Har du sett den här bilden cirkulera runt i sociala medier? Jag tänkte först dela den utan närmare eftertanke men så kände jag att jag ändå behövde ha lite mer kött på benen innan.
Det första jag tänkte var att det måste vara ett aprilskämt. Hur kan memes bli farliga? Jag blev skeptisk först och jag kunde inte verifiera äktheten i kampanjen mot desinformation som bli inte lurad står för. Bilden är därifrån under rubriken skratt som kan skada.
Sidan ser seriös ut, det är samma kontaktuppgifter som till myndigheten för psykologiskt försvar. Det är en myndighet som inrättades för att jobba mot desinformation i sociala medier, etablera factcheckers även i Sverige och också upptäcka när främmande makt försöker få in sina tankar.
Så jag fick grotta ner mig. Igen…. Jag har läst hela ”Att möta informationspåverkan – Handbok för journalister” och hittade inget stöd för bilden jag började mitt inlägg med. Inte den delen med memes iallafall men däremot satir. Till slut hittade jag några artiklar kring kampanjen och den säkraste källan till att kampanjen ändå är trovärdig är Morgan Johanssons video på Facebook där han själv nämner kampanjen och att det är Myndigheten för psykologiskt försvar som ligger bakom sidan.
Det jag tycker är intressant i såna här varningar kring desinformation är vem som egentligen avgör vad som är sant och inte. Är det politikernas narrativ som automatiskt står för sanningen? Det har vi ju sett i Ukrainakriget att det pågår informationsdelning från båda sidor. Hur ska man egentligen kunna veta?
Återigen ett superbra inlägg om ett väldigt viktigt ämne i tiden. Du gör så bra research och har kloka funderingar. Och ja, hur ska man egentligen veta vad som är rätt eller fel och vem är det som avgör? Helt klart är att vi lever i en faktaturbulent tid där man verkligen behöver fundera både en och två gånger vad informationen innebär och vad syftet är med den och sedan fundera en gång till över hur man själv förhåller sig till innehållet i informationen, för att till sist koppla på sin egen värdegrund på något vis. Oj, en lite lång och krånglig kommentar men jag hoppas du förstår vad jag menar. Vill också bara säga att jag tycker du klarar den balansgången elegant!
Stort tack för en återigen tänkvärd kommentar!
Problemet är att man inte kan skriva satir och ironi som för sådär 10 år sen, alla tar allt på allvar.
Jag kan tycka att ”alla” ska vara så pk hela tiden och framförallt så finns det en del som blir sekunderkränkta. Kränkta å andras vägnar, personer som kanske själva inte ens bryr sig om det som andra blivit kränkta för. Så rörigt det här blev, jag hoppas att du förstår vad jag menar.