Statusar

Spring lilla undersköterska

Publicerad den av Hannas krypin

I morse tänkte jag på att nu kommer den där tiden när det är mörkt när jag åker till jobbet på morgonen. Hösten är här på riktigt och nu kommer den där välbekanta känslan av höstdepp. Nu kommer det bara bli mörkare och mörkare. Lägg till lite kyla på det med…

Spring lilla undersköterska, spring lite till.

Det har på ett sätt varit ett riktigt tungt år. Region Östergötlands varsel av medarbetare har satt tonen på måendet. Inte direkt men definitivt indirekt. Oro för egen del och oro för kollegornas del. Ingen politiker verkar fatta att när personal försvinner från golvet behöver den klick som blir kvar jobba hårdare. För det blir inte direkt färre patienter. Tvärtom så är trycket högt och inte nog med att patienterna är sjuka och behöver mycket medicinsk hjälp så behöver de också omvårdnad. Ofta med allt.

Varslet är klart, i slutändan så blir det ungefär 235 personer av 900 som kommer bli uppsagda. Resterande av dom 900 som regionen varslade har valt att sluta själva. Så på totalen är det fortfarande 900 medarbetare som regionen kommer minska med. Tanken är att det inte ska påverka vårdplatserna men jag har svårt att se hur platserna inte skulle påverkas. Jag är fortfarande av den uppfattningen att vi behöver vara fler, inte färre.

Aktiv vila

Publicerad den av Hannas krypin

Jag är mellan två nätter och tycker alltid att det är svårt att springa med dom förutsättningarna. Men att köra ett lugnt pass utan krav på crosstrainern fungerar alldeles utmärkt. På dryga 45 minuter så kom jag 18 kilometer och fick upp flåset. Kändes ungefär som en längre promenad. Efter kilometerna på crosstrainern fick det även bli lite rörlighetsträning också. Kändes skönt för kroppen.

Min stackars kropp

Publicerad den av Hannas krypin

Dagens jetpackfråga är denna:

Vad kan du göra mer av?

Helt klart mer stretch och rörlighet och jag behöver också min älskade pilates. Jag har tänkt att mina ryggproblem är nytt men så läste jag bakåt i mitt arkiv här på bloggen och såg att jag redan 2018 skrev om att jag har ont och att pilates verkligen gör skillnad. Smärtan var bättre redan då när jag aktivt tränade pilates. Tänk att det ska vara så svårt att ta tag i mig själv och göra det kroppen behöver. Ikväll kan jag dock vara glad över att jag fick till lite stretch efter löpningen.

Löpträningen satt verkligen långt inne men jag tror inte att jag blir piggare av att inte anstränga kroppen fysiskt. Så på eftermiddagen sov jag två timmar och efter jag vaknat till så valde jag att springa intervaller. Det blev nog över min kapacitet då jag mådde galet illa. Ibland mår jag illa när jag springer över min kapacitet. Jobbigaste är när det händer på tävlingar och jag är bland en massa folk. Eftersom jag började må illa sprang jag ”bara” 15 intervaller i tre olika farter: 4min/km, 3,45min/km och 3,30min/km. Ja, när jag ser siffrorna så här är det ju inte konstigt att jag mådde illa…. 3,30min/km är ett tempo som det var länge sedan som jag var i form för att springa i. Jag ska verkligen vara nöjd med dagens pass, även om det blev ett litet snöpligt avslut.

Fake it ti´l you make it…. Så här kändes inte stretchen kan jag säga…..

Efter passet stretchade jag kroppen, mycket baksida lår och stretch för kroppen. Kände mig så stel så först fick Rickard hjälpa mig att stretcha baksida lår. Jag har blivit som ett kylskåp i kroppen. Stel och dann. Men det känns skönt nu efteråt.

Upptäckte nu att jag kan AI-generera bilder här på bloggen. Det jag ville att AI skulle göra var detta: Gör en meme av en pilatesövning och skriv en peppande text. Vad fick jag: en kvinna med ett ben och vad gör de med sina händer? Nej här har AI en hel del att jobba på…. Jag föredrar helt klart mina egna bilder.

Söndagslistan vecka 38

Publicerad den av Hannas krypin

Äntligen är min hästvecka över för den här gången. Det var skönt att ha två veckor där jag jobbade lite mindre men det är ju inte kul att behöva jobba ikapp det senare. Jag skulle inte ha jobbat sex pass på rad men på grund av att vi skulle haft hjärt-lungräddning så flyttade jag på ett pass. Det var tufft med sex dagpass på rad. Jag tror inte att det skulle passa mig att jobba rak vecka. Jag behöver mina lediga dagar mitt i veckan. I morse kände jag efter om jag inte var lite sjuk så jag kunde få krypa ner i sängen igen. 😛 Men nej, jag hade inget alls att skylla på.

Efter jobbet så åkte jag förbi Rickards fotbollsmatch. Han dömde en viktig match i division fyra. Det var den enda fotbollen som jag fått njuta av den här helgen .

Känsla: Jag är glad men trött.

Väder: Den här veckan har bjudit på underbart högsommarväder men också dimmiga morgnar. Höstkänslan infinner sig inte. Inte ens idag när det inte är riktigt lika varmt.

Träning:

  • Måndag: Vila
  • Tisdag: Sprang LIU-loppet tillsammans med Rickard och Alex.
  • Onsdag: Vila
  • Torsdag: Sprang backintervaller på ”fjället”. Inte ett dugg skönt eller härligt pass men så nyttigt.
  • Fredag: Vila
  • Lördag: Vila
  • Söndag: I skrivande stund dividerar jag med mig själv huruvida jag ska träna eller inte. Spontant tänker jag att istället för att springa försöka få till ett lite längre pass på crosstrainern. Samtidigt kan jag titta på Beck. Känns som en bra distraktion från det jag håller på med.

Dagens jetpackfråga:

Vilket är det bästa rådet du någonsin fått?

Det bästa rådet jag fått är också det svåraste och jobbigaste rådet: ”bit ihop”. När jag växte upp fanns det aldrig på världskartan att ge upp. Oavsett hur jobbigt något är: man ger sig inte utan man kämpar på. Det är min kära pappa som inprintat just ”bit ihop” i både mig och brorsan.

Citat:

Börja där du är. Ta det du har. Gör allt du kan.

Läst hos Solstrimmor

Köp: Jag har förhandsbeställt Elin och Ida Kjos bok ”Jag vill bara få leva”. Elin och Ida var tvillingsystrar och Elin gick tragiskt bort i lungcancer förra året.

Mina positiva från veckan:

  • Det var väldigt trevligt med gårdsfesten och att få träffa både gamla och nya grannar. Jag har ingen koll alls på vilka som bor lite längre bort på gatan så det var kul att få ansikten på personerna.
  • Jag och P hade en uppskattad utbildning på jobbet om palliativ vård.

Bilder från veckan:

Racereport LIU-loppet 2024

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll åkte vi iväg för att springa lopp: LIU-loppet. Det är ett gratislopp som anordnas varje vår och höst. Man kan välja mellan att springa milen och fem kilometer. Vi alla tre skulle springa fem kilometer. Senast jag sprang var 2018 tillsammans med brorsan. Då var formen något helt annat än idag. Försöker tänka att för varje pass jag springer så springer jag fortfarande snabbare än den som inte springer alls. Vill.bli.snabbare.och.starkare.

Eftersom jag jobbat dag kom vi ca 40 minuter innan start. Vi hämtade ut våra nummerlappar och värmde upp. Det är intressant att fundera över vilka som är snabba löpare och vilka som är lite långsammare  Ibland är det dom som ser snabba ut vid uppvärmningen som inte är de snabbaste. Och såklart de som tar det lugnt vid uppvärmningen och sedan går ut för fullt och också håller farten ända in i mål. Det är också intressant att se vad folk väljer att springa i. Jag vill ha så lite som möjligt på mig och andra sprang i både långa byxor, väst och luvtröja.

Starten gick till slut och jag sprang iväg i ett bra tempo. Det orkade jag inte hålla så länge. Särskilt inte när jag kom fram till banans brantaste backe. (Googlar du vallabackarna Linköping så finns det iallafall två bilder. Men som vanligt så visar bilderna inte hela sanningen.) Jag lufsade uppför och försökte sedan rulla nerför. Funkar skapligt men jag känner ju att även om jag håller i gång så har jag inte den form jag vill ha. Den officiella tiden blev inte den jag tänkt mig men när jag ser att banan enligt min GPS-klocka är 100 meter längre så känns det mer okej. Det var kul att springa lopp med Rickard och Alex!

I en annan del av Östergötland

Publicerad den av Hannas krypin

Idag hade jag en lång resa till min match, sex mil enkel resa och jag fick åka till en del av Östergötland där jag aldrig varit. Bara sista milen dit var en upplevelse, så fantastiskt vackert. Böljande kullar, svaga färgskiftningar i träden och sjöar passerades utan en enda krusning. Jag ville så gärna stanna och fota men det hade jag såklart inte tid med. Även om jag hade haft tid fanns det heller inga bra platser att stanna på. På den där smala och krokiga vägen gick det inte att stanna vid vägkanten på ett säkert sätt.

Jag blev också nyfiken på ekhultebergens naturreservat som jag passerade och urskogen som ligger i nära anslutning. Dit vill jag verkligen åka. Tror dock inte att det kommer bli tillfälle för det i år. Helgerna är rätt så fullbokade med matcher och jobb. För min del dömde jag min sista match idag, får som jag skrev tidigare se om det blir någon mer innan säsongen är slut. Tycker allt att jag borde kunna få någon mer men vi får se.

Min match idag spelades på Kvarnviksvallen. Det var mycket publik och en riktigt tuff drabbning. Fick fin kritik efter matchen vilket var värdefullt. Det var tufft på plan och att då få peppande ord är fint. Jag skojade med ena ledaren om att jag säkert skulle snubbla. Det var just det som hände, i en bakåtlöpning snubblade jag och föll. Jag var dock snabbt uppe med förhoppningen att ingen såg fast det gjorde hela arenan såklart….

Kvällen spenderades på en fotbollsplan betydligt närmre hemma. Jag och Rickard åkte iväg tillsammans och väl på plats mötte vi upp J. Det var trevligt att titta på fotboll tillsammans  och matchen var en väldigt intressant upplevelse.

Spiral

Publicerad den av Hannas krypin

 Oj så lätt det är för mig att hamna i en spiral av negativa tankar. Jag tycker för det mesta att jag är bra på att inte gräva ner mig och börja älta. Men så blir det något för mycket av något och så vips är jag där igen. Exakt så blev det igår så jag mår inte alls så bra idag. Någon tänker kanske att det har med fredagen den trettonde att göra. Men jag tror inte på skrock. Det som blev jobbigt igår hade lika gärna kunnat hända en helt annan dag. Eftersom jag vet hur jag är och ibland gör saker först och tänker efter efteråt. Blir det bra så är det ju bra men blir det pannkaka mår jag dåligt efteråt. Tycker allt att det har varit lite väl mycket tråkigheter nu, inga allvarliga saker eller något med familjen/barnen men tillräckligt för att minsta lilla ska bli för mycket.

Hur som helst, idag är jag ledig. Om en stund ska jag fixa lite lunch till barnen och mig och efter lunchen åker jag iväg för att döma en match i pojkar 15-16. Appropå fotboll så åkte jag och Rickard iväg och tittade på en fotbollsmatch som kompisen J dömde. Det var mycket känslor i matchen så det var kul att se. Kan inte fatta att årets fotbollssäsong är till ända snart. Det har varit många ups and downs under året. Bilden i inlägget är från gårdagskvällens match. Visst är himlen vacker!

Lågtryck och EKG

Publicerad den av Hannas krypin

Jag får nog erkänna mig besegrad. Av vädret alltså. Gick barbent till bilen i morse trots att jag såg att det bara var sju grader ute. Hade gärna haft vantar också men någon måtta får det vara. Behöver jag säga att det var kallt… Nu när jag åkte hem var det betydligt varmare och det passade mig alldeles utmärkt att gå barbent på jobbet.

Jag har ju haft lite ont i bröstet till och från ett tag. Så idag fick kollegorna ta ett EKG som precis som jag trodde skulle vara utan anmärkning. Eller det utgår jag i från i alla fall eftersom det jag kunde läsa mig till var bra och läkaren inte återkom till mig. Men jag ringde vårdcentralen och hör och häpna, de ringde upp efter bara tio minuter. Det är jag verkligen inte van vid. Jag ringde ändå strax innan två. Sjuksköterskan konsulterade läkaren som ville att jag skulle testa omeprazol mot sura uppstötningar i två veckor. Jag som inte gillar att ta symtomlindrande läkemedel utan att veta någon orsak till besvären tycker ju att det är så där. Vad ska jag göra efter dom två veckorna om besvären försvinner, fortsätta knapra piller eller ta en paus? Det skulle jag såklart frågat sjuksköterskan som jag pratade med.

I eftermiddag hade vi en utbildning i kamratstöd. Föreläsaren var en person som hade en föreläsning om etik under min utbildning. Han är verkligen grym på det han pratar om. Inga stödord används och han pratar helt flytande om sitt område. Hur intressant som helst. Jag lärde mig en hel del.

En resa

Publicerad den av Hannas krypin

Dela en berättelse om det längsta du någonsin har rest hemifrån.

När jag var sju år, sommaren 1991 så var vi hela familjen i Sydafrika. Min pappa skulle predika på möten och vi besökte flera olika delar av Sydafrika. Mbabane, Durban med flera. Vi besökte också Nhlangano och Nelspruit. Jag minns hur jag och Marcus fick ligga och sova under tiden som mötena pågick och jag minns vacker afrikansk musik. Vi besökte ett gravfält där kungar låg begravd. Jag tyckte det var så konstigt att vi inte fick fota eller gå särskilt nära. Det var ju ”bara” en hög kulle. När vi var i Durban så badade jag och Marcus i Indiska oceanen och vattnet var så varmt medan några infödda kvinnor tyckte det var kallt. Att få bada i havet var spännande. Innan det besöket hade jag aldrig badat i havet.

En dag så var jag och Marcus vid en bassäng och så kom det ett gäng killar. Jag blev precis livrädd för de ville knuffa ner mig i vattnet och då kunde jag inte simma. Vid ett annat tillfälle så var jag så stolt över mig själv att jag helt plötsligt kunde simma. Det enda problemet var att jag hade simkuddar och besvikelsen var stor när jag insåg att jag fortfarande inte kunde simma utan dem.

Jag minns också att:

  • vi var på grillfest och det hade grillats korv. Jag minns den konstiga rosa korven och hur illa den smakade.
  • det var minusgrader på nätterna och varmt på dagarna.
  • vi besökte Kruger nationalpark.
  • vi bodde i ett hus där det fanns en pool. På grund av de kalla nätterna var det iskallt i poolen vilket såklart inte lockade till några bad.
  • Jag hade en Kalle Anka pocket och den låg på min säng. Jag minns det så klart men hux flux så var den bara borta. Vi letade i hela huset men den fanns ingenstans. Den var bara borta.

Däremot så minns jag inte hur stora avstånd det ändå var mellan de olika platserna. Framförallt minns jag inte att ett par av städerna vi besökte ligger i Swaziland.

Mina träningsmål för hösten

Publicerad den av Hannas krypin

Mycket stillasittande är det bästa sättet att skapa sig värk på. Vad gör du för att balansera stillasittande med rörelse?

Anna Hallén Buitenhuis

När jag skrev mitt examensarbete så fördjupade jag mig i vad som händer i kroppen vid svår sjukdom och immobilisering (att man inte kan röra på sig av olika anledningar). För den svårt sjuka kroppen har immobilisering stora konsekvenser för det fortsatta måendet och livskvalitet på lång sikt. Men ska man hårddra det så gäller det definitivt den friska kroppen också. Vi alla behöver och måste röra på våra kroppar, oavsett om vi vill eller inte. Här nedan finns råden för åldrarna 18-64 år:

Var skulle jag sätta mig själv då? Tja, jag lever definitivt inte upp till råden. Om jag har jag två matcher på en vecka så får jag till 180 minuters fysisk aktivitet. Men jag styrketränar ingenting. Här tänker jag att jag också hittar anledningen till mina onda höfter. Jag behöver verkligen komma igång med styrketräning igen då jag känner mig svag i hela kroppen. Jag behöver också rörlighetsträningen som jag får i pilatesträningen.

Jag har funderat en hel del över vilka träningsmål jag vill ha under hösten och nu har jag en plan klar. Det jag framförallt vill är relaterat till fotbollsdömandet. Trots gårdagens match där jag ville blåsa av matchen i förtid så har jag fortfarande ambitioner med mitt dömande. Jag vill få gå i team igen, det är det jag saknar mest. Så i höst/vinter ska jag jobba stenhårt för att kunna springa snabbt som vinden (nåja) på löptestet. Det svåra är inte att veta hur eller vad jag ska träna. Det svåra är disciplinen. Särskilt de här veckorna när jag sover urdåligt och varje tanke på att träna tufft möts av ett mentalt motstånd. Men jag måste försöka, jag ska försöka! Fast inte idag, för idag är jag hemma från jobbet