Att åka på utflykt

Här sitter jag i bilen, det har tagit nästan en timme att komma en halvmil. Det har inte hänt någon olycka utan det är vägarbete. Vi trodde inte att det skulle vara kö nu men vi hade tokfel. Jag tog med systemkameran och har massor med bilder från dagen men eftersom jag just nu sitter i bilen  så får det duga med några mobilbilder. 

Vi började dagen med att åka till parkourparken där Alex och Ida fick rasa av sig lite. Efter någon timme åkte vi och handlade matsäck och hämtade Samuel som varit med kompisar. Det blev ett stopp längs en rastplats. Tycker den ligger så fint precis vid vägen. 👇👇

Färden gick sedan vidare till Alvastra klosterruin och Omberg. Har aldrig varit på dessa platser när det är vår så det var en ny upplevelse. Fantastisk natur är det iallafall. Så mysigt att få hänga med barnen några timmar så här. Kommer uppdatera det här inlägget med fler bilder framöver. 

Att ta hand om sin hälsa

Det är viktigare än någonsin att ta hand om sin hälsa och kropp men samtidigt är det svårare än någonsin att ta hand om sig. Man ska helst undvika gym, simhallar stänger ner och samma sak med idrottsverksamheten.
Borde inte regeringen underlätta för oss att ta hand om våra kroppar för att hålla oss friska istället för att försvåra? Alla åtgärder syftar till att minska smittspridningen men ohälsan ökar också på andra sätt. Mera stillasittande, mindre utevistelse och så vidare leder onekligen till dålig hälsa. Kanske inte direkt men på lång sikt. Utan ett bra immunförsvar så kommer vi inte långt. 
Jag tycker:
– Öppna upp möjligheten att träna tillsammans i grupp men i små grupper på platser där det är möjligt att hålla avstånd. Det är många som behöver gruppgemenskapen för att över huvudet taget komma ut och röra på sig. 
– Införa högre skatt på snask och skräpmat. Jag är absolut för en sockerskatt på samma sätt man infört högre skatt på tobak. 
Så till dagens träning. Jag höll mig skapligt till min plan. Det blev dock inte tre kilometer i 5 min/km men lite mer än två kilometer på drygt 10 minuter. Efter löpningen körde jag styrka. Kanske inte så många övningar som jag tänkt mig men det blev ett bra pass. 

Att springa intervaller och att skriva engagerade kommentarer

Godmorgon säger jag till ett snöigt landskap! Det räknade jag inte med igår. Fast vad kan jag vänta mig, det är april. Just nu ligger snön kvar men den är nog snart borta. Jag hade tänkt skriva några rader här igår kväll men så åkte jag och jobbade och när jag kom hem hade jag dels ett zoommöte och så tittade jag och Rickard på Josephine Bornebusch serie ”Älska mig”. Trodde först att det var säsong tre som kommit ut men det var säsong två och den har vi redan sett hela på Viaplay.
Gårdagens träningspass blev att springa intervaller. Förra gången jag sprang samma pass gick det inte alls lika bra som igår. Igår hade jag energi så fick till ett riktigt bra pass: 25 intervaller i 30 sekunder med 1 minut vila mellan varje. Hastigheten varierades mellan 14,3 och 17km/h. Idag är planen att springa en bestämd fart en viss tid och efteråt köra styrka. Vill helst springa 3 kilometer i 5min/km men det kanske är för snabbt. Jag får prova. Fem minuter per kilometer (en femma på 25 minuter) är en hastighet som jag kämpat med i flera år. Hur mycket jag än tränar så är det liksom som en magisk gräns jag ine kommer ner till på en längre sträcka.
Medan jag skriver det här inlägget har jag ätit frukost. Idag blev det två kokta ägg, lite sill som blev kvar från påsken och så yoghurt med banan och start i. Jag får ont i magen av sill men ibland vill jag äta det ändå.
En sak jag funderat över ett tag är det här med engagemanget i bloggar. Den tiden är borta då man mest kommenterade folks bilder. Att skriva engagerade kommentarer kräver dels att man verkligen läser inlägget och sedan tänker till. Det kan vara nog så tidskrävande. Då är det ju så fiffigt att det under inläggen finns möjlighet att gilla det bloggaren skrivit. Om jag får välja mellan en halvtråkig kommentar eller att man trycker på hjärtat så föredrar jag klicket på hjärtat. Tycker det är ett bra sätt att från läsarens sida visa att man uppskattar det som skrivs. Jag delar sällan min blogg i facebookgruppen jag är med i just för att det tar så mycket tid att skriva engagerat och jag vill inte ge halvtråkiga kommentarer eller missa någons blogg.