Jag fick en kommentar i natt som jag tänker både det ena och det andra om. En sån där kommentar där jag höll på att direkt skriva det jag tänker utan några förskönande ord. Liksom bemöta kommentaren på lite samma sätt som personen skrev till mig.
”Oj, nu är du verkligen ute och cyklar Hanna. Jag är uppvuxen i en familj med stark kristen tradition och med en mamma som är präst. Båda mamma, min moster (som också är präst) och mina syskon har utövat yoga under många många år och det är vi långt ifrån ensamma om i vår kristna umgängeskrets. Vi har även haft yogaktiviteter på våra undomsläger och på våra kvällsaktiviteter i församlingshemmet. Nu vet jag i och för sig inte vilken församling du tillhör men jag tillhör svenska kyrkan och det är det absolut helt okej med yoga. Att säga att det inte är förenligt med kristen tro är nog attt vara väl kategorisk och gammaldags.
Och nej, jag är inte anonym. Jag har bara varken blogg eller något googlekonto att hänvisa till om det nu är det som räknas som att inte vara anonym.”
Och nej, jag är inte anonym. Jag har bara varken blogg eller något googlekonto att hänvisa till om det nu är det som räknas som att inte vara anonym.”
Vet du att inte ens när jag skrivit om mina coronavaccinsinlägg har någon skrivit rakt ut till mig att jag är ”ute och cyklar”. Personerna har säkerligen tänkt det och det är annan sak. Det får man tycka. Men det känns ärligt talat väldigt lågt att använda sig av den formuleringen när jag delar med mig av ren fakta kring yogans historia och mina känslor kring det. Jag har aldrig skrivit att ingen annan borde hålla på med det utan jag har skrivit om mina tankar och varför jag inte vill hålla på med det. Utifrån fakta och de värderingar jag fått med mig hemifrån. Om det nu gör mig gammaldags och kategorisk så får det vara så. Man måste inte alltid vara så modern och ”i tiden”. Ibland är det kanske bättre att hålla fast vid det gamla. Särskilt i de fall när man (läs jag) mår dåligt av det.
Jag tror att jag trampade på någons ömma tår, det är aldrig roligt att vara delaktig i något som någon annan inte vill vara en del av. Och det är just det min blogg är, min plats med mina tankar. Inte någon annans. Förutom ibland när jag hittar något extra tänkvärt.
