Statusar

Har du sett den här bilden cirkulera runt i sociala medier? Jag tänkte först dela den utan närmare eftertanke men så kände jag att jag ändå behövde ha lite mer kött på benen innan.

Det första jag tänkte var att det måste vara ett aprilskämt. Hur kan memes bli farliga? Jag blev skeptisk först och jag kunde inte verifiera äktheten i kampanjen mot desinformation som bli inte lurad står för. Bilden är därifrån under rubriken skratt som kan skada.

Sidan ser seriös ut, det är samma kontaktuppgifter som till myndigheten för psykologiskt försvar. Det är en myndighet som inrättades för att jobba mot desinformation i sociala medier, etablera factcheckers även i Sverige och också upptäcka när främmande makt försöker få in sina tankar.

Så jag fick grotta ner mig. Igen…. Jag har läst hela ”Att möta informationspåverkan – Handbok för journalister” och hittade inget stöd för bilden jag började mitt inlägg med. Inte den delen med memes iallafall men däremot satir. Till slut hittade jag några artiklar kring kampanjen och den säkraste källan till att kampanjen ändå är trovärdig är Morgan Johanssons video på Facebook där han själv nämner kampanjen och att det är Myndigheten för psykologiskt försvar som ligger bakom sidan.

Det jag tycker är intressant i såna här varningar kring desinformation är vem som egentligen avgör vad som är sant och inte. Är det politikernas narrativ som automatiskt står för sanningen? Det har vi ju sett i Ukrainakriget att det pågår informationsdelning från båda sidor. Hur ska man egentligen kunna veta?

Många tycker kanske att det är uttjatat med vaccinprat. Pandemin är ju över. Ja, inte enligt Lena Hallengren då.… Hon fortsätter med sitt mantra om att alla bara ska. Jag vill inte vara i hennes kläder framöver….. Igår plockades source control bort. Det vill säga att ha munskydd i patientnära arbete. I vissa situationer kommer jag dock fortsätta att ha munskydd. Till exempel i de lägen som jag vet att jag kommer behöva komma riktigt nära. Iallafall så känner jag snarare tvärtom. Det är ju nu den riktiga granskningen av pandemin och särskilt vaccinets risk/nytta-analys ska göras. När vi nu har mer data kring biverkningar och annat nyttigt.

Otroligt viktig video! Jag rekommenderar dig starkt att se denna video. Det är 24 minuter av ditt liv och kvinnan som intervjuas har gjort en granskning av de data som ligger till grund för att vaccinet godkänts. Resultaten är skrämmande. När jag lyssnar på den här videon med Per Shapiro och Anette Stahel är iallafall jag glad över att jag så stenhårt har följt min linje och vågat säga nej. Att inte falla för gupptrycker och hålla på det som jag har trott på. (Känner jag youtubes censur rätt så kommer den snart plockas bort, därför länkar jag här igen till en annan sida också om min första länk i inlägget inte funkar framöver. HÄR finns samma intervju.)

En annan viktig aspekt att prata om är det här med hjärtmuskelinflammationer, hjärtstopp och andra hjärtåkommor som läkarna nu inte hittar någon orsak till. För mig så går hela mitt alarmssystem igång. I denna video kan du lyssna på en mycket tänkvärd intervju med Robert Malone.

Jag tycker det är så hemskt att tänka på alla dessa människor som gjort det ”rätta” och på kuppen allvarligt riskerat sin hälsa. När kommer de få upprättelse och vem kommer ta ansvar för vaccinskadorna som blivit? Mitt hjärta blöder!

Jag har inga särskilda planer med mitt inlägg, inget mer än att jag bara ville skriva något. Så vi får se var det här inlägget hamnar. När orden och tankarna får komma helt fritt utan mål och syfte. Kanske blir det bara några rader, kanske blir det jättelångt.

Det första jag vill berätta är att jag kom på en sak igår gällande min sömn efter nattpassen. Jag har svårt att sova, inte att somna men jag vaknar lätt. Idag kom jag på att jag håller på på exakt samma sätt på nätterna. Vaknar till, vänder på mig, somnar om och vaknar sedan igen efter en stund och gör samma sak igen. Så där håller det på natt efter natt. Kom också på att jag skyllt på mina energidrycker och det ligger såklart nära till hands att anta. Men mamma har berättat att ända sedan jag var liten har jag haft svårt att sova. Hennes teori då var att jag var mörkrädd och det är jag fortfarande. Gillar verkligen inte mörker! Inbillar mig fortfarande att det ligger monster under sängen och jag måste ha täcke på fötterna. Annars känns det obehagligt. Jag vet att jag inte är ensam om just det här.

Jag har tönkt en hel del på bloggen, granskade min statistik för en stund sedan och konstaterade att nu har nog alla läsare från Hannafialotta hittat hit. Eller så har jag fått en hel hoper nya läsare. Vem vet. Sakta har läsarantalet ökat och det gör mig jätteglad att du som kikar in här vill läsa mina rader. Det har varit en del strul med olika bloggportaler och då har jag varit ännu mer nöjd med min flytt av min blogg. Just det här att kunna få kommentarer tycker jag är väldigt viktigt och gör bloggen till ett mer levande dokument och inte bara att jag sitter och skriver för mig själv.

Känner lite att min hjärna har gått i semestermood, snart får jag gå för fyra veckors efterlängtad ledighet. Det är bara sju pass kvar nu, nedräkningen har börjat och därmed har hjärnan checkat ut. Jag behöver ladda mina batterier, få vara med familjen och ladda! I år kommer det vara lite annorlunda mot tidigare år. Det gör lite ont i hjärtat men det vill jag inte fokusera på nu.

Måste berätta om en sak som jag inte tänkt på. Jag satt i bilen häromdagen och det regnade. Jag tyckte det var så fascinerande hur jag kunde välja om jag skulle fokusera på regndropparna på rutan eller på bilen framför. Den där ”zoomeffekten” har jag inte noterat förut. Kändes som en kamera där jag kunde välja var jag ville lägga fokus,

Kan man applicera det tänket på andra situationer? Zooma ut från saker som är ovidkommande, saker som stjäl energi och istället zooma in på det som ger energi. Mer fokus på det som är viktigt och som verkligen betyder något. Det vill jag iallafall!