En promenad

Promenaden ute i skogen tidigare idag var så härlig. Isgatan som var under förra promenaden hade äntligen töat bort så det gick att hålla ett riktigt bra tempo över stock och sten. Älskar dessa skogspromenader, iallafall efteråt. Att gå en mil känns långt.
Det känns i kroppen att jag inte har sömbrist längre och så är jag bara lite snuvig. Vad härligt det är att äntligen känna mig utvilad. Gissa vad jag ska göra ikväll…. Pilates såklart. Jag har inte tränat någon pilates på flera dagar och nu saknar jag det. Det blir ett långt pass, på femtio minuter. Vem har sagt att man ska börja lugnt! Haha, nä men jag lyssnar givetvis på kroppen, säger den i från får det bli det lilla lugna istället. 

Min klippa

Rickard är verkligen min klippa, den som finns för mig oavsett vad som händer. Som älskar mig över allt annat och går genom eld för mig. Tänk vad lyckligt lottad jag är som har en sån kille!
Bilden ovan är rätt gammal från 2012 nån gång. Det var precis när vi flyttad till vårt lilla hus. Den symboliserar allt för mig; trygghet, kärlek, en famn att krypa upp i. Tack för att du finns! ♥

En föraning

Ni vet när man får en känsla av att något är på ett visst sätt utan att egentligen ha några belägg för det. Exakt den känslan har jag haft ett bra tag. Idag fick jag svart på vitt att en sak som jag gått och grubblat över ett tag faktiskt var sant, att min föraning stämde. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det känns lite kusligt. Att man kan ha så rätt…. Har ni varit med om samma sak?

1 februari

Godmorgon måndag! I fyra dagar har jag nu kommit i säng innnan tio och sovit som en stock. Jag känner mig verkligen som en ny människa trots att jag jobbat mycket. Jag ska till stan vid tio och senare blir det en långpromenad i skogen. Min förkylning har blivit så mycket bättre men jag tar det lugnt en dag till så får jag se om jag kan börja springa lite försiktigt igen imorgon.
Önskar er en skön start på veckan.