Precis innan väckarklockan ringde så drömde jag en dröm som lite satte tonen för morgonen. Det är så jobbigt när man drömmer något där känslan ligger kvar. I det här fallet var det ingenting som hade någon som helst förankring i verkligheten. Så jag kunde snabbt släppa känslan och fokusera på dagen.
När jag åkte till jobbet så vräkte snön ner. Väderappen lovade plusgrader så jag förväntade mig inte att snön skulle ligga kvar. Men jodå, det gjorde den. Istället för plusgrader så slog det om till minus. Enligt appen på min dator är det 9 plusgrader just nu. Snacka om ”felvisning”.
Jag var så nervös inför utbildningarna idag. Vi hade två grupper, en på morgonen och en efter lunch. Nervositeten skulle visa sig vara helt i onödan. Det som jag skulle prata om ofri luftväg/andning och sedan gå igenom kompressioner, inblåsningar och luftvägsstopp tillsammans med T satt i ryggmärgen. Det ska bli intressant att läsa utvärderingen sedan och se vad deltagarna tyckte och vad vi kan göra bättre till nästa gång.
I eftermiddags tänkte jag tanken att jag kanske skulle ta ett träningspass idag. När jag får den känslan är det bäst att gå på det. Men det var varken ett mysigt eller härligt pass. Sprang korta och snabba intervaller på löpbandet vilket kändes precis överallt. Det som motiverade mig extra mycket om jag tränade idag var det faktum att jag kan ta vilodag imorgon istället. Två dagar med tuff träning i rad räcker mer än väl. Imorgon ska jag unna mig en hel timmes stretch. Det var länge sedan nu, har ju bara fått till halvtimmar vilket känns för lite. Särskilt de där gångerna när det känns som att kroppen har svårt att slappna av.