Dag: 24 augusti 2014

Stadsfestloppet

Publicerad den av Hannas krypin
Alexander sprang Lilla Stadsfestloppet, 575 meter var hans lopp. Han var så duktig och sprang på. Ida var anmäld men hon ville inte springa väl på plats.
Försök att övertala Ida.

Efter Alex lopp var det dags för mig, Rickard och Marcus att värma upp. Vi skulle springa fem kilometer. Jag förväntade mig inga stordåd idag då jag dömde match både igår och i förrgår.
Jag fokuserar.
Marcus tyckte jag skulle vara hare för att han inte skulle dra iväg för fort. Visst sa jag. De första femhundrameterna på loppet går uppför, blä tänkte jag men väl uppe kom en välförtjänt vila med en lång nerförsbacke där jag bara rullade på och plockade löpare på löpare. Första två kilometerna gick på 9,43, första gången jag springer två kilometer under tio minuter. Blev mycket förvånad när jag kollade klockan och såg tiden. Här stumnade mina ben lite så jag fick släppa Marcus som pinnade på bra. Trekilometerskylten missade jag, när jag såg att jag sprungit i 17 minuter då förstod jag att jag missat skylten för så mycket långsammare gick det ändå inte.
Vid fyrakilometer hade jag på klockan 20,13, då förstod jag att jag skulle få en riktigt bra tid. Sista kilometern gick mycket nerför så där fick jag mycket kraft. Älskar att jag kan rulla nerför då det verkligen sparar mycket kraft.
När jag närmade mig mål såg jag på klockan att jag hade chans på att komma under 26 minuter så med hjälp av mina sista krafter spurtade jag om två tjejer vars rygg jag haft sista kilometern. Det var en härlig känsla att känna vad krafterna räckte till.
Efter loppet var jag precis slut, hämtade min välförtjänta pastasallad och pratade lite med sjuksköterskan på jobbet som var funktionär. När vi  kom hem gick vi och la oss och sov. Skön återhämtning och imorgon ska jag vila. Grymt nöjd tjej!
 
 

Bic Kids

Publicerad den av Hannas krypin
Jag är buzzador och har tillsammans med barnen testat nya Bic Kids Learner, pennor med grepp, anpassat för de mindre som ska lära sig att skriva. Nu är det dags för slutrapporten.
 Samuel tyckte att kanterna på pennorna var lite jobbiga men samtidigt sköna att hålla i. ”Jag är van vid att skriva med andra pennor så det var lite ovant först men sen när jag använt dem ett tag kändes det bättre. Jag gillar vanliga pennor bättre”.
Alexander: ”Pennorna är sköna att hålla. Jag gillar särskilt kulspetspennorna, jag har alltid gillat mer att använda bläckpennor när jag ska rita av saker.  Blyertspennorna har jag använt i skolan när jag ska skriva och jag gillar dem.
 
 
 

Min träningsresa

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har aldrig varit den här sportiga tjejen. I skolan när vi höll på med lagsporter blev klasskompisarna sura på mig när jag inte gjorde som de ville så det var inte så roligt att vara med. I gymnasiet var jag mer frånvarande än närvarande på gymnastiken.
 
Därför kan det tyckas väldigt långsökt att jag började döma fotboll men jag var med Rickard när han dömde en 7-mannamatch och det såg så roligt ut så jag ville testa. Mia på förbundet tyckte nog att jag var lite tokig när jag ringde och frågade om jag fick gå kurs för att börja döma fotboll fastän jag inte spelat själv. Det var 2006 som jag dömde första matchen (flickor 14) och det såg ut som hejkomochhjälpmig. Men jag fortsatte döma 5- och 7mannamatcher och året efter gick jag steg 1 som man måste gå för att få börja döma 11-mannafotboll.
För att orka matcherna måste man ha bra kondition. För mig som inte hade någon idrottsbakgrund var det bokstavligen som att börja på noll. De första joggingrundorna gick långsamt och jag orkade ingenting. Men jag fortsatte kämpa. Det var inte så lätt för Rickard, jag var så gnällig.
2010 tog jag och Rickard kontakt med en personlig tränare som gjorde ett träningsprogram åt mig och Rickard och där började jag få rutin på träningen. Den sommaren var riktigt bra träningsmässigt, gjorde min första mil tex. Vi tränade under hösten och dömde våra matcher. 2011 klarade jag löptestet på första försöket för första gången. Då var jag stolt! Samma år blev jag gravid med Ida och jag dömde till jag var i vecka 15 och då var jag tvungen att sluta då jag inte kunde springa längre. Av förklarliga skäl blev det ett långt uppehåll där.
Många träningspass har jag kört hemma på vårt löpband. Räddningen många gånger för då hade jag inget att skylla på för att inte träna.
I januari när jag varit på efterkontrollen började jag träna igen. Jag hade ingen fart i benen, körde mest lugna pass och försökte träna upp mig så jag skulle klara löptestet. Jag klarade de långa sträckorna men inte de korta så det året dömde jag bara som domare.
Bysjöloppet med Emilia förra året.
2013 fortsatte jag kämpa med träningen: intervaller, tempoträning distans och lite styrka. På hösten hade jag träningsmotivation då jag tränade med Emilia (en av damdomarna som nu bor i Göteborg), resultaten kom fort och det var roligt att träna. Sen flyttade hon och då försvann lite av motivationen också.
I år har jag haft motivation och tränat flitigt. Men kände för att nå de resultat jag vill behövde jag gå ner några kilon. Inte för att jag var tjock utan mer för att orka prestera bättre. I somras var jag ledig hela sommaren så då tog jag verkligen tag i det. Hårda träningspass varvat med promenader och sju kilo lättare har lett till att jag nu springer fem kilometer på 26,14 och flyger fram på ett annat sätt.