Statusar

Racereport Jätten Bulelöpet 2024

Publicerad den av Hannas krypin

Idag åkte jag, Rickard och Alexander till Österbymo för att springa årets upplaga av Jätten Bulelöpet. Klockan ringde tidigt för att hinna till start, redan klockan elva drygt. Vi har sprungit loppet sedan 2014 med uppehåll under pandemiåren och förra året. Förra gången vi sprang, 2022, så gick banan två varv i elljusspåret. Innan dess så gick banan i en envarvs-bana men boende i samhället hade klagat på tävlingen. Så det blev premiär för ny bansträckning i år och en hel del trail. Eftersom banan är till största delen ny kan jag inte jämföra mina tider med tidigare lopp. Fördelen med det är att jag har ett nytt personbästa att slå till nästa år.

Jag tycker att Bulevallen ligger så mysigt. Hit skulle jag gärna åka för att döma fotboll men då skulle jag behöva byta till Smålands domarklubb då det är domarna i Småland som dömer på den här planen.

Vi hade tur med vädret på så sätt att det var strålande sol men det var verkligen ingen värme i luften, endast 4 plusgrader bjöds vi på. Jag och Rickard tog en uppvärmningsrunda i elljusspåret. Det var skönt att värma upp ordentligt. Kroppen kändes riktigt pigg men lagom till start så hade den känslan istället bytts ut till sovande ben. Det kommer bli jobbigt att springa fem kilometer på dessa ben tänkte jag. Början av banan går i elljusspåret men efter ungefär 1,2 kilometer lämnar man spåret och grusvägen för att ge sig in i skogen och springa på stig. Jag är verkligen inte tränad för dessa uppförsbackar men jag peppade mig med att det som jag sprang uppför också skulle springas nerför. På det sättet är Höstfemman och Jätten Bule-löpet väldigt lika. Det är jobbiga kilometer uppför men sedan får man samma backar nerför. Vid en sträcka kom de snabbaste mil-löparna ikapp oss just på den stigen var det trångt. Tror löparna från milen som sprang om oss blev väldigt störda för tempot drogs ner en aning.

Rickard kom in på en hedrande andraplats så vi fick stanna kvar till prisutdelningen. Det dröjde en stund eftersom alla löpare på både femman och milen skulle komma i mål. Men den mesta av publiken stannar såklart inte kvar av den anledningen, i kylan vill alla istället hem. Lite trist men några applåder fick deltagarna iallafall. När vi kom hem blev det trettio minuter stretch och avslappning för min del. Underbart!

Skogsrunda och träningstankar

Publicerad den av Hannas krypin

Det var riktigt rått och fuktigt när jag gav mig ut för min skogsrunda. Så där fuktigt att jag inte riktigt hängde med i andningen i början. Ett stilla regn föll från himlen. Om inget oförutsett inträffar så ska jag springa lopp på lördag igen. Det är säsongens sista lopp, jätten Bule-löpet. Jag läste lite i bloggen och konstaterade att det är tio år sedan vi sprang loppet första gången. Hur som helst, jag kommer inte vara viking på lördag om det är samma väder som idag. Burr, det var rätt kallt.

Jag lufsade mina dryga fyra kilometer men egentligen är det för kort alltså. Mina lopp är fem kilometer och jag kan egentligen inte springa kortare på träning. Jag behöver snarare komma igång och lufsa sju-tio kilometer. Det känns som att jag har både en mental spärr och en fysisk spärr. Enda sättet att komma förbi är att göra det ändå. Men idag var inte den dagen. Istället har jag letat upp träningschemat som Rickard (han är personlig tränare) gjorde till mig för några år sedan. Det är hög tid att damma av det schemat på allvar. På köpet kommer jag också få till passen som behövs för fotbollsdömandet.

Tanken är att jag börjar på måndag och detta är passens fokus:

  • Explosiv styrka (ex hopp och snabba fötter på stepbräda) och maxstyrka (ex marklyft med skivstång)
  • Långa och korta intervaller
  • Intervaller för explosivitet, start och stopp.
  • Längre distanspass.

Eköns naturreservat

Publicerad den av Hannas krypin

Jag blev så glad när jag kikade in och fick se den gulliga kommentaren från Paula. Hon kommenterade söndagslistan så fint och det gjorde verkligen min dag. Tänk så lite som behövs för att glädja en annan människa.

Så från gulliga bloggkommentarer till dagens utflykt. Vi åkte ända till Valdemarsvik och sedan vidare till Gryts skärgård. Målet för utflykten var den lilla rundslingan runt Eköns naturreservat. Det är en del av östgötaleden och vi började med att klättra uppför för att se utsikten från det sju meter höga utsiktstornet. Tänk en varm sommardag när solen skiner, fantastiskt vackert.

Väl nere igen fortsatte vi rundan. Gick förbi vacker vitmossa och till årets adventsljusstake vill jag ha massor med vit mossa. Men det får bli från affären. Det är inte tillåtet att plocka i reservatet.

Leden ledde fram till en strand där jag tvunget skulle känna på vattnet. Ser du den där slemmiga saken i närbilden på vattnet. Tänkte manet men finns det maneter i Östersjön? Eller är det något annat?

I det här naturreservatet finns det jättegrytor, ett väldigt intressant naturfenomen. Så här bildas dessa häftiga fenomen:

Dessa jättegrytor bildades under den senaste inlandsisens avsmältning, då kraftiga älvar av smältvatten forsade fram. Genom vattnets tryck och strömmar kunde stenar börja rotera och slipa hål i berggrunden. Vissa jättegrytor kan vara flera meter djupa.

Källa: Eköns naturreservat

Efter jättegrytan går leden vidare ut på en liten udde. Där fanns det en hel del murar och vi funderade på vem som byggt dom och varför. Kändes inte som en fornborg eller försvarsfästning men enligt denna källa så har det funnits en fornborg där. Jag kunde inte hitta någon mer information när jag googlade.

Leden ledde vidare och snart var vi tillbaka vid bilen. Det var en alldeles lagom runda idag. Leden beskrivs som lätt till medel, finns några branta stigningar och en del sten att kliva på men mest är det ändå lätt terräng.

Om man vill så kan man även ladda ner en app och gå en digital tipspromenad i området. Det tycker jag är ett väldigt trevligt initiativ.

”Ska vi åka hem nu”

Publicerad den av Hannas krypin

Dagen startade med att jag vaknade vid åtta, trots att jag och Rickard stannade uppe till halv ett och streamade ”kodnamn Annika”. Varför sover jag inte längre när jag kan undrar jag. Jag har väl någon inbyggd biologisk klocka som tycker att det är morgon tidigt. Å andra sidan är det skönt att inte sova bort dagen men jag är trött nu. Vid halv nio ringde Marcus och undrade om jag kunde hjälpa till att ta hand om Kevin medan han dömde en dammatch i hockey. Jag har ju velat hänga mer med Kevin så det var trevligt att det passade. Det var riktigt roligt att få hänga med honom. Som ett litet barn frågades det hundra gånger om vi skulle åka hem. Jag hade med dinosauriespelet som jag vet att han gillar så vi spelade ett par omgångar av det när det blev tråkigt att sitta still. Men vilken ljudvolym det är på musiken, fattar inte hur de tänker. Det var bra att det fanns hörlurar i väskan till Kevin. Mamman (jag) hade också behövt lurar. Jag hade så ont i huvudet efter ett tag.

Karriär

Publicerad den av Hannas krypin

Vilka alternativa karriärvägar har du funderat på eller är intresserad av?

Dagens jetpackfråga handlar om karriär. Jag har haft olika karriärdrömmar. När jag var barn ville jag bli författare. Älskade att skriva noveller i skolan och skrev även hemma. Att läsa har alltid varit ett stort intresse. (Fast jag är verkligen en periodare. Nu läser jag ingenting igen).

Något annat jag älskade (och fortfarande gör) är att sjunga. När jag barn ville jag bli en stor världsartist. När jag var yngre ville jag delta i Idol men bland talangerna där hade jag inte haft någon chans. Tror också att jag blivit så nervös att jag inte kunnat få fram en ton. Den stora idolen var Mariah Carey.

I gymnasiet så gick jag på naturbruksgymnasiet på Vretaskolan. Inriktningen hette lokal gren häst och vi var sista klassen. Därefter bytte inriktningen namn till hästhållning. Vi hade en rolig slogan: ”hoppning börjar vid två meter, allt under är markarbete”. Efter gymnasiet hade jag praktik på Fredriksbergs new foreststuteri. Drömde under tiden jag var där att åka till Irland och rida fälttävlan. Jag som är lite ”mesig” på hästryggen förstår inte riktigt hur jag tänkte med fälttävlan som kräver en hel del mod. Det blev inget Irland, jag blev gravid med Samuel och la ner alla sådana planer på att åka till Irland.

När jag fick mitt första barn så blev jag sugen på att läsa till barnmorska. För att ta sig dit behöver jag först plugga till sjuksköterska. Men jag har aldrig jobbat inom vården och var osäker på om det passade mig så pluggade till undersköterska istället. Jag kan fortfarande bli sugen på att plugga till sjuksköterska. Däremot så vill jag inte bli barnmorska, efter tre förlossningar är jag nu alldeles för rädd för att ens tänka tanken på att förlösa någon annans barn. Jag är dessutom inte behörig, för att komma in måste jag plugga matte och jag och matte är inte kompatibla…. Jag kan fortfarande få det där suget att läsa till sjuksköterska men samtidigt är det ju jag som får göra det roliga med patienterna. Jag vet inte om jag vill i huvudsak dela läkemedel och dokumentera.

Jag har två specialistkompetenser (palliativ vård/avancerad omvårdnad och akutsjukvård/intensivvård) som undersköterska och trivs otroligt bra på sjukhuset i stan. Älskar verkligen jobbet som undersköterska.

Jag har ju även min dröm om en egen pilatesstudio. vi får se hur det blir med den saken. Någon gång i livet vill jag utbilda mig på pilatesapparaterna och gå de olika mentorprogrammen. En vacker dag kanske.

Dagens jetpackfråga

Publicerad den av Hannas krypin

Jag tänker att dagens fråga från jetpack kan tolkas på olika sätt. Dels händelser som skett i nutid och likaså historiska händelser. Men jag tänker specifikt på tre händelser som jag nog aldrig kommer glömma.

Vilka stora historiska händelser minns du?

Jag minns mordet på utrikesminister Anna Lindh. Jag hade praktik på Fredriksbergs new forest stuteri. Minns att jag och handledaren diskuterade det hemska mordet. Jag kommer också ihåg när flygplanen flög in i World trade center i New York och Pentagon. En händelse som verkligen satte spår i människor, i hela världen men särskilt i USA och de människor som på olika sätt blev direkt berörda av katastrofen.

Jag minns tsunamin som inträffade på annandagen 2004. Samuel fyllde ett år samma dag. Han föddes 7:54 den 26 december 2003. Vi var i Idre där Rickards storebror då bodde. Alla människor som miste livet och all förödelse går såklart inte att glömma.

Te, scones och ett träningspass

Publicerad den av Hannas krypin

Det är dags att komma igång med löpträningen ordentligt igen efter förkylningen. Lördagens lopp var ju verkligen ett glädjebesked. Kroppen kändes fantastisk och det vill jag suga tag i så länge det går. Morgonens stretchpass var ju ingen härlig historia direkt men löpningen ikväll däremot kändes riktigt bra. Jag sprang fem kilometer så snabbt jag orkade, farterna varierade mellan 6,39min/km och som snabbast 4,26min/km i slutet. Mycket bra pass, jag avslutade med att stretcha 25 minuter och om det var en plåga imorse kändes det hur bra som helst efter löpningen.

Till kvällsmat hade Rickard fixat scones, dessa inmundigades med enbart smör. Tycker det är absolut godast, inga krusiduller liksom. Det fick även bli en stor mugg te och så en portion havregrynsgröt. Får vi se hur länge jag håller mig mätt på det. Jag är den där personen som inte blir mätt särskilt länge på gröt. Men gott är det. 😀

En vissen dagens

Publicerad den av Hannas krypin

Även dagens inlägg blir i punktform. Orkar faktiskt inte anstränga mig mer än så. Känner mig vissen och allmänt opepp. Inte sjuk utan snarare den där känslan av att det är lite för mycket tråkigheter runt omkring mig. Varslet och personalbristen tar verkligen på mina krafter och på alla andras krafter också. Det är ingen rimlig belastning på någon! Så nog om det för den här gången. Min dag har sett ut så här:

  • Det har varit en strålande vacker höstdag.
  • Jobbat kväll istället för natt. Det var fyra undersköterskor sjuka ikväll.
  • Matchat rosa med rosa.
  • Fotat höstlöven ”i farten”
  • Kört 20 minuter stretch och rörlighet.
  • Fått höra att jag ser trött ut.
  • Var glad över vinterjackan och vantarna när jag skulle åka hem. Då hade temperaturen fallit och bilen var täckt av frost.

Min måndag

Publicerad den av Hannas krypin
  • Vaknade tidigt för att hjälpa Ida till skolan.
  • Gick och la mig efter frukosten för att sova inför nattpasset
  • Blev dock väckt, personalplaneraren ringde och ville att jag jobbar kväll istället för natt. Det sa jag ja till.
  • Fått jobba med bästa J, det var länge sen som vi hade ett vårdlag tillsammans. Vi hade en del pyssel på jobbet.
  • När jag satt i bilen på vägen hem så kände jag bara det där behovet av att jag måste få sträcka ut på mattan. Så totalt blev det femtio minuter rörlighet. Började med trettio minuter men kände mig inte alls nöjd så det fick bli 25 minuter till. Det ska bli intressant att se imorgon om ett sådant här pass med rörlighet gör någon skillnad vad gäller morgonsmärtan som jag har i mina höfter. I början av passet gjorde det mest ont men ju längre kroppen fick sträcka ut, desto mindre ont gjorde det. Sen kändes det såklart i musklerna men att det stramar och sträcker är inte farligt. Min smärta känns rent muskelrelaterad så därför fortsätter jag genom smärtan. Och den släpper ju efter ett tag.

Tänkvärt om yttrandefrihet

Publicerad den av Hannas krypin

Häromdagen så bloggade jag om mina lösa tankar som jag har svårt att sätta ord på. Så döm om min förvåning när jag bara dagen efter fick serverat ett inlägg av klokskap på facebook. Det rymdes så många tankar i raderna som så bra sammanfattar det som jag också går runt och tänker på. Cred till Johannes Axelsson.

Demokratin- ett minne blott?

Vi önskar ett samhällsklimat som främjar kritisk granskning av omvärlden utan att befolkningen ständigt hamna i polarisering och pajkastning. Den politiska korrektheten har svämmat över alla breddar och lämnar svenskarna rädda, fega och handlingsförlamade.

När ett land likformas, när man tvingas in i ett sätt att tänka och se på omvärlden på ett onyanserat sätt, vad händer då med demokratin? I försök att trygga landet har pk- poliser tagit makten över massmedia. Det vi matas med är i mångt och mycket propaganda. Man är rasist om man röstar på SD, man är homofob om man inte uppskattar Prideparaden, man är antifeminist om man vill verka för att minska antalet aborter. Livsutrymmet har krympt, och vad gemene man i Sverige tycker har formats till något fjuttigt halvlamt.

Vägra debatter, vägra ta i hand, undvika vissa personer, man gaddar samman sig och säger att man vill skydda demokratin, vadfalls?

Vad händer med befolkningen i ett land då de med andra värderingar blockeras, om de med avvikande åsikter inte får något talutrymme och ständigt blir påhoppade med beskyllningar som inte hör till ämnet?

Vissa frågor får inte debatteras, ta Covid-epidemin och det medel som befolkningen uppmanades ta, är ett exempel.

Kriget i Ukraina – får man uttrycka sin åsikt om detta utan att lynchas? Ett krig som sponsras av Västvärlden. Försöken att nå en vapenvila och införa en buffertzon mellan Ryssland och Väst slåss bort av de politiker som säger sig vilja verka för en hållbar utveckling.

Självklart vill vi motverka våldsamheter och att grupp ställs mot grupp. Så blir det lätt när polarisering råder istället för respektfull debatt. Diplomati tordes vara en bättre lösning än att förse krigsdrabbade länder med vapen.

Är inte yttrandefriheten och möjligheten att uttrycka sin åsikt utan att strypas socialt värt att värna?

Kan man ifrågasätta klimathysterin utan att bli stämplad som konspirationsteoretiker?

Ensidig journalistik riskerar att ge inskränkt befolkning med begränsad tankeförmåga. Om normen smalnar av tillräckligt blir det till slut exotiskt att tänka fritt. Rädsla paralyserar. Nån säger att Ryssland kör propaganda, frågan är var vi själva befinner oss?

Totalitära staters åsiktsfrihet hotas då socialbestraffning och vinklad journalistik motverkar den fria tanken.

Ett samhälle som har högt i tak låter en sådan här insändare publiceras. Måste det till ytterligare kriser i vårt samhälle innan vi förändrar vår attityd till oliktänkande? Låt oss hjälpas åt att nyansera, respektera och lära den yngre generationen vad demokrati verkligen är.

Vi är i behov av omvändelse på djupet!