Mitt liv, min vardag och allt däremellan
Det är måndag och dags för en ny arbetsvecka. Min outfit till jobbet: helvitt och så min snygga tagit av mig hjälmen-frilla. När jag åkte hit tänkte jag tanken ” att idag kommer jag säkert få jobba kväll med. Och mycket riktigt, chefen kom och frågade om jag kunde stanna kvar. Eftersom jag ändå var mentalt inställd på att stanna så tackade jag ja. Det kommer bli en lång dag. Får se om jag skriver några rader ikväll. Önskar dig en fin måndag!
När jag vaknade vid sex imorse fick jag genast den där känslan, dagens träningspass ska springas på fotbollsplan. Men jag gav mig inte ut direkt där vid sex utan jag laddade med frukost och vatten, lite bloggtid och bara chilla. Halv tio var det dags och eftersom det redan blivit rätt så varmt tog jag med vattenflaskan.
Lite mer uppvärmning fick det bli innan jag drog igång med snabba fötter, ”idioten” och från sidledshopp till max och från bakåtlöpning till max. Det här är såna här pass jag verkligen behöver mer av men det är också ett pass som verkligen sliter på mina muskler så behöver ta det lugnt samtidigt. Jag körde fem av varje övning och när jag gjort det så stretchade jag lite och tog sedan en liten omväg hem. Muskeln gör lika ont så här efteråt som innan vilket är bra. Inte att det gör ont men att det inte blivit värre. Skriver det ofta men det som jag inte får mer ont av kan jag fortsätta med.
Efter ett tag blev det varmt så då åkte linnet av.
Sen åkte linnet på igen lagom till jag skulle stretcha lite halvdant. Vet du att hela veckan har jag längtat efter att sträcka ut kroppen på mattan. Men jag har istället prioriterat annat. Det känns kan jag säga. Bara för det ska jag nog ta mig ut i trädgården för 30 minuter stretch. Ja, så får det blir.
Jag var så trött igår efter veckan att jag gick och la mig runt åtta. Somnade som en gris och vaknade vid fyra. Tyckte det var alldeles för tidigt så jag lyckades somna om. Däremot när jag vaknade igen nästa gång vid sex så tyckte kroppen att det var morgon. Så jag är uppe och har ätit frukost. Ute är det dryga 19 grader och det blåser en frisk vind. Jag har fått lite sol på nosen genom att ta mig ut och klippa till mina stäppsalvior. Bäst att passa på att vara ute tidigt för senare går det inte att vistas i trädgården. Jag satt även en liten stund och obseverade humlornas flit. En liten stackare ramlade ner från blomman den satt på. Den blev nog lite chockad bara för jag tänkte jag skulle hämta lite vatten men när jag kom tillbaka hade den redan kvicknat till och flugit upp till en ny blomma. Den där växten med vita blommor är en vanlig basilika som jag köpte från ICA Maxi. Läste att man ska ta bort blommorna då smaken annars förändras. Jag använder dock inte basilikans blad eftersom att ett av barnen inte gillar basilika. Istället får den frodas och breda ut sig för jag älskar att humlorna trivs i den.
Så före mitt pill i rabatterna såg det ut så här. Ogräset frodas och mina blommor behöver lite ny energi. När vi flyttade in det här lilla radhuset så ville jag ha en härlig rosbuske i den här rabatten. Satte tre men den som är kvar är den enda som tagit sig. I år har den äntligen blivit lite större i jämförelse med tidigare.
Och efter:
Det ser bra sorgligt ut alltså, får se om växterna tar sig eller om de tar sig till nästa år istället.
Osså jag med jordiga knän. Tycker inte att jag fått någon färg på kroppen i år men lite brunare är jag nog allt jämfört med vanliga bleka jag.
När jag skriver det här inlägget så har jag kommit hem från jobbet. Hunnit äta lite mellanmål och landa lite. Jag cyklade i morse och tänkte faktiskt fuska och be Rickard komma och hämta mig och cykeln med bilen. Men så tänkte jag på vilken bra träning jag får av att cykla i motvinden. Valet var då lätt även om jag ångrade mig under tiden, haha. Gick bara fem minuter långsammare trots att motvinden var dubbelt så stark jämfört med förra veckan när jag cyklade senast. Rickard var snäll och kom och mötte, det hade han verkligen inte behövt men jag blev så glad.
I morse var jag med om något lite kusligt. Jag var i det där gränslandet mellan sömn och vakenhet. Jag drömmer att jag går på en väg och medan jag går där så är det någon som knackar på min axel. Jag kände det så starkt att jag funderade över om det var en dröm eller verklighet. Tänkte tanken att det kanske var I som ville något men när jag vaknade till så var det såklart ingen där. Tyckte det kändes lite obehagligt faktiskt. Den här händelsen påminner mig om en rad andra ”spökliga” händelser som jag varit med om genom åren.
Jag spelade anden i glaset som tonåring. Du vet det där spelet där man har ett glas och ett papper med bokstäver, siffror och en ja eller nej-ruta. Alla lägger sitt finger på glaset och så ställer man en fråga som sedan glaset svarar på. När jag gjorde det på ett ridläger som tonåring så dök det upp en skugga på väggen i form av en klo. Vi hittade inget i rummet eller utanför som kunde förklara skuggan. Av förklarliga anledningar blev vi alla såklart livrädda och ingen av oss har sedan spelat anden i glaset igen.
Sedan dess har jag varit med om en rad skumma saker. När jag gick i gymnasiet så jobbade jag extra på helgerna, både i vretaskolans ladugård och i stallet. Dock inte samma helger. Men iallafall, det gick inga bussar så tidigt på morgonen så då sov jag alltid över i ett stort hus, huset kallades för ”flygeln”. Kring det här huset så flödade spökhistorierna. Det var inte många som vågade sova där fast det fanns många sängplatser. När man kom in i huset så var det toalett till vänster och så trappan rakt fram som ledde till övervåningen. Till vänster låg två rum, köket rakt fram och så sovrum till höger. Jag sov alltid i rummet till höger för det vänstra rummet kändes så obehagligt på något sätt. Så en dag när jag var ensam i huset så stängde jag dörren till det vänstra rummet och då hör jag en knackning på den dörren som jag precis stängt. Jag öppnade dörren igen och mycket riktigt, det var ingen där. Jag var helt ensam när det hände.
En annan gång så var jag i köket, barnen var på skola/dagis och då ser jag en skugga i hallen. Återigen fanns det ingenting där som kunde förklara det jag såg.
I samma lägenhet så hade jag precis gått och lagt mig, Rickard var på jobbet och jag hade inte somnat än. Då ser jag en dam i rummet i långt svart hår och svart kappa. Hon går kanske en meter i rummet och försvinner sedan. Nu tänker väl du att jag drömde men jag var vaken, hade precis lagt mig. En annan gång så åkte badrumsdörren upp av sig självt. Kollade barnen, de sov och Rickard satt i soffan och kollade på tv.
På mitt gamla jobb har jag också varit med om konstigheter, damskrik i källaren, ett ansikte i fönstret på tredje våningen och så en knackning på fönstret i köket. Vi var tre stycken som hörde knackningen men det var ingen där.
Sen har vi också alla tillfällen som jag känt på mig saker och ting som sedan händer eller de gånger jag tänker på en person som sedan ringer.
Eller stegen i hallen när barnen låg och sov och Rickard var på jobbet. Hasande steg som var så tydliga att det var precis som att det var någon där.
Alltså matchen igår, Sverige var riktigt duktiga första 45, sen vet jag inte vad som hände. Det var som att de började spela på sin ledning men det är väldigt dumt när man möter ett så pass bra lag. Vad som helst kan hända. Jag stängde av när det var tio minuter kvar. Hörde i efterhand att straffarna var urdåliga och att han bytte ut Sveriges mest rutinerade spelare. Varför gör man så? Sverige var fantastiska när de bästa spelarna var på plan. Snacka om miss av coachen.
För övrigt så är det skönt att det är helg. Jag har sovit så dåligt hela veckan. Min fredag fick en dålig start då jag var ensam undersköterska. Det löste sig men hela dagen har jag skenat runt. Min stegräknare gick varm om man säger så. Jag skojade och sa att jag behöver fyra veckors semester till men det räcker såklart att få vara ledig i helgen.
Appropå varmt, jag tar tillbaka det där med mitt väder under semestern. Det var nog rätt lagom ändå. Inte orkar jag göra något när det som idag är 30 grader. Det konstiga är att jag alltid konstaterar samma sak: jag gillar inte när det är över 25 grader varmt, ändå är det just det vädret jag vill ha. Logiskt… Eller inte….
När klockan ringde imorse prioriterade jag att lägga ut mitt inlägg här på bloggen istället för att stretcha. Det där med stretchen fick jag lite äta upp för jag hade riktigt stela och trötta ben efter gårdagens cykling till jobbet. Vi käkade frukost och gjorde klart det sista. Avfärd blev runt nio-tiden. Det var tur att vi kom iväg tidigt då det var så mycket bilar på vägarna.
Paus i Emån. Det är lite nostalgi att stanna här. När barnen var små så hade vi som tradition att åka till Ölands djurpark. Då stannade vi alltid vid Emån för fikapaus.
Över Ölandsbron och havet låg helt vindstilla, så vackert!
På vägen mot Borgholm hamnade vi i bilkö. Det var så mycket bilar överallt. Kändes som att fler ”hemestrar” istället för att åka utomlands.
Vi hade med oss en pastasallad som vi åt när vi kom fram. Vid nummerlappautdelningen fick vi ta en varsin flaska med vätskeersättning. Valde hallonssmak och den smakade precis som YES diskmedel. Den där originaldoften. Pinade i mig den ändå eftersom det var riktigt varmt. Tänkte dock att just min dricka var spetsad med diskmedel….
Vi tog en promenad längs med en del av bansträckningen på Victoriajoggen. Hur fint som helst. I den här skogen kan man gå prinsessan Leonores stig och prins Alexanders stig.
Jag och Rickard värmde upp en bit tillsammans och så sa Rickard att han skulle visa mig en fin utsikt. Jag fick då se en ”närbild” av Borgholms slottsruin. Egentligen vill jag gå in i borgen men är lite för snål. Till slut blev det dags för start. Jag hamnade mitt i uppvärmningen. Det där att stå stilla när alla andra rör på sig är nog mer pinsamt än att missa något steg….
Som vanligt så ställer jag mig för långt bak så jag kunde inte springa i mitt tempo. Det var trångt i skogen där första kilometern gick. Där var det också svalt och skönt. Värre var det när banan ledde ut i hamnområdet. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter en vätskekontroll där jag kunde ta lite vatten och hälla över mig. Den lyxen fick vi inte… I mål kom jag på strax under 25 minuter. Det var svettigt och jag ville bara ge upp och gå istället. Man kan inte klaga på mitt huvud och min förmåga att pressa mig själv iallafall. Det är farten jag behöver få upp… Men det är under all kritik. Ledcykeln ledde täten fel så Rickard fick springa 500 meter för långt. Det ironiska var att vi pratade om det innan loppet att man inte alltid ska följa de andra för de kan leda fel.
Efter loppet gick vi till bilen, bytte lite kläder och knallade sedan ner till hamnen. Vi kollade på båtar och satt ner en stund. Det var lite pinsamt för jag tog kort på en båt där jag sedan såg att det datt lite folk. Jaja, personerna på båten vet inte vem jag är. Snart blev det dags för start i det stora loppet. Vi ställde oss på en bra plats där vi kunde se täten.
Herrarna är ruskigt snabba, samma kille som ledde loppet från start var också först i mål. Han kom in på målrakan som ohotad etta. Grymt ju. Han sprang på dryga 26 minuter, nio kilometer. Jag vill helt klart försöka få ordning på min fysik så jag kan springa både 4 kilometer och 9 kilometer. Dröm ju!
Idag åkte vi iväg på semesterns sista utflykt: jag, Rickard, S, A och I. Vi styrde kosan ner till Gränna, den lilla staden innan Jönköping om man kommer norrifrån. Jag hade två krav: köpa polkagrisar och äta mjukglass med smak av polkaströssel på. Jag har den där idén om att om man ska till Gränna så måste man köpa polkagrisar och spana in när de gör karamellerna. Men vi ska kanske ta det från början. Att besöka Gränna mitt i semester-tider är kanske inte det smartaste. Det var mycket folk precis överallt. Hur som helst så styrde vi kosan ner till hamnen och ställde bilen där. Så vi började utflykten med att spana in de små karamellkokerierna (är det ens ett ord?) som finns i varje hörn. Vi spanade in vilka butiker som hade de bästa erbjudanden och la det på minnet till senare.
I Gränna finns ett museum där de visar Andréexpeditionen. Den elfte juli 1897 lyfte en ballong som skulle ta tre upptäckare till Nordpolen och kartlägga den norra delen av nordpolen geografiskt från luften. Teamet stötte på en rad utmaningar och nådde aldrig sitt mål. Ca 30 år efter expeditionens start hittades de tre äventyrarna på Vitön. Man vet fortfarande inte hur de dog.
I ett hus bredvid finns en utställning som visar mer av Grännas historia. Här fanns hur mycket trevligt som helst att se och läsa om Grännas historia. Jag tycker att det var väl värt ett besök.
Kyrkan var öppen så vi gick in dit en sväng. Kyrkan är byggd på den gamla kyrkan från 1100-talet. Den gamla grunden finns bevarad under den nya kyrkans golv. Det är en kyrka byggd i barockstil. Jag tycker det är fascinerande hur kyrkan kunde byggas utan vår moderna teknik.
Så efter besöket i kyrkan gick vi upp på berget. A och I ville inte så jag, Rickard och S gick upp själva. Trots att det var grått kunde vi se bortanför Visingsö och såklart Gränna från ovan.
Efter besöket på berget var i alla fall jag väldigt sugen på min mjukglass med polkaströssel så vi letade upp ett bra ställe. Eller jag var nog ganska ”besvärlig” för det skulle inte bara vara mjukglass, det var tvunget att vara ett ställe som hade polkaströssel. Jag köpte min glass på Grenna glass där dom gör all glass själv. De hade väldigt spännande smaker men inget som föll barnen i smaken.
När glassen inmundigats skulle det shoppas polkagrisar. Vi köpte lite olika smaker förutom äkta Gränna polkagrisar med smak av mint. Kvinnan bakom polkagrisen hette Amalia Eriksson, hon föddes 1824, gifte sig med en skräddare och fick en dotter som fick namnet Ida. Endast polkagrisar gjorda på Amalias sätt får kallas för äkta Gränna polkagrisar.
För att klara sitt uppehälle sökte och fick Amalia år 1859 tillstånd av Magistraten i Gränna att ”här i staden såsom försörjningsmedel med egna händer idka Bagerihantering af grövre och finare brödsorter och tillverka s k ”Polkagrisar”. Borgmästaren i staden, Carl Johan Wennberg, fick underteckna detta privilegiebrev som gjorde det möjligt för Amalia att på heltid baka och sälja Polkagrisar.
Idag, över 160 år senare, tillverkas Polkagrisarna i Gränna på i stort sett samma sätt som under Amalias dagar.
Dottern Ida hjälpte sin mor med tillverkningen och förstod att ta tillvara på Polkagrisens möjligheter och utvecklade sin mors kunskaper. Tack vare detta kunde Polkagrisen leva vidare även efter Amalias bortgång, år 1923 vid 99 års ålder. Den första utomstående personen som fick ta del av Amalias hemlighet var fru Greta Nordstedt, bosatt i det Nordstedska Huset på Brahegatan 39 d v s det hus som idag är Grenna Polkagriskokeri.
Jag och Rickard har som tradition att gå en längre sträcka av Östgötaleden innan semestern är slut. HÄR kan du se vilka leder vi har gått tidigare. Efter mycket velande föll valet på Västanvik, en 10 kilometer lång runda längs med Vättern. Om man parkerar vid Medeby brunn så får man två extra kilometer. Det ville vi såklart.
Det här är en av de lättare slingorna som vi gått. Sträckan som går precis vid vattnet är såklart utmanande vad gäller att hålla koll på fötterna då leden på vissa ställen går precis vid vattnet. Underlaget är annars skogsstig. Starten vid Medevi Brunn tar oss förbi Hjärnevallen där Medevi IF spelar. Hade älskat att få komma dit och döma men jag bor alldeles för långt bort. Såna där planer mitt ute på vischan gör mig alltid lite extra sugen på att få komma ut och döma. Svårt att gissa vilken färg Medevi spelar i! Blått såklart! Hur som helst, en liten skogsstig tar oss vidare på leden. En bit längre fram måste man välja, höger eller vänster. Vi valde höger. Ett fornminne som finns längs med leden är denna hällkista. Den hittas på genvägen mellan Rustninge och Medevi Brunn. Den är ca 4000 år gammal.
Snart kommer man fram till ett område i skogen som är angripet av granbarkborrar. Så där behövde man hålla koll både på fötter så man inte snubblade på rötter och eventuellt fallande träd. Känns som att varenda granskog är angripen av granbarkborrar. Hur som helst, efter sträckan i skogen kom vi till slut fram till vattnet. Kartan över ledens sträckning visade att vi till största delen skulle gå vid vattnet, och visst blev det så.
Efter dryga fem kilometer satte vi oss på en liten ö, Juniön och intog lite fika. Efter fikat fortsatte vi stigen fram och kom till Måndagsbron som leder ut till ytterligare en liten ö. På den här delen av leden blåste det rätt så hårt medans det på andra ställen längs med leden var helt vindstilla.
På vissa delar av sträckorna måste man gå över spänger. Det är bra att spången finns för det går inte att gå utan på alla ställen. Den sista sträckan med spång går över riktig våtmark där renat avloppsvatten rinner ut.
Längs med leden finns det flera badvikar. Vid en av dom finns det ett väldigt fint inrett dass. Jag var såklart tvungen att fota. På samma ställe fanns det även små söta figurer som jag antar att barn gjort.
Så jag har skrivit väldigt mycket om att leden går vid vättern men har knappt visat några bilder. Så här kommer ett gäng. Längs med leden finns det ett antal fina utsiktsplatser. Det var intressant att se hur vilda vågorna var beroende på åt vilket håll vi gick.
Jag och Rickard kände starkt att vi behövde komma ut en stund och få lite frisk luft. Vi bestämde oss för att åka till Tinnerö eklandskap – ett vidsträckt naturområde som ligger i utkanten av stadskärnan. Där skapade vi vår egen lilla rundslinga utifrån de olika skyltarna som finns i området. Det blev ingen lång runda, runt tre kilometer kanske men det räckte så väl.
Tinnerö är ett stort eklandskap med rik biologisk mångfald. Här finns hundratals olika växt- och djurarter, och mer än 360 rödlistade arter har hittats i området. Kor och får betar i hagarna och hjälper till att hålla landskapet öppet, precis som det har gjort i generationer. De knotiga, gamla ekarna dominerar området.
I mitten av vår lilla tur så tog vi en fikastund mellan två hagmarker. I området finns det gott om bänkar och små platser där man kan slå sig ner, vila benen och bara njuta av tystnaden och doften av sommar.
På vissa delar av stigen gick vi under täta trädkronor som bildade ett naturligt tak ovanför oss. Det var nästan som att gå genom ett grönt valv, och jag tänkte att man lätt skulle kunna slå sig ner och sova under ett sådant träd – om det inte vore för all fårspillning just där vi var. Men själva träden gav en lugn och ombonad känsla, nästan som ett skyddande rum mitt i naturen.
Vid ett tillfälle såg jag en liten humla som låg stilla bland blommorna, kanske i färd med att vila från sitt surrande arbete. Det var ett fint ögonblick – stilla och påminnande om att även de minsta behöver en paus ibland.
Dagens motion: Fyra kilometers promenad i skogen tillsammans med Rickard.
Gjort: Badat ödlorna, tittat på Mamma Mia, here we go again och en hel massa EM-fotboll.
Mat: Lagat fläskpannkaka till kvällsmat. Med massor av rårivna morötter till. Hur gott som helst ju!
Fundering: Ska jag äta snaskigheter ikväll när Sverige möter Polen?
EM:s sämsta beslut: Är den VAR-bedömda straffen som Tyskland fick med sig mot Danmark. Hur man ens motiverar att det ska vara straff förstår jag inte. Det var ju tyskan själv som gick in in den danska spelaren. Jag hade aldrig blåst den frisparken på mittplan.
Märkliga: Tysklands 2-1 mål. Att danskan nockar sin egen spelare är olyckligt. Att domaren inte ser det är ännu mer olyckligt. Det går inte att döma bort målet eftersom det inte är någon egentlig ojusthet. I samma match skadade sig också domaren och fick behandling väldigt länge. Lämna över till fjärdedomaren istället.