande och snälla kommentarer på gårdagens inlägg. Det värmer verkligen! Jag har så snälla och fina bloggläsare, det är synd att en person ska förstöra för mig.

Så gårdagen då, jag och Rickard tog oss ut och cyklade 17 kilometer. Vi cyklade mycket tillsammans förra året och det är en bra grej att göra tillsammans. Vi är mer jämna på cykel jämfört med i löparspåret. Eftersom det var årets första cykelrunda fick det bli en lite kortare runda på 17 kilometer. Eftersom jag kommer vara billös när jag börjar jobba igen efter semestern behöver jag ha en fungerande cykel så efter rundan igår åkte Rickard och lämnade in cykeln till verkstan. Den behöver lite kärlek, nya däck och växlarna behöver ses över. Jag tycker också att bromsarna behöver service men enligt killen som tog emot cykeln hade jag ”välfungerande bromsar”. Det fattar inte jag hur han kunde tycka det. Men, men.

Än så länge är dagen rätt så oskriven. Jag ska träna ett styrkepass men annars har vi inga planer. Får se om vi hittar på något senare.

”Vi har dåliga nyheter”

Undrar hur lång tid det kommer ta innan min kropp fattar att den inte behöver vakna klockan fem. Det är nämligen tiden som jag vaknade imorse. Fruktansvärt onödigt. Jag lär väl komma in i nya vakna-tider lagom tills det är dags att börja jobba igen.

I morse åkte jag och Rickard iväg med bilen. Det var en konstig upplevelse då verkstadskillen ville att vi skulle ställa bilen precis vid ingången. Sedan sa han inte till att vi kunde åka iväg och att han ringer när bilen är kvar. Istället säger han att vi kan sätta oss på kontoret och vänta. Där gick min gräns. Jag sa att vi kommer tillbaka om en timme när han sa att bilen skulle vara kvar. Vi åkte istället hem till mina föräldrar för att hämta förstärkaren inför sjungandet på Rickards jobb. Det var bara pappa som var hemma, mamma har åkt till Hälsingland för att närvara vid sin systers begravning.

Hur som helst, efter en kort promenad så åkte vi tillbaka till verkstaden och det första som möter oss är ett ”vi har dåliga nyheter”. Vi hann båda tänka ett gäng negativa tankar. Jaha, nu var det inte kamaxelsensorerna utan något värre fel. Men den dåliga nyheten var att de fått fel sensorer så bilen är inte klar utan kan fixas först imorgon. Vi båda drog en lättnadens suck.

En promenad här och nu

Klockan ringde riktigt tidigt idag. Tog bilen till Rickards jobb och ställde den där så han enkelt skulle kunna ta sig hem efter sitt arbetspass. För min del blev det en promenad på dryga tre kilometer

Jag njöt av alla dofter, den friska luften och allt det vackra som fanns att se under promenaden.

Jag gick igenom vårt gamla område där vi bodde när barnen var små. Konstaterade att jag aldrig strosat i Berga minnespark.

Såg en strävan liten snäcka.

Det finns väldigt många ekar längs med vägen.

Här också men här är dom lite mer gömda.

Fem en fredag och Sveriges nationaldag

Det är riktigt regnigt ute så här på nationaldagen. I förmiddags när jag och Rickard tog kollektivtrafiken för att hämta ut en hyrbil var det väldigt varmt och halvklart. Det byttes ut mot ihållande regn. Trist nog. Jag och barnen har varit hemma hos mamma och pappa en sväng. Dit kom också Marcus, han bor bara ett stenkast från våra föräldrar. Mamma hade lagat så god mat och alla åt med god aptit. Till efterrätt bjöds det på glass. Det var en väldigt trevlig lunch! Rickard är ute i regnet och dömer fotboll, ska hämta honom om dryga timmen. Hyrbilen som vi kör nu under helgen är en opel astra, en pigg liten bil med en massa moderna finesser. Men jag saknar att köra Agda!

Veckans fem fredagsfrågor hos Elisa handlar om distraktioner.

  1. Vad är du på väg att avsluta? Mina sista pass innan jag går på semester.
  2. Var ligger ditt fokus just nu? Tyvärr på våra trasiga bilar.
  3. Vad ser du fram emot härnäst? Att få veta vad som är fel på min bil så jag vet vad jag har att förhålla mig till. Felsökning är inbokat på tisdag. Känns som en evighet dit.
  4. Vad hoppar du aldrig över i din morgon- eller kvälls-rutin? Jag kollar alltid in på bloggen en sväng.
  5. När firade du senast något? När J och E var hos oss i förra veckan så kom de med en försenad födelsedagsblomma och present till Rickard. Han fyllde fyrtio i april så det blev ett litet sent firande tillsammans med dom.

Måndagsfunderingar kring träning, stretch och motivation

Jag känner mig så stel i kroppen och så har jag ont lite här och där. Tänker att mina pass på mattan inte gör någon skillnad. Men då är det kanske dags att vända på det hela. Hur hade min kropp känts utan all stretch? Jag tror dock att jag behöver komma igång med styrketräning igen. Innan jag skadade mig i vintras var måndagar ”legday”, kanske ska börja med den rutinen igen. Får se hur kroppen känns i eftermiddag när jag kommer hem från jobbet.

Ja, så gick mina tankar i morse innan jobbet. Nu när jag skriver det här inlägget kan jag konstatera att det inte blev någon nystart vad gäller styrketräning. Jag är inne i en period då det är så svårt att motivera mig. Mest för att jag inte kan springa mer än på matcherna då jag har ett bråkade muskelfäste. Inte i vaden den här gången utan baksida lår. Ibland tänker jag att jag är för gammal för att döma fotboll och springa och ha mig. Eller så behöver jag bara stärka mina muskler…. Disciplin var det ja…. Hur som helst så har det inte blivit någon träning idag. Jag har inte ens lust att träna pilates som jag verkligen har älskat. Men det är väl som jag brukar säga, motivation kommer inte när man minst anar det utan det är något man får jobba lite för och skapa själv. Så jag får väl helt enkelt lyssna på mitt eget råd och bara göra jobbet vare sig jag känner för det eller inte.

Söndagslistan vecka 21

Återigen är det söndag och nu är det verkligen inte lång tid kvar innan jag går på semester. Nedräkningen börjar på allvar. Veckan som kommer nu så jobbar jag bara tre pass och så ser ut framåt också. Kommer bli så skönt att få varva ner lite innan semestern börjar på riktigt.

Känsla: Det har varit en sådan bra vecka. Det enda tråkiga är att jag har ont i ett muskelfäste. Aldrig får det vara helt bra med krämporna. Men jag är glad ändå.

Väder: Det är riktigt kallt fortfarande, känns mer som höst än att det snart är juni och semestertider.

Träning: Det har varit en vecka med lite mindre träning. Jag har sprungit blodomloppet, fredagens match blev inställd. Däremot så var jag ute i dag på en väldigt tungsprungen plan och dömde en pojkar 17-19-match. Ikväll fick jag till veckans enda stretchpass. Det är verkligen inte bra att jag inte stretchat mer än så. Det är säkert därför det gör ont här och där. Kroppen vill ha sin stretch.

Veckans skräll: Att Danmark slog ut Kanada i Hockey-VM.

Finaste jag hört: ”Jag är stolt över dig”, sagt av en av sjuksköterskorna på jobbet.

Något ledsamt: En högt uppskattad medarbetare ska sluta i augusti. Pendlar mellan att vara glad för personens skull och vara ledsen för min egen skull.

Bilder från veckan: Blir en repris med bilder från tidigare inlägg.

Fotbollskväll med domarklubben

Gillar du inte att läsa om fotboll så är inte det här inlägget för dig. 🙂

Ibland är jag inte så flexibel, jag behöver lite tid att hinna tänka om. Ikväll hade vi en träff med domarklubben, vi skulle nämligen kolla på en fotbollsmatch tillsammans, kvartsfinalen i Östgötacupen Men Rickard behövde åka iväg och jobba och då tänkte jag direkt att jag också skulle stanna hemma. Efter velande hela eftermiddagen så valde jag till slut att åka ändå. Och det blev ju en trevlig kväll tillsammans. Vi fick finbesök av en pensionerad assisterande domare från superettan som hade matchgenomgång efteråt och gav lite fina råd som även jag kan ta till mig av. Tex att skaffa sig goda vanor för att underlätta för sig själv i kommande matcher. Man är aldrig för gammal för att lära sig något nytt! Matchen var en drabbning mellan ett division fyra lag och ett division två lag. Det var rejält jämt, det stod 0-0 ända fram till slutminuterna då det ena laget valde att ta sina bonusstraffar. I östgötacupen har laget i lägre division bonusstraffar, antalet beror på hur många divisioner det skiljer. Så två bonusstraffar hade division fyra laget och satte båda två. Det andra laget gjorde sitt enda mål på straff.

PS: Selfien är tagen nu vid halv elva. Så härligt att det är ljust så länge. DS.

Grönt är skönt

Ikväll följde jag med Rickard och J till en match i Åby som de skulle döma. Eftersom jag åkte med Rickard och J så kom jag väldigt tidigt till matchen. Jag tog en promenad i samhället och där fanns även liten skogsstig som jag utforskade. Det kommer bli mycket blåbär i år tror jag.

Att vara på den här fotbollsplanen påminner mig om när jag dömde en division fyra-match som assisterande. Det var J:s (en annan J) provmatch och coachen för division fyra domarna var och tittade. Jag var assisterande 2 och hade riktigt kluriga offsidedömningar. Tre stycken inom lika många minuter. Men coachen var nöjd, jag gjorde rätt. Om två år har jag dömt fotboll i 20 år. Galet att tänka på.

Det var en väldigt kall kväll, jag hade dubbla byxor, pannband och vantar och dubbla tröjor men frös ändå. Andra i publiken hade vinterjacka på sig och filt. Det gick åt kan jag säga. Det är maj men känns mer som höst.

PS: Det har varit väldigt mycket fotboll här på bloggen och det är ju inte så konstigt eftersom fotbollsdömandet är en stor del av mitt liv. Men fattar att det inte är allas favoritinlägg. Det kommer komma annat också. DS.