Jag vågade

Häromkvällen satte jag mig ner i soffan med Rickard för att kolla på matchen som jag dömde. Jag måste säga att känslan under matchen inte riktigt stämde med känslan jag fick av att se mig själv. Men det var på ett positivt sätt. Det är nyttigt att se sig själv även om det också känns lite läskigt. Bilden ovan är från matchen jag tittade på igår kväll här i byn där jag bor. Kvällsolen på den här plan är så fantastiskt fin. Men det är lite jobbigt att ha solen i ögonen när man dömer såklart. 
Imorse vaknade jag klarvaken vid fyra. Lite väl tidigt kanske. Jag velade om jag skulle ge mig ut och springa. Men springa klockan fyra på morgonen kändes lite väl overkill och springa på löpbandet ville jag inte heller. Kände att risken att väcka barnen var lite väl stor. Så jag låg i sängen och läste bloggar och somnade om vid sex och klev upp först runt halv nio. Satt och slösurfade lite och gjorde ett oengagerat försök att plugga lite.
Jag åkte in till stan för att möta upp Sofia och hennes mamma. Tanken var att vi skulle träna 45 minuter pilates tillsammans. Jag sa det att vi går igenom hela kroppen och så tar det den tid det tar men typish 45 minuter +- några minuter. Passet blev exakt 50 minuter så det var bra känsla jag hade. 🙂 Grymt roligt att köra ett pass igen!