Hur många gånger har man inte kommit på de bästa svar på tal när det är försent? Jag hamnar där rätt ofta. Särskilt när jag blir överrumplad av en hård ton. Då är det som att alla kloka tankar är som bortblåsta och jag kommer på först när det är försent hur jag tänkte i en given situation.
För min del tror jag att det blir så här när jag blir stressad och känner att ett varför måste komma snabbt. Det är det lätt att låta stress och nervositet mina tankar så att jag inte har möjlighet att uttrycka mig på det sätt jag vill eller hade tänkt mig. Men när det lugnar sig och tankarna har tid att sväva fritt, börjar hjärnan arbeta med de obearbetade tankarna från samtalet. Det är då de ”aha”-ögonblicken inträffar och orden som jag inte kunde hitta under samtalet kommer tillbaka.
Något jag jobbar med är att inte vara för hård mot mig själv när detta händer vilket är extra svårt just nu när jag är allmänt ledsen. Det är så lätt att känna frustration över att inte ha varit mer kvick i stunden, men jag är ju bara människa och långt från perfekt. Det går inte att alltid vara på topp.
Jag funderar lite på hur jag kan bli bättre på att i stunden kunna motivera si eller så, särskilt när jag blir ifrågsatt. En tanke är att vara glad över att jag faktiskt hittar ett varför och en motivering. Att jag vet hur jag tänkte, att jag hade stöd för min tanke även om den inte mottogs så bra just där och då.
Så det jag påminner mig om är att jag inte är ensam. Orden kommer komma och ibland kommer de precis när de behövs som mest. Jag tänker ge mig själv utrymme att växa och förbättras, och komma ihåg att jag alltid har chansen att lära mig av varje konversation och bli en ännu bättre på att hantera dessa situationer så jag slipper känna i efterhand att jag skulle gjort och sagt si eller så istället.
