Mer mRNA till folket…..

Jag läste hos Det goda samhället om ytterligare satsningar på mRNA-teknologi. Ska det verkligen vara lösningen på allt? Jag förblir skeptisk till mRNA:s företräfflighet, och min ståndpunkt som etablerades under pandemin har snarare blivit starkare med tiden.

Istället för att fokusera på vaccin mot exempelvis vinterkräksjuka, anser jag att en bättre och mer hälsosam väg vore att satsa på grundläggande folkhälsa – bra mat och rent vatten till de barn som drabbas. Om man saknar dessa grundläggande förutsättningar, vad spelar då ett vaccin för roll? Bra näring och rent vatten kan varken patenteras eller generera samma ekonomiska vinster som ett vaccin, och det är kanske just därför fokus hamnar på den senare lösningen. Personligen hoppas jag att vaccinet mot vinterkräksjukan stannar på försöksstadiet.

Det jag tycker är sorgligt är att vårt eget immunförsvar tycks ha degraderats till närmast ingenting. Gammal kunskap säger oss att immunförsvaret behöver utsättas för vissa utmaningar för att hålla sig starkt och alert – att få ”lite skit” att jobba med, helt enkelt. Om vi går mot en framtid där vi försöker vaccinera bort allting, riskerar vi att förlora den förmågan. Vad det kommer att innebära för kommande generationer återstår att se.

PS: Jag är inte emot det allmänna vaccinationsprogrammet och stödjer vaccinationer mot stabila virus som polio och kikhosta. Problemet uppstår när vi försöker vaccinera bort sjukdomar där virus ständigt muterar. Där har vi en betydligt större utmaning. DS.

En önskan för 2025

Inför året 2024 vågade jag inte ha några förhoppningar. På grund av alla skador vågade jag inte sätta upp några mål för min träning. Vilka mål hade varit rimliga? Jag var så rädd för att bli besviken att jag faktiskt inte vågade hoppas på något alls eller ha några mål. Det minsta kändes för stort och för jobbigt. Tänk om jag återigen skulle drabbas av någon skada? Ja du har ju, det var deppigt värre där i början av året.

Men jag kämpade på med mina träningspass, trots alla negativa tankar för jag ville ju få döma fotboll och jag ville orka springa på matcherna. Orkar man inte fysiskt så orkar man inte psykiskt heller. Men det var slitsamt att träna. Det gjorde ont i höfterna och ländryggen ska vi inte prata om. Jag visste att något som skulle kunna hjälpa var att bygga rörlighet och styrka i just bäcken och höfter. Eftersom det inte hittades några fel på röntgen som jag fick göra drog jag slutsatsen att det måste vara muskulärt. Men när allt gör ont är det svårt att motivera sig.

Så i höstas fick jag tipset att testa yinyoga. Du vet min inställning till yoga men jag valde att gå emot mina principer och faktiskt testa. Jag hittade en kanal på youtube där jag gillade instruktören, inte en massa onödigt pladder och inte så mycket yogafilosofi inbakat. Vissa av klasserna innehåller ingen yogafilosofi alls och det är dom jag gillar bäst. Minns du att jag var med på ett liveevent i höstas? Det var via yogaplattformen yogobe men instruktören där tappade mig direkt. För mycket pladder och för mycket flum, det klarar jag inte av. Om jag ska kunna slappna av i positionerna och få ut något av det hela så måste det vara tyst omkring mig och även instruktören måste vara tyst förutom när hon ger förslag på modifieringar och när hon vill att man ska tänka på något särskilt med andningen. Tex i en twist att man andas mot motsvarande sida. De guidade meditationerna som är inbakat i slutet klarar jag inte av, då stänger jag av.

Så jag har alltså tränat yinyoga varje dag i nio veckor, minst trettio minuter. Det har verkligen gjort underverk för min kropp. Jag har fortfarande ont men inte alls på samma sätt och inte lika ofta. Jag är rörligare i vardagen och att böja mig ner på jobbet är inget problem längre. Jag klarar fortfarande inte av för mycket flum, jag vill stretcha, andas och slappna av. Det andra är inte det viktiga.

Min önskan för 2025 blir att få fortsätta att utvecklas i min träning. Jag har gått efter Rickards träningsvecka i sju veckor (eller om det är sex veckor) och jag känner stor skillnad. Min förhoppning är att jag kommer kunna springa snabbare på sprinten på löptestet i januari. Min motivation är på topp och jag kommer gå i in i träningsåret 2025 med en helt annan inställning än vad jag gick in i träningsåret 2024.