Känslan av att inte vara bra nog på det man älskar mest av allt.

Tack snälla ni för alla peppande kommentarer! Jag fick nej, inte för att de inte gillar pilates utan för att de inte tyckte att jag var stark nog. Det känns fruktansvärt orättvist då de andra deltagarna också hade brister. Det är så typiskt att alla motargument kommer först när jag är hemma. Tårarna har sprutat konstant sen jag körde från Norrköping, kan inte sluta gråta. Jag ser glad ut på bilden men det var innan jag fick beskedet.
Åh vad jag ösnkar att jag fick vara med. Det var så härliga människor. Precis såna som jag skulle vilja omge mig med. Tillbaks på ruta ett igen då. Det är i princip omöjligt att komma in på gym eftersom de har sina färdiga koncept. Jag bryter ihop idag och så försöker jag ta nya tag mentalt imorgon.

Kvalitetstid med min mamma

Jag har tjatat ett tag på mamma att hon behöver träna lite pilates med mig eftersom att hon har en del ryggproblem. Imorse kom hon hit och vi körde några övningar. Det blev väldigt basic för att bygga upp från början. Superkul att få instruera verkligen!
Hon stannade till lunch och vi pratade om allt möjligt. När vi bodde i Berga och Rickard jobbade som personlig assistent så träffades vi alltid varje onsdag och bara umgicks. Det kan jag sakna, särskilt efter idag. Ett tag var jag dock kanske inte så väldans rolig för jag nojade så över kvällens pilatesaudition men nu känns det bra. Jag är supertaggad, laddad, inspirerad och entusiastisk. Det viktigaste för mig är just att förmedla kompetens och att inspirera. Jag vill att de ska se min passion och min glädje. Ni håller tummarna för mig va?