Som att springa i uppförsbacke

Idag tog jag den här sega kroppastollen och ställde mig på löpbandet. Jag hade inga krav på mig själv utan jag skulle bara springa några kilometer. Det enda kravet jag hade var hur länge jag skulle springa. Jag är inne i en period där det känns extremt tungt att springa. Sådana perioder kommer med jämna mellanrum då jag upplever det som att jag tappat precis all kondition. Det är mest bara känslan såklart, formen finns där, det vet jag egentligen.

På dagens pass kändes det precis som att jag dragit upp bandet i lutning så jag var tvungen att se efter flera gånger. Men nej det var bara känslan. Tänk dig att gå/springa i konstant uppförsbacken. Så kändes det. Men nu är det klart iallafall och jag ska ställa mig och laga lite mat. Idag gör jag det enkelt för mig och fixar köttfärssås och pasta.

 

Njuter av att vara hemma

Okej, mitt förra inlägg var väl så där peppigt…. Jag är hemma nu iallafall och har bryggt en stor kanna te. Känner mig redan piggare bara av att ha fått komma hem. Det är mer eller mindre kaos varje dag på mitt jobb. Det händer alltid något och ingen dag är den andra lik. Men det är charmen också känner jag. Tiden går fort och ibland hinner jag knappt blinka. Nu tänkte jag kika in hos er och lämna lite spår efter mig. Vi hörs senare.

Lill-lördag

Den här veckan känns som en enda lång intervall som aldrig tar slut. Jag gick och la mig vid åtta i gårkväll och somnade som en sten. Trots det så stängde jag av klockan när den ringde och somnade om. Vaknade med ett ryck kvart över sex så jag hann till jobbet med goda marginaler. Längtar efter att få vara ledig. Den här veckan får jag verkligen känna på hur det är att jobba rak vecka och det är verkligen ingenting för mig. Jag behöver mina pauser. Hur mår du idag?